• Soff

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Idoh skrev 2021-07-06 15:18:58 följande:
    Den här stressen som du beskriver känner jag så väl igen! Kan bli extremt fokuserad på att vi måste få till det och om det inte funkar känns det som att dagen, månaden, framtiden rämnar. Min kille kan också få prestationsångest eller ångest som din, och ibland handlar det ?bara? om att vi gjort det flera dagar i rad vilket gör att han inte är så laddad. Vi har löst det på ett smart sätt tycker jag. När han inte kan komma, eller när nån av oss inte har lust och ork till att ligga så kör vi med insemination. Han får göra sin grej för sig själv, i badrummet. En menskopp (kokad!) fungerar bra för ändamålet (har jag läst) och på så vis har vi lättat lite på liggstressen. Så klart kan det vara så att även att komma ensam kan vara jobbigt för killen när han mår dåligt men kanske lite enklare är det i alla fall? Nästa steg är att beställa en plastspruta och slang på nätet, vilket vi tänker göra. Har nån annan provat nåt liknande?
    Tack för ditt svar! I vårt fall handlar det dock inte om prestationsångest egentligen, utan ångest som helt enkelt gör att min sambo inte har tankar på detta alls. Och i det läget så vill han nog inte göra något själv heller. Han får liksom början till panikångestattacker, icke relaterat till prestation. Men när det handlar om prestationsångest kan jag mycket väl tänka mig att det funkar superbra! Tack hursomhelst för ditt tips <3 
  • Soff
    Emmalucy skrev 2021-07-06 15:53:35 följande:
    Hej, förstår att man tappar hoppet när det inte blir till <3 jag tycker alltid att dagen efter äl räknas också, och när brukar du ha äl? Dagarna innan äl är det viktigast, inte ens ett måste att kör själva äl dagen. En gång när jag inte vill det så blev jag gravid när jag endast hade sex cd8 :/ så chanserna finns, även om det känns som man missar sin chans denna månad. Kram! <3
    Brukar ha senast kring cd14. Och vi har haft sex varannan dag från cd8. Så borde räcka gott tänker jag, men hade hoppats på att få till ett par gånger till..Tack för support <3 kram!
  • Soff
    Idoh skrev 2021-07-06 22:22:52 följande:

    Ah, jag ser nu att jag inte var särskilt tydlig i det jag skrev. Vid prestationsångest är den absolut lämplig, och vi har haft nytta av den då. Men många gånger när vi använt koppen har det kommit ur skitjobbiga ångestsituationer (och då har han använt koppen när det värsta tyyp lagt sig) men så klart inte när det är som värst. Så klart är det inte så man har tänkt sig att ens eventuella barn ska bli till, men det har varit en livlina när vi eller han varit helt ur fas. Nä, nu ska jag sluta att krångelskriva om detta.. Jag önskar er allt väl! <3


    Aah okey, tack för förtydligandet. Det kan pågå så länge ibland för min sambo, vilket är så jobbigt. Han har haft känningar i flera dagar nu av ångest. Han sa att det började bli bättre igår. Men nu har jag definitivt tappat lusten, plus att äl förstås är över. Ja du, inte lätt alla gånger. Tack <3 hoppas som sagt att det iallafall räckte. Det ska ju göra det, men när man försökt så länge så tror man lätt att man behöver göra något mer.
  • Soff
    Memestar skrev 2021-07-08 04:36:37 följande:
    Hej vännen <3

    Usch vad tråkigt. Kan ju bli sådär vissa månader att lusten inte finns där när den borde. Min sambo har haft mycket prestationsångest när han vet att vi "måste" få till det. Det blir ju en press för vissa. Min sambo skulle egentligen behöva äta antidepp men eftersom han får väldigt svårt att få utlösning då så kan han inte börja med dem för då blir barnverkstaden mycket svårare än den redan är. Känns jättejobbigt att han måste gå runt och må dåligt bara för att jag inte "kan" bli gravid.. Men livet är ju som det är
    Styrkekram <333

    Hej <3 


    Aa det är verkligen inte lätt :( <3 åh va jobbigt läge! :( fan att det ska vara så orättvist att det ska behöva vara såhär för vissa. Tänk vad skönt om allt bara kunde lösa sig...  <3 


    Kramar till dig med <3 

  • Soff
    Memestar skrev 2021-07-08 04:57:40 följande:

    Fick svara ikapp en jäkla massa här ikväll. 

    Liten update för mig:

    Mensen på ingång. Tog test igår kväll och jobbar natt nu, känner att mensen är på väg in för har mensvärk och testet var väldigt negativt.. Man känner sån jävla hopplöshet bara. Vad trodde jag egentligen?

    Men någonstans hoppades jag så mycket denna månad. Spolades ju inför denna ÄL och så kändes det bara extra bra denna månad. Som att nu är det dags. Tji fick man igen. :*( Sambons spermier är ju tiptop iaf, vilket är bra. Men det är ju också bevis på att det är verkligen mig det är fel på. Hans ex blev ju gravid jättelätt. Men det var ju ganska många år sen dom har barn så tänkte kanske att man kunde hitta anledningen där. Men dumt, jag känner ju i kroppen att det är mig felet ligger hos. Har ju haft den känslan redan innan vi började försöka ens...

    Nu är det bara att slicka såren igen och hoppas igen <3


    Åh :( <3 fy va jobbigt. Skickar kramar till dig <3 ! :( vet ju tyvärr hur det känns och jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver om att det är en själv det är "fel på". Min sambo har ju också inga problem med sina spermier, så känner att det då är jag som inte "funkar"... ingen rolig känsla. 


    Jag håller tummarna för att nästa gång är din gång <3 KRAM!!! 

  • Soff
    RBC skrev 2021-07-09 12:33:34 följande:

    Är det fler än jag som tycker att man blir helt knäpp i det här?

    Jag ser barnvagnar, gravida kvinnor och små barn ÖVERALLT, har inte tänk på det innan det att vi bestämde oss att det nog är dags att skaffa barn. 


    Aa skoja inte alltså. Blir så less. Och jag vill typ lappa till alla med gravidmage haha! (skämtosido!!) ÖVERALLT är dom... och såklart har en höggravid flyttat in en liten bit bort från vår gata, så nästan varje gång man går förbi så sitter hon där i bikini med magen i vädret. Suck. Jag försöker faktiskt vara lite "struts" och stoppa huvudet i sanden. Jag kollar bort, ner i marken etc. och låtsas som att dom inte finns >< haha. 
  • Soff
    ananna skrev 2021-07-11 12:46:51 följande:
    Instämmer verkligen! Känns som alla i hela världen helt plötsligt är gravida eller har barn. 

    Men snart är det förhoppningsvis vår tur också! <3

    Ja verkligen.. hörde på nyheterna att det är rekordmånga som ska få barn i sommar  också... suck. 


    Ja, man får försöka inte tappa hoppet helt, även om det är svårt ibland <3 

  • Soff

    Hej på er. Bim-2 här, 16:e försöket, och jag har tappat hoppet för denna gången också. Jag hade lite hopp tidigare för att jag känt att jag mått väldigt bra och inte känt några menskänningar, fram tills idag. Det är väl semestern som gjort att jag mått som jag mått. Känns verkligen hopplöst.


    Så fort mensen kommer så kommer jag bekosta hormontest så jag kan se hur det står till med alla nivåer. Min brors sambos mage bara växer och jag sitter här med ingenting fortfarande. Känns verkligen förjävligt. Jag agerar struts större delen av tiden och försöker att inte tänka på det men kring dessa dagar så blir det jobbigt. Det här suger verkligen.  

  • Soff
    RH93 skrev 2021-07-15 15:20:07 följande:
    Så tråkigt att höra :( men vi håller tummarna att du har fel tills det är helt kört! Kroppen är så taskig som hela tiden luras med en också så man får upp hoppet. Jag förstår din känsla så väl. Att se andra gravida överhuvudtaget är jobbigt tycker jag, men när det är en närstående är det verkligen en ständig påminnelse. Jag hoppas så att det snart ska vara din tur <3 skulle ni få börja med ivf till hösten annars? Kram.

    Tack för ditt stöd <3 ja, jag hoppas förstås att jag har fel också, men är ganska säker på att det inte blivit något då det känns precis som vanligt innan mens :( ja det det är verkligen hemskt. Jättejobbigt är det. Började nästan gråta i matbutiken idag när jag såg en som var gravid. Det känns så orättvist att det inte finns ord till det. 


    Ja dom väntar sitt barn i september tror jag. Och jag känner mer och mer att jag förmodligen kanske inte ens hinner bli gravid innan dess, vilket är mitt mardrömsscenario. Jag känner mig ju halvt tvingad till att träffa bebisen eftersom det är min brors barn, och det kommer vara extremt tufft ifall det inte blivit något för mig innan dess. 


    Aa precis, remissen skickades i juni så väntas få hjälp med det till hösten. Men vill SÅ gärna att det ska gå på egen hand. På något känns det som ett misslyckande att inte lyckas på naturlig väg, att behöva hjälp för att det ska gå. Något säger mig ju att det är något med min kropp som gör att det inte blir något, hormonvärden eller nåt, och då undrar man ju vad, och om jag skulle kunna göra något för att jag skulle slippa genomgå ivf. Känns som att det hoppas över steg som man skulle kunna göra innan ivf liksom. Det är därför jag tänkte ta några tester själv och se om det säger något. Kanske har jag för lågt progesteron t.ex. Tycker det är så märkligt att dom inte testar det i utredningen. 


    Kram <3 


     

  • Soff
    RH93 skrev 2021-07-15 20:22:43 följande:
    Tror det är något man kanske behöver få sörja, tanken om att man ska bli gravid på ett visst sätt enligt den typiska normen helt naturligt. Men oavsett hur man blir gravid så kommer man känna sig lika lycklig och tacksam över det i slutändan tror jag.

    Ja det låter verkligen konstigt att det inte ingår i en fertilitetsutredning när det är något som kan ha en direkt inverkan. Låter som en bra plan att kolla upp det. Jag planerar också att göra det om det inte är möjligt att få testa det inom ramen för vår utredning, ska fråga om det när vi har vårt första besök nästa månad. Tänker att man ändå behöver prata med någon som kan hjälpa en tyda resultaten då.

    Självklart kommer ju tacksamhet och lycka infinna sig oavsett hur det går till. Men kan inte låta bli att undra varför det inte blir något, och om det finns något man skulle kunna göra för att det gick av sig självt, för att faktiskt slippa gå igenom en ivf. Jag har inget större förtroende för sjukvården etc. och jag tror att det är så mycket som inte görs, som gör att många människor får gå igenom jobbigheter helt i onödan. 


    Verkligen! Jättemärkligt tycker jag. Jag ska nog höra av mig till läkaren jag var hos och fråga om det går att komplettera med i utredningen, för att slippa bekosta det själv. Annars får jag väl helt enkelt göra det. Ja precis, det behöver man ju. Provsvaren hamnar i journalen även om du testar själv dock och jag tänker att man då kanske kan få hjälp att tyda dom, jag vet inte. Lycka till med ditt första besök nästa månad <3 skönt att komma framåt med nåt. 

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet