• Anonym (I)
    Tue 8 Jun 2021 18:01
    1293 visningar
    50 svar
    50
    1293

    Påverkas av andras syn på mig

    Jag blir väldigt lätt påverkad av andras syn på mig. Om människor runt mig har en allmänt positiv bild av mig är det inget problem, då är det bara positivt! Om jag får höra positiva saker, att jag är positiv, empatisk, driven, rolig etc så blir jag mer så! Det är väl egentligen ganska naturligt, men jag kanske är mer lättpåverkad.

    När någon tycker något negativt om mig, påpekar att jag är tyst t.ex blir jag ännu mer tyst. Jag kan inte låta bli. Jag låser mig liksom. Om någon säger att jag är dålig på någonting slutar jag göra det eller gör det ännu sämre än innan. Även om någon säger något som jag inte håller med om eller känner igen mig i så påverkas jag av det.

    Ett stort problem som jag har nu är att min partner är väldigt bra på att påpeka negativa saker, små saker, ofta, typ du pratar för lite, du verkar oengagerad, du verkar sur, du är så kall, du beter dig icke kärleksfullt, du är negativ, du beter dig konstigt etc etc. Han anklagar mig också för att inte vilja vara med honom, bara ha honom som tidsfördriv, att jag undanhåller saker, att jag inte vill träffas, inte prata med honom etc etc. Han tycker inte att han varken klagar eller anklagar utan bara yttrar saker han tänker på.

    Han säger såklart positiva saker också,att han aldrig känt så här för någon, att jag är den vackraste han träffat etc, men de här negativa sakerna läggs på hög, och jag får heller inte höra motsatsen, att jag är kärleksfull, positiv, engagerad etc. Med konsekvensen att jag känner mig mer som alla de här negativa sakerna och blir mer av de här negativa sakerna. Jag blir negativ, mindre kärleksfull, mer kall, oengagerad etc och allmänt känner mig icke avslappnad och onaturlig. Jag blir hans negativa syn på mig. Och jag avskyr det! Det är som att jag speglar mig i hans syn på mig (den som jag tänker att han har baserat på alla negativa påpekanden), och även fast jag tycker att den bilden som framträder är gräslig så blir jag mer sådan.

    Någon som känner igen sig eller vet hur man kan bryta det?

  • Svar på tråden Påverkas av andras syn på mig
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Tue 8 Jun 2021 18:48
    #2
    gråfågel skrev 2021-06-08 18:13:03 följande:

    Fast problemet är inte att du tar åt dig, problemet är att din sambo verkar vara elak mot dig.


    Jag vet inte om han menar att vara elak direkt. Han bara är så. Han ser inte de sakerna som negativa. De bara är, enligt honom. Och han vill yttra det han observerar. Jag tycker att det är synd att han bara observerar då att jag är icke kärleksfull, negativ, oengagerad, kall etc etc eftersom han inte kommenterar motsatsen. Alternativt så är det konstanta tillstånd hos mig (vilket det kommer bli iallafall om jag fortsätter få höra dessa saker utan att få veta motsatsen).
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Tue 8 Jun 2021 21:07
    #4
    gråfågel skrev 2021-06-08 20:35:28 följande:

    Låter som han är en personlighetsstörd individ, som räknar upp dina dåliga sidor "för ditt eget bästa."


    Ja han säger att han bara vill göra mig uppmärksam på det. Men det har ju bara kass och negativ effekt. Så nu har jag satt paus på negativt kommenterande i 2 veckor. Det går sådär. Bara idag har jag fått kommentar på att jag pratar lite, och insinuering om att jag är deprimerad på något sätt.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Wed 9 Jun 2021 02:14
    #6
    Anonym (E) skrev 2021-06-09 01:46:02 följande:

    Stå upp för dig själv! Om du känner att du bara ?är dig själv? och han ändå hackar på dig genom att du ?pratar för lite? etc, så vill han bara ändra på dig och respekterar dig inte som du är. Stå upp för dig själv då! Hade tagit jätteilla vid mig om en partner påpeka att jag är för tyst som att det är något som är fel och jag inte ?bör vara?, är indirekt som att säga att jag inte duger. Jag som blyg lite reserverad person är tyst ibland och så är det bara, väldigt elakt att trycka på något som man inte direkt kan rå för.


    Han säger att jag är bra som jag är och att han inte vill ändra på mig. Men hans ständiga kommenterande säger ju annat. Förstår inte hans behov av att kommentera (negativa saker, positiva typ att jag är glad, lugn etc kommenteras som sagt inte). Blir galen på det. Speciellt när det ibland kommer helt bisarra saker som typ "du beter dig som att du döljer nånting" eller "du verkar deprimerad" när jag inte alls är det. Nästa gång nån negativ kommentar kommer har jag lust att bara kräkas på honom och be honom stoppa upp sina kommentarer där solen inte skiner.

    Har aldrig varit med om att bli så här kommenterad på. Jag avskyr det öht, när det hänt annars, typ du pratar för lite, du är så tyst etc eftersom det alltid har negativ effekt på mig. Men i den här relationen är det så sjukt mycket sånt. Jag kan inte ens vara sjuk utan att han ska kommentera på att jag är tyst, att jag inte verkar vilja prata, att jag beter mig annorlunda eller vad det nu kan vara. Ffs jag är sjuk, och jag är en människa och inte en robot?
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Wed 9 Jun 2021 12:22
    #8
    Anonym (Emma) skrev 2021-06-09 06:53:04 följande:

    Jag tycker att avsikten är ganska ointressant om det man säger får en annan person att bli ledsen. Om den jag älskar blir ledsen av det jag säger fortsätter jag ju inte att säga samma sak bara för att min avsikt inte var att personen skulle bli ledsen. Det är ett väldigt egocentriskt resonemang av din partner, och inte särskilkt snällt.

    Ska man lyfta negativa saker om den andre ska det ju vara för att man är intresserad av en förändring, och därmed ett samtal kring om det vore möjligt. Då gör man det vid ett specifikt tillfälle för att prata igenom en situation man inte e mår bra i.

    Man går inte omkring och beskriver sin omgivning som nån form av sportkommentator.


    Nä. Han har väldigt svårt att visa hänsyn till sådant. Även när han märker att jag blir irriterad eller ledsen eller när jag säger att jag blir det av antingen hans kommenterande eller av utfrågningar han håller så fortsätter han iallafall. Det gör mig väldigt frustrerad och att jag drar mig undan honom. Vilket gör att han driver på ytterligare!

    När jag märker att han blir irriterad av något samtalsämne eller frågor så backar ju jag och lägger ner. Naturligt.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Wed 9 Jun 2021 12:59
    #13
    Anonym (Lisen) skrev 2021-06-09 12:43:48 följande:

    Det är svårt att avgöra vad det är som händer rent psykologiskt mellan er då man inte har träffat er. Är det han som beter sig knäppt, eller är det du som är svår?, det går licksom inte att säga. Jag kan berätta att jag har i allafall stor erfarenhet av att leva nära en person som var "svår" Dvs den hade mycket negativ utstrålning ville inte prata, visa engagemang, bettede sig kallt osv. Vad ska man då göra för att rädda relationen? Jo man påpekar såklart detta-med intentionen att få en vändning i relationen. men personen blev bara ännu mer  kall och sur. Men jag ska inte bedöma dig TS , eller din partner, jag ska ställa en fråga- om du är riktigt uppriktig, ligger det något i det din kille säger om dig? Och i så fall, vad tycker du själv att han ska göra annat än att påpeka detta? 


    Jag skulle säga att det han säger inte stämmer. Han gör hönor av fjädrar. Jag beter mig som människor vanligtvis gör mest. Jag får höra andra saker av andra människor, rena motsatser ibland, att jag är allmänt positiv etc

    Och när han klagar på att jag pratar för lite, berättar för lite, är för otydlig etc så försöker jag ändra på det först, men det räcker inte ändå. Då återkommer något, eller något nytt tillkommer så att det känns som att det enda jag gör är att anpassa mig efter honom. Och han kan få de mest normala grejerna till något "fel och konstigt". Att jag glömde av att pussa på honom direkt en gång för att jag höll på att laga mat = något är fel och jag är mindre kärleksfull.

    Nu efter att ha fått höra massa saker upprepade gånger så ligger det något i det han säger, för han har ju fått mig sån, mer tyst, mindre engagerad, mindre kärleksfull etc. Så han har framkallat eller förstärkt något som inte ens fanns från början.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Wed 9 Jun 2021 13:09
    #15
    Anonym (E) skrev 2021-06-09 13:05:29 följande:

    Berätta för honom hur du blir av att han ständigt påpekar negativa saker om dig. Sen blir man ju till slut nedtryckt ifall man alltid ska få höra sånt ifrån sin partner, måste vara skitjobbigt. Tror han är olycklig i sig själv och lägger över det på dig.


