• Tue 7 Sep 2021 08:55
    362664 visningar
    3955 svar
    +1
    3955
    362664

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Soff skrev 2021-09-06 21:31:28 följande:

    Bim om några dagar och jag känner att mensen är på ingång som vanligt :'( ... tog ett test för en gångs skull innan bim, och det visade förstås negativt också. Tvärblankt som alla andra test man tagit. Spär ytterligare på känslan av att man har en oduglig kropp som inte ens kan göra det den är skapt för att göra... och nu kommer också min mardröm att besannas, som jag varit rädd för så länge. Min bror och hans sambo kommer definitivt få deras barn innan jag ens blir gravid.

    Trodde jag aldrig att jag skulle hamna här. Aldrig. Stressen blir alltmer påtaglig och ångesten... det är en sån enorm sorg för mig att dom hinner få sitt barn innan jag ens blivit gravid, med många andra runtomkring mig. Och det plågsamma är att jag utvecklat en sådan ilska kring detta. Jag vill bara skrika ut att "NI SKA BARA VETA HUR LYCKLIGT LOTTADE NI ÄR, FÖR NI HAR INGEN ANING!!!" Och självklart är dom tacksamma....men dom förstår inte HUR..... behöver jag ens förklara för er härinne, ni förstår ju vilka känslor man går igenom.

    Nästa IVF nu då. Vill bara sätta igång nu. Men en röst inom mig säger också, tänk om jag iallafall någon gång kunde bli gravid på naturlig väg. Bara för att bekräfta att min kropp KAN lyckas....min kropp KAN göra det den är skapt för att göra. Det skulle vara en sådan lycka. 

     


    Åh jag hoppas verkligen du har fel, men förstår känslan när man känner att det är kört :(

    Det är helt okej att känna ilska eller alla känslor man än har, även om man önskade att man bara kunde få må bra. Det är svårt när man hela tiden planerar mentalt hur det ska bli och så får man bara skjuta på planerna hela tiden medans andras liv flyter på. Min bästa vän ska försöka få ett till barn nu. Min initiala tanke var såklart att åh då kan vi kanske vara gravida och mammalediga samtidigt. Nu har det mer utvecklats till en enorm rädsla för att bli lämnad kvar ogravid.

    Jag hoppas du snart får komma igång med ivf och slipper denna outhärdliga väntan mer <3
  • Fri 10 Sep 2021 14:30
    Steeph skrev 2021-09-10 09:54:34 följande:

    Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

    Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå


    Jag hade hormonspiral i 7 år och blödde då ingenting alls. Efter uttaget har jag blött extremt lite. Max 3 dagar, oftast bara 1,5-2 dagar. Jag klarar mig egentligen helt på trosskydd, men använder även minsta tampongerna och dom blir inte ens halvfulla. Byter efter ca 6h endast pga hygienskäl. Detta oroar mig extremt mycket, fast jag vet att det inte behöver betyda att något är fel. Glömde ta upp det på första besöket för utredningen men tänker jag ska göra det vid återbesök.
  • Fri 10 Sep 2021 14:31
    Steeph skrev 2021-09-10 09:54:34 följande:

    Nu kommer jag med en ganska udda fråga. Hur mycket mens har ni? Alltså hur många dagar och ungefär hur mycket blödning?

    Min på minipiller var 5-6 dagar med bra flöde 3 dagar sen började det minska. Har varit utan mini piller i 1,5 år och mensen ligger på max 4 dagar. Då är det mindre flöde, sen 1 dag med rikligt, sen minskar det ned. Nu så här efter 2 medicinska aborter och covid vaccin så verkar jag ha fått 3 dagar bara. 1 dag riktigt, en dag med medel och en med lite. På VUL vid äl sa de att slemhinnan såg fin och tjock ut och hade en lutealfas på 15 dagar. Ändå så oroar jag mig över att det är min slemhinna som inte tjockar på sig alls som den ska som tur är så hjälper väl ivf med den biten i och med att jag ska göra frysåterföring, då kan de preppa slemhinnan men ändå


    Jag hade hormonspiral i 7 år och blödde då ingenting alls. Efter uttaget har jag blött extremt lite. Max 3 dagar, oftast bara 1,5-2 dagar. Jag klarar mig egentligen helt på trosskydd, men använder även minsta tampongerna och dom blir inte ens halvfulla. Byter efter ca 6h endast pga hygienskäl. Detta oroar mig extremt mycket, fast jag vet att det inte behöver betyda att något är fel. Glömde ta upp det på första besöket för utredningen men tänker jag ska göra det vid återbesök.
    RH93 skrev 2021-09-10 14:30:43 följande:

    Jag hade hormonspiral i 7 år och blödde då ingenting alls. Efter uttaget har jag blött extremt lite. Max 3 dagar, oftast bara 1,5-2 dagar. Jag klarar mig egentligen helt på trosskydd, men använder även minsta tampongerna och dom blir inte ens halvfulla. Byter efter ca 6h endast pga hygienskäl. Detta oroar mig extremt mycket, fast jag vet att det inte behöver betyda att något är fel. Glömde ta upp det på första besöket för utredningen men tänker jag ska göra det vid återbesök.


    Kan också tillägga att när jag var yngre och inte hade börjat med hormonella preventivmedel blödde jag extremt mycket. Men blödningsmönster kan ju också förändras med åren :)
  • Mon 13 Sep 2021 15:44

    Hej gänget! Idag var jag på min spolning. Var förberedd med värktabletter och själva undersökningen tyckte jag gick smidigt, bara lite mensvärk. Läkaren sa att äggledarna såg bra ut. På livmodern såg hon dock något som såg ut som någon sammanväxning. Hon sa att det är väldigt osannolikt att få det om man inte haft missfall, behövt skrapa eller haft någon infektion i livmodern. Därför bör man alltså veta om att man haft något problem, vilket jag inte har. Därmed trodde hon att det högst troligt var något tillfälligt, och i så fall är det borta till nästa mens. Det kunde vara typ rester av slemhinnan från förra cykeln tror jag hon sa. Pga detta så ville hon att jag ska göra undersökningen igen efter nästa mens för att se om det fortfarande är kvar. Om det skulle vara en sammanväxning så behöver man göra en hysteroskopi, och bli sövd, därför vill man vara säker på att det inte bara är tillfälligt. Som jag förstod det så gör en sådan sammanväxning att ägget inte kan fästa och utvecklas som det ska i livmodern. Alltså skulle detta kunna vara en förklaring till vår infertilitet. Det skulle på ett sätt kännas skönt då det verkar ganska lättåtgärdat. Det som oroar mig nu är bara hur lång tid det kan ta innan man då får tid till den operationen.. Vill ju såklart inte behöva vänta flera månader innan man ens kan försöka bli gravid och ha en chans. Men vi försöker att ta en sak i taget.

  • Tue 14 Sep 2021 05:29
    Mizzi26 skrev 2021-09-13 20:04:49 följande:

    Hej, ska också göra spolning och är lite nervös över smärtan men vad skönt att se att det gick bra för dig med just den biten! Det ger mig lite hopp.

    Tråkigt att det skulle vara något annat som strular men skönt också att få det fixat om det skulle vara det som orsakat infertiliteten. Håller tummarna för att det kommer ut o bara är rester, en operation är ju det sista man vill behöva göra & vänta på. Däremot brukar sånna operationer gå ganska snabbt att få en tid till så jag skulle inte oroa mig för mycket. Håller tummarna för dig :)


    Jag va också ganska orolig då jag har väldigt låg smärttröskel, men det va verkligen hanterbart. Tog max 10 min :)

    Ja det känns bra att man ändå kollar allting ordentligr nu och kan åtgärda eventuella problem. Tack!
  • Tue 14 Sep 2021 05:39
    Mizzi26 skrev 2021-09-13 19:59:12 följande:

    Hej allihopa, idag var första besöket för utredning med prover & undersökning. Mannen bokade spermaprov. Känns så himla skönt att vara igång! Blev först lite förtvivlad när vi började prata o hon slog ned mina missfall med att dom inte räknas pga att jag aldrig fick dom bekräftade med ultraljud. Fick ju mina missfall i vecka 8 och första ultraljudet är vid v12 så hur ska jag då kunna bevisa det.. men efter ultraljudet hos henne kunde hon snabbt konstatera att jag lider av pco alternativt pcos men hon vet inte vilket av dom eller hur illa det är förens provsvaren kommer tillbaka. Det var både en lättnad att jag haft rätt hela tiden och ett nedslag för att vi då har ett verkligt problem. Förhoppningsvis får vi rätt hjälp nu iaf.

    Fick provera utskrivet som en start, har jag inte fått mens inom 2 veckor så skulle jag börja med dom för hon kunde inte se några mogna ägg alls? antingen hade jag äl igår eller så blir det ingen denna cykel så återstår o se. Sen är det dags för spolning och den är jag mer nervös över. Många har fått så himla ont men hoppas att jag inte är en av dom.

    Känner ändå hoppfull och spänd nu vilket är skönt.

    Men mitt i denna positiva veva så har jag också skapat en annan oro, sa upp mig pga många anledningar från mitt fasta jobb och min trygghet i denna bebisverkstan. Vi klarar oss fint ändå men är lite stressad inombords att inte få behålla någon ny ev provanställning om jag skulle bli gravid framöver när vi påbörjar letrozol behandlingen.

    Får a-kassa i början nu när jag repar mig mentalt från allt med jobbet & söker nytt men tänk om jag fastnar i arbetslösheten pga en kommande graviditet. Stressad att hitta ett nytt och få fast innan. Min man rycker mest på axlarna o säger att det löser sig men han förstår inte min oro & hur vanligt det är här att man hittar på en lam ursäkt för att bli av med alla gravida så fort det går.

    Någon annan som varit/är i samma eller liknande sits?


    Va skönt att ni äntligen kommit igång! Förstår att det känns jobbigt att få ett sånt besked men hoppas som du säger att ni får rätt hjälp nu.

    Har inte varit i just din situation, men jag fick söka många jobb när jag tog examen och hade mycket ångest kring att inte få något så förstår ändå din oro. Men så länge ni ändå klarar er så är det ju också viktigt att tänka på din hälsa så tycker det är väldigt starkt och bra gjort av dig att säga upp dig. Denna process är ju väldigt mentalt jobbig i sig så jag tror verkligen det är viktigt att göra vad man kan för att må så bra som möjligt. Hoppas att du snart hittar något nytt :)
  • Sun 19 Sep 2021 12:41
    Tildasafira skrev 2021-09-19 11:34:25 följande:

    Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.

    Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3


    Kära du <3 blir så ledsen av att du behövt gå igenom detta, kan knappt föreställa mig hur det känns men förstår verkligen om orken inte finns längre. Ta dig och ta hand om dig själv på bästa sätt <3 skickar styrka och kramar till dig.
  • Wed 22 Sep 2021 13:13
    Steeph skrev 2021-09-22 12:38:49 följande:

    Nu är det sista ägglossningen för oss innan ivf. Till min förvåning fick jag stegring igår på äl test och positivt idag (cd14), dessutom helt utan letrozol. Jag som annars brukar få äl runt dag 18-19. Känns så skönt att min kropp verkar helt stabil nu i och med graviditet, medicinsk abort och vaccination. Nu blir detta ett helhjärtat sista försök innan nästa utmaning.


    Va skönt att kroppen verkar vara i fas nu ändå :) håller tummarna att det går bra, vilken väg det än blir.
  • Wed 22 Sep 2021 13:20

    Jag uppdaterar min BIM. Ägglossningen har precis paaserat, men vi valde att inte försöka denna cykel då jag ville avvakta andra spolningen jag ska göra för att se om jag har något fel på livmodern som behöver opereras. Det har faktiskt varit otroligt skönt att få en månads paus från denna karusellen och inte alls tänka på när man ska ligga, leta symtom osv.

    NatMar005 PLUSSAT

    Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT

    Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT

    Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF) PLUSSAT

    Vickan31, BIM 23/9, 32 år (16:e försöket)

    Mimmi44, BIM 25/9, 26 år (ca 18e försöket)

    Hellow0rld, BIM 29/9, 29 år (16:e försöket)

    Carina82, BIM 30/9, 38 år (12e försöket, pågående utredning)

    Soff, BIM 4/10, 33 år (19:e försöket)

    Mirabilis89, BIM 10/10, 32 år (16:e försöket).

    Janni91, BIM 14/10, 30 år (16:e försöket, oförklarligt barnlös och inväntar IVF)

    Längtartillvår, BIM 27/10, 36 år ( första IVF försöket)

    RH93, BIM 2/11, 28 år (15:e försöket)

  • Thu 23 Sep 2021 13:54
    Idoh skrev 2021-09-23 11:21:47 följande:

    Hej alla!

    Jag skriver sällan men läser nästan varje dag. Blir så tydligt vilken otroligt tålamodsprövande process som alla går igenom. Och oviss, vilket nästan är det svåraste av allt! Känns speciellt att skriva det jag tänkt skriva, eftersom det senaste året varit väldigt tufft med alla försök och besöken på klinik. Det här var ju sista försöket innan remiss skulle skrivas till ivf. Har varit SÅ inställd på ivf och tackat nej till jobb osv. Så imorse testade jag som vanligt tidigt, BIM -3. Nåt dök upp, precis när jag tänkte slänga bort det. Känns sjukt, och jag tänker mest på hur mycket som kan gå fel. Men samtidigt, det är väl så här det börjar?


    Wow vilken lycka :D stort grattis till dig <3
Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet