Vi som försökt en längre tid - första barnet

Här sniglar dagarna sig fram känner jag. Har snart äl men orkar knappt bry mig om det, räknar bara ner tills första ivf-samtalet (2 veckor nu). Började jobba igen igår och är så otroligt otaggad. Kommit in i en lite mer deppig fas igen där jag bara känner att jag inte bryr mig om något annat än att bli gravid. Allt annat känns så oviktigt så jag har liksom ingen energi att ge. Försöker fokusera på att träna igen och må så bra som möjligt innan vi nu får komma igång på riktigt. Är så konstigt i denna process att på nåt sätt går tiden otroligt långsamt, men samtidigt blir man stressad över att det gått så lång tid och man inte kommer nån vart.

Hoppas ni alla här mår bra :)

Yes alltså, här går det undan! Trodde jag skulle få tid för utökat ultraljud och spolning till näst-nästa cykel i februari, läkaren på Stockholm IVF trodde det i går, men jag får tid redan till nästa, så den 24/1 ska jag få det "fixat". 

Vi har nog tur att det går undan såpass, och tur att jag har så löjligt regelbunden cykel att jag kunde veta, boka och få tid så snabbt. Och eftersom sambons prov är den 28/1 kommer vi ju säkert kunna få iväg remissen i början va februari redan!

Förstår dig till fullo! Jag testade negativt idag på bim -1. Bröt ihop totalt. Ingen mens I sikte men haft ont i ryggen igår och idag så det tog sig nog inte idag heller.

Heja heja! Säg gärna till när du gjort spolningen, är nyfiken på hur det går till. Jag skulle ha gjort en i onsdags men då läkaren hittade en hinnsäck på vul så hon ville inte riskera att spola ur en eventuell graviditet. Men om det inte tar sig den här gången så kommer jag få komma tillbaka och göra en.

Är väldigt individuellt hur det känns men kan säga att jag, som har låg smärttröskel, tyckte inte det va farligare än lite lättare mensvärk. Är ganska obehagligt när vätskan rinner ur en och det spänner lite när den sprutas in, men själva lilla slangen som dom använder märkte jag inte av alls. Det går väldigt fort och man kan få se själv på monitorn hur det ser ut :)

Längesen jag skrev nu, har känt att jag behövt en lång paus efter allt med operationen i samband med äggplocket som gick snett. Har mått sisådär.

Till min stora förvåning plussade jag idag. Igen. Har inte gjort någon återföring än och har sedan operationen rasat i vikt och haft bruna torkatblodblandade flytningar. Och det tillsammans med min historik av måååånga missfall bidrar såklart till att jag inte har särskilt stort hopp. Funderar på hur det ens är möjligt att det går vägen såhär tätt inpå en magoperation??Vi får se hur det ter sig, och om det ökar tills på fredag har jag bestämt mig för att kräva ett blodprov och tidig koll så allt ser ok ut efter operationen.

Har följt er på avstånd och hejat på, hoppas ni får komma igång med ivf och att ni som är i processen får en lyckad sådan <3

Svagt, men dom är där