    Ja jag har berättat för honom effekten av hans kommentarer men han kan inte ta till sig det. Han tycker att jag klagar.

    Jag tror att han projicerar mycket ja eftersom jag inte får höra dessa saker från någon annan och inte känner igen mig i sakerna han säger. Förutom att jag inte pratat mycket t.ex men det är ju inget nytt. Jag pratar inte i onödan liksom. Ingen annan ser något problem. Bara han.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Wed 9 Jun 2021 21:14
    #19
    Anonym (E) skrev 2021-06-09 20:15:00 följande:

    Fyfan vad jobbigt. Att han inte ens kan ta till sig när du ändå berättar hur det får dig att må. Vadå ?att du klagar?- vad gör inte han isåfall? Han klagar på dina personliga egenskaper och det enda du gör är att berätta hur du känner kring det, och ändå får han det till att det är du som gör fel. Nej Fyfan. Säg ifrån riktigt ordentligt och ställ ultimatum till honom. Eller börja bete dig precis likadant tillbaka. När han pikar dig om något, pika själv direkt tillbaka om något, stå på dig och var hård! Det är ju lite småsint men kanske får honom att fatta hur hans beteende upplevs.

    Men det bästa vore ju att kasta honom.


    Han är helt otroligt kritikkänslig så det är svårt att säga något alls till honom. Även konstruktiva saker med konstruktiva lösningar neggar han. Han tror att om jag bara ger mer anstränger mig mer visar mer överröser honom med kärleksbetygelser etc så är det lösningen på allt. Jag har försökt med det i två år utan effekt, så nope. Funkar inte. Det ger mig bara lust att ge mindre. Otacksamhet är fan så fult och avtändande.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Thu 10 Jun 2021 10:51
    #23
    LFF skrev 2021-06-10 08:33:43 följande:

    Nämen vad "snällt" av honom att berätta för dig hur dålig du är så du kan "jobba" på det. Det är ju väldigt "snällt" att han påpekar dina fel och brister hela tiden.

    *ironisk till tusen*


    Eller hur. Han är ju bara omtänksam, det är vad han säger själv. Snygg omtanke.

    Enligt honom är det inte klagande, och inte att han vill ändra på mig, han ser det inte som negativt heller. Så motsägelsefullt att man kan svimma.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Thu 10 Jun 2021 11:07
    #26
    Anonym (.) skrev 2021-06-10 08:22:49 följande:

    Så vad ska du göra, fortsätta försöka eller lämna honom?


    Anonym (Linn) skrev 2021-06-10 08:46:27 följande:

    Ts, du måste lämna. Han bryter ner dig totalt. Det är psykisk misshandel han håller på med.

    Han mår inte bra i sig själv och istället för att ta itu med det själv, lägger han allt på dig. Du ska se till att han mår bra. Du ska finnas till för honom, jämt. Mår han det minsta dåligt, så är det du som har gjort fel enligt hans tankesätt. Då är det du som har brustit.

    Detta är fruktansvärt destruktivt och det kommer att sluta med att du går in i väggen. Det går inte att ändra på honom. Han förstår inte hur fint och pedagogiskt du än förklarar. Du måste rädda dig själv.


    Ja gränsen är nådd snart. Jag har försökt så mycket. Jag har försökt ändra på det han påpekar, men det funkar inte. Jag flyttade hem till honom, men han påpekade så mycket att det verkar som att jag inte vill bo med honom, inte visar tillräckligt tydligt, är oengagerad etc etc oavsett vad jag gjorde, så jag tröttnade och flyttade ut igen. Jag trodde att han skulle lära av sina misstag men han har fortsatt på samma sätt. Nu försökte jag något annat i och med att sätta paus på negativa kommentarer i två veckor, men han klarade knappt en dag. Jag har försökt att bara inte bry mig om hans kommentarer, ignorera dem, upprepa att jag duger som jag är (vilket han sagt till mig att jag gör) men det verkar provocera honom. Jag har blivit arg, jag har blivit ledsen, jag har förklarat på flera olika sätt etc etc. Men han fortsätter ändå på samma sätt, som något jäkla tvång att påpeka negativa saker.

    Samtidigt blåser han upp sig som en blåsfisk och hävdar sin enorma kärlek och hur mycket han anstränger sig och bryr sig. Skulle alla dar i veckan ta lite enkel respekt för vad jag säger framför överdådiga kärleksförