Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Hur har det gått för dig? 
Tusen tack för att du tänker på mig, jag ska skriva ihop ett svar till dig och Matilda som båda frågat så gulligt 🥰
Det är ju toppen att nedregleringen är nära nu och jag hoppas att ni får börja den 30/10 som planerat. Men så otroligt jobbigt att du fortsatt ha ont, vad frustrerande att de inte hittar orsaken! Har du fått någon tid för röntgen, eller på ett ungefär hur länge du behöver vänta på det? Håller tummarna för bra besked för dig snart, nu har du haft alldeles för mycket otur tycker jag
Fina fina ni som följt mig så länge och peppat och hejat på mig, nu har faktiskt det jag trodde var omöjligt hänt mig: jag har fått mitt allra första positiva graviditetstest! Det känns helt overkligt, som en dröm, och tårarna bara sprutade på mig och sambon när vi såg det. Efter två års försök (eller fyra år för mig om jag räknar in försöken med mitt ex), blockerad äggledare med mera så verkar flingan från vår andra IVF-återföring ha valt att stanna
Jag är överlycklig samtidigt som jag är livrädd att det här ska ryckas ifrån oss, och jag tänker dessutom på er som inte har fått era efterlängtade och välförtjänta plus än, för jag vet exakt hur jobbigt det är med andras gravidbesked när man själv kämpar och kämpar. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, mer än att jag känner mig lite dum som delar det här mitt i många andras kamp, men jag hoppas samtidigt att man kan se det så som jag ofta sett det när någon plussat i just den här gruppen: att det kan sprida hopp att någon som försökt länge till slut kan bli gravid. Jag trodde ett tag att den här dagen aldrig skulle komma för mig, så det känns overkligt att jag skriver om mig själv som gravid, men just i detta nu är jag faktiskt det, för allra första gången.
Det är såklart tidigt ännu och jag vet inte om det lilla fröet vill stanna kvar i nio månader, men oavsett så vill jag jättegärna hänga kvar här med er om jag får och jag vill ännu en gång tacka för allt er ovärderliga stöd och pepp under resans gång
Fina fina ni som följt mig så länge och peppat och hejat på mig, nu har faktiskt det jag trodde var omöjligt hänt mig: jag har fått mitt allra första positiva graviditetstest! Det känns helt overkligt, som en dröm, och tårarna bara sprutade på mig och sambon när vi såg det. Efter två års försök (eller fyra år för mig om jag räknar in försöken med mitt ex), blockerad äggledare med mera så verkar flingan från vår andra IVF-återföring ha valt att stanna
Jag är överlycklig samtidigt som jag är livrädd att det här ska ryckas ifrån oss, och jag tänker dessutom på er som inte har fått era efterlängtade och välförtjänta plus än, för jag vet exakt hur jobbigt det är med andras gravidbesked när man själv kämpar och kämpar. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, mer än att jag känner mig lite dum som delar det här mitt i många andras kamp, men jag hoppas samtidigt att man kan se det så som jag ofta sett det när någon plussat i just den här gruppen: att det kan sprida hopp att någon som försökt länge till slut kan bli gravid. Jag trodde ett tag att den här dagen aldrig skulle komma för mig, så det känns overkligt att jag skriver om mig själv som gravid, men just i detta nu är jag faktiskt det, för allra första gången.
Det är såklart tidigt ännu och jag vet inte om det lilla fröet vill stanna kvar i nio månader, men oavsett så vill jag jättegärna hänga kvar här med er om jag får och jag vill ännu en gång tacka för allt er ovärderliga stöd och pepp under resans gång
Men WOW vad otroligt glad jag blev av att läsa detta ❤️ Så fantastiskt! Äntligen är det er tur, som ni förtjänar det! Och tänk nu blir målbilden sann inför nästa sommar med en bebis på altanen!!
Jag förstår att du är orolig, jag trodde man bara skulle vara glad när man väl blev gravid men då börjar man oroa sig konstant istället. Men hoppas att ni kan njuta av plusset! Så otroligt kul om vi kan följas åt i en graviditet med, hur häftigt!
Jag håller med om att det känns jobbigt att dela med sig av graviditet i denna grupp, man får nästan dåligt samvete. Men så tänker jag på när andra blivit gravida i denna grupp, man blir ju bara glad när man vet hur vi alla här inne kämpat och lidit. Jag tror detta kan ge massor med hopp till andra som är här inne och läser med❤️ Jag känner mig heller inte riktigt redo att överge denna tråd än!
Vi ska göra ultraljud imorgon så nu har jag nojjat över missed abortion i flera dagar.
Stor KRAM till dig och din sambo!!
@Mathilda Åh det är ju alldeles snart ju, bara två veckor bort! men så himla otäckt att du fortfarande har så pass ont. Är det på kliniken du fått hjälp med detta eller på akutgyn? Kommer ni få göra röntgen innan du börjar med nedregleringen? Nu måste det ju vända för er tycker man, som ni varit om❤️
Fina fina ni som följt mig så länge och peppat och hejat på mig, nu har faktiskt det jag trodde var omöjligt hänt mig: jag har fått mitt allra första positiva graviditetstest! Det känns helt overkligt, som en dröm, och tårarna bara sprutade på mig och sambon när vi såg det. Efter två års försök (eller fyra år för mig om jag räknar in försöken med mitt ex), blockerad äggledare med mera så verkar flingan från vår andra IVF-återföring ha valt att stanna
Jag är överlycklig samtidigt som jag är livrädd att det här ska ryckas ifrån oss, och jag tänker dessutom på er som inte har fått era efterlängtade och välförtjänta plus än, för jag vet exakt hur jobbigt det är med andras gravidbesked när man själv kämpar och kämpar. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, mer än att jag känner mig lite dum som delar det här mitt i många andras kamp, men jag hoppas samtidigt att man kan se det så som jag ofta sett det när någon plussat i just den här gruppen: att det kan sprida hopp att någon som försökt länge till slut kan bli gravid. Jag trodde ett tag att den här dagen aldrig skulle komma för mig, så det känns overkligt att jag skriver om mig själv som gravid, men just i detta nu är jag faktiskt det, för allra första gången.
Det är såklart tidigt ännu och jag vet inte om det lilla fröet vill stanna kvar i nio månader, men oavsett så vill jag jättegärna hänga kvar här med er om jag får och jag vill ännu en gång tacka för allt er ovärderliga stöd och pepp under resans gång
Men WOW vad otroligt glad jag blev av att läsa detta ❤️ Så fantastiskt! Äntligen är det er tur, som ni förtjänar det! Och tänk nu blir målbilden sann inför nästa sommar med en bebis på altanen!!
Jag förstår att du är orolig, jag trodde man bara skulle vara glad när man väl blev gravid men då börjar man oroa sig konstant istället. Men hoppas att ni kan njuta av plusset! Så otroligt kul om vi kan följas åt i en graviditet med, hur häftigt!
Jag håller med om att det känns jobbigt att dela med sig av graviditet i denna grupp, man får nästan dåligt samvete. Men så tänker jag på när andra blivit gravida i denna grupp, man blir ju bara glad när man vet hur vi alla här inne kämpat och lidit. Jag tror detta kan ge massor med hopp till andra som är här inne och läser med❤️ Jag känner mig heller inte riktigt redo att överge denna tråd än!
Vi ska göra ultraljud imorgon så nu har jag nojjat över missed abortion i flera dagar.
Stor KRAM till dig och din sambo!!
Hur mår du?
Men WOW vad otroligt glad jag blev av att läsa detta ❤️ Så fantastiskt! Äntligen är det er tur, som ni förtjänar det! Och tänk nu blir målbilden sann inför nästa sommar med en bebis på altanen!!
Jag förstår att du är orolig, jag trodde man bara skulle vara glad när man väl blev gravid men då börjar man oroa sig konstant istället. Men hoppas att ni kan njuta av plusset! Så otroligt kul om vi kan följas åt i en graviditet med, hur häftigt!
Jag håller med om att det känns jobbigt att dela med sig av graviditet i denna grupp, man får nästan dåligt samvete. Men så tänker jag på när andra blivit gravida i denna grupp, man blir ju bara glad när man vet hur vi alla här inne kämpat och lidit. Jag tror detta kan ge massor med hopp till andra som är här inne och läser med❤️ Jag känner mig heller inte riktigt redo att överge denna tråd än!
Vi ska göra ultraljud imorgon så nu har jag nojjat över missed abortion i flera dagar.
Stor KRAM till dig och din sambo!!
Det är ju toppen att nedregleringen är nära nu och jag hoppas att ni får börja den 30/10 som planerat. Men så otroligt jobbigt att du fortsatt ha ont, vad frustrerande att de inte hittar orsaken! Har du fått någon tid för röntgen, eller på ett ungefär hur länge du behöver vänta på det? Håller tummarna för bra besked för dig snart, nu har du haft alldeles för mycket otur tycker jag Så det enda vi har att gå på är att man på VULet såg vad som verkar vara att vänstra äggstocken vuxit fast emot livmodern med ärrvävnad. Denna cykeln har jag dessutom en ledande äggfollikel som växer på just den vänstra äggstocken. 
Samtidigt som man är glad för att andra inte behöver må så här, för det önskar man ingen!