Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Åh Soff va jobbigt med fler käppar i hjulet :( så sjukt att man ens ska behöva oroa sig över sånt där, inte så att man automatiskt är en olämplig förälder för att man mår psykiskt dåligt, speciellt inte när man tar emot stöd för det. Min sambo vågade inte ens påbörja samtalskontakt för att få hjälp med att dricka alkohol på ett mer ansvarsfullt sätt innan vi hade varit på första mötet för ivf för att vi va oroliga att de kunde få reda på det.. och då har han verkligen inget allvarligt problem, hoppas verkligen ni snart får besked så ni kan lugna er <3
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Hade första samtalet med kuratorn igår tillsammans med min sambo. Vi fick bilden av att hon skulle kontakta oss bara för att få stöd i processen, ifall vi ville. Hon började samtalet med att det inte är något som kommer påverka vår behandling på något sätt, när vi får börja etc. Då kunde jag slappna av, för har en ständig rädsla för att något ska gå åt helvete, med tanke på hur krokig väg det varit hittils. I slutet av samtalet så sa hon att hon ska prata med läkaren och "teamet" så kommer dom återkomma med "beslut". Jag liksom, "beslut"? Och hon säger att hon inte tror vi behöver oroa oss på något sätt, men det är ju lätt!?! Har sen dess varit i upplösningstillstånd, kan inte tänka klart, har extremt svårt att fokusera på jobbet, har brutit ihop, har panik! Jag är totalt livrädd att något ska sätta käppar i hjulet.
Och allt började med att min sambo tog upp att han lider av ångest ibland. Det var därför vi fick frågan från första början, men vem f*n hade kunnat tro att det skulle bli som någon slags utredning på det!? Då hade han ju inte sagt något överhuvudtaget!? Jag orkar verkligen inte detta. Det räcker nu!!!!!!!!!!
Är så förbannad och ledsen att jag bara vill försvinna just nu. Jag ringde imorse till kliniken och hon ska ringa upp mig, och nu kan jag bara sitta här vid telefonen och vänta. Kan inte fokusera på nåt annat.. Jag vill bara veta vad som händer!?
Men herregud, vad galet dåligt hanterat! Att din sambo har haft ångest ibland kan väl omöjligt vara nåt ovanligt eller konstigt? Nä, jag är övertygad om att det kommer lösa sig! Nu är vi visserligen inte i specialistspåret men jag sa på första uppstarts mötet att jag mått dåligt i perioder. Läkaren skrev (felaktigt ) i min journal att jag varit sjukskriven. Men det var inget som triggade en varning nånstans. HUR sjukt att det är så olika?! Förstår verkligen att du är arg och ledsen och upprörd. Helt berättigade känslor allihopa <3
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Men herregud, vad galet dåligt hanterat! Att din sambo har haft ångest ibland kan väl omöjligt vara nåt ovanligt eller konstigt? Nä, jag är övertygad om att det kommer lösa sig! Nu är vi visserligen inte i specialistspåret men jag sa på första uppstarts mötet att jag mått dåligt i perioder. Läkaren skrev (felaktigt ) i min journal att jag varit sjukskriven. Men det var inget som triggade en varning nånstans. HUR sjukt att det är så olika?! Förstår verkligen att du är arg och ledsen och upprörd. Helt berättigade känslor allihopa <3
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Näe vet inte heller hur man orkar.. man gör ju inte det egentligen.. men som du säger, vad har man för val!? :( Tack <3 hoppas det med.. <3
Åh Soff va jobbigt med fler käppar i hjulet :( så sjukt att man ens ska behöva oroa sig över sånt där, inte så att man automatiskt är en olämplig förälder för att man mår psykiskt dåligt, speciellt inte när man tar emot stöd för det. Min sambo vågade inte ens påbörja samtalskontakt för att få hjälp med att dricka alkohol på ett mer ansvarsfullt sätt innan vi hade varit på första mötet för ivf för att vi va oroliga att de kunde få reda på det.. och då har han verkligen inget allvarligt problem, hoppas verkligen ni snart får besked så ni kan lugna er <3
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Ja det är helt sjukt detta. Dom vad så mycket om ursäkt för deras misstag, men vad hjälper det i nuläget... :( åh okey, ja men precis, alla har ju sina problem liksom! Men betyder ju inte att man blir en dålig förälder! Och det är väl förhoppningsvis inte så dom tycker heller, men att behöva vänta på ett besked, det tär.....Vi kommer få besked i slutet av nästa vecka :( vilket bara är några dagar innan jag ska (om jag nu får?) påbörja min behandling. Så just nu så kan ja inte ens se framåt... förns jag vet... och känns så ledsamt när man äntligen hade fått känna på lite hopp.
Åh okey. Jag förstår dig mycket väl. Även om det kanske till synes inte är en stor grej, så ligger det så mycket känslor i allt detta och man tar som kvinna på sig stor del av detta. Och när man då ger mannen EN uppgift, så blir man rätt lack om det inte tas på största allvar... det är liksom det minsta, som du säger. Tror inte männen kan se detta riktigt, då de förmodligen inte förstår helt hur stor del som ligger på våra axlar.
Men herregud, vad galet dåligt hanterat! Att din sambo har haft ångest ibland kan väl omöjligt vara nåt ovanligt eller konstigt? Nä, jag är övertygad om att det kommer lösa sig! Nu är vi visserligen inte i specialistspåret men jag sa på första uppstarts mötet att jag mått dåligt i perioder. Läkaren skrev (felaktigt ) i min journal att jag varit sjukskriven. Men det var inget som triggade en varning nånstans. HUR sjukt att det är så olika?! Förstår verkligen att du är arg och ledsen och upprörd. Helt berättigade känslor allihopa <3
Jag blev ganska ledsen och arg under kvällen, vet inte om det är hormonellt att jag överreagerar eller inte riktigt.. min sambo tar sprutorna på mig och vi har en bestämd tid varje kväll för att göra det. Idag va han på aw och kom hem typ 5 min efter den tiden, fast jag skrev och påminde honom om att åka i tid. Han tyckte att några minuter hit och dit spelar väl ingen roll, men jag kände bara att med allt jag gör i detta är väl det minsta man kan förvänta sig att han ska vara hemma i tid och kunna hjälpa mig med en spruta?
Näe det är ju verkligen inget konstigt, och nu i efterhand önskar jag innerligt att han inte hade nämnt det överhuvudtaget.... men gjort är gjort... nu får man sitta i tortyrkammare tills slutet på nästa vecka, och vi får påbörja vår behandling eller inte.
Ahaa okey, då är vi är inte de enda som råkat ut för att de skriver helt knäppt i journalen!? Det var som en läkare hade gjort, skrivit att jag hade en lång cykel på 35 dagar. Har jag aldrig sagt. Jag sa att jag har en cykel på 26-27 dagar... man undrar vad det är som händer när det blir så fel? Sen har vi fått fel info flertalet gånger.. blir så trött.
Tack för ditt stöd <3
Hej tjejer :) idag är vi på sprutdag 6 och jag va på mitt första ultraljud under förmiddagen. Jag har varit lite orolig över att inget hänt då jag i princip inte känt av något alls och läkaren sa att min magkänsla stämde. Först sa hon bara att äggblåsorna inte hade växt så mycket som dom hade velat och att vi ska höja dosen. Hon sa också att det va inget konstigt eftersom alla kan svara olika på dosen såklart. Men fick egentligen inte så mycket mer info än så innan jag själv frågade hur många blåsor det va och hur stora dom va. Då sa hon att det fanns 3-4 stycken på varje sida som växt till cirka 8-10mm. Mängden tyckte hon va bra men nu ska vi öka från 125 till 200 på gonal-f så får väl se hur jag mår framöver haha. Det blir nytt ultraljud på onsdag och om dom växt mycket då kan det bli ägguttag på fredagen, men hon trodde snarare att ägguttag kommer bli veckan därpå.
Hej tjejer :) idag är vi på sprutdag 6 och jag va på mitt första ultraljud under förmiddagen. Jag har varit lite orolig över att inget hänt då jag i princip inte känt av något alls och läkaren sa att min magkänsla stämde. Först sa hon bara att äggblåsorna inte hade växt så mycket som dom hade velat och att vi ska höja dosen. Hon sa också att det va inget konstigt eftersom alla kan svara olika på dosen såklart. Men fick egentligen inte så mycket mer info än så innan jag själv frågade hur många blåsor det va och hur stora dom va. Då sa hon att det fanns 3-4 stycken på varje sida som växt till cirka 8-10mm. Mängden tyckte hon va bra men nu ska vi öka från 125 till 200 på gonal-f så får väl se hur jag mår framöver haha. Det blir nytt ultraljud på onsdag och om dom växt mycket då kan det bli ägguttag på fredagen, men hon trodde snarare att ägguttag kommer bli veckan därpå.
Hej tjejer :) idag är vi på sprutdag 6 och jag va på mitt första ultraljud under förmiddagen. Jag har varit lite orolig över att inget hänt då jag i princip inte känt av något alls och läkaren sa att min magkänsla stämde. Först sa hon bara att äggblåsorna inte hade växt så mycket som dom hade velat och att vi ska höja dosen. Hon sa också att det va inget konstigt eftersom alla kan svara olika på dosen såklart. Men fick egentligen inte så mycket mer info än så innan jag själv frågade hur många blåsor det va och hur stora dom va. Då sa hon att det fanns 3-4 stycken på varje sida som växt till cirka 8-10mm. Mängden tyckte hon va bra men nu ska vi öka från 125 till 200 på gonal-f så får väl se hur jag mår framöver haha. Det blir nytt ultraljud på onsdag och om dom växt mycket då kan det bli ägguttag på fredagen, men hon trodde snarare att ägguttag kommer bli veckan därpå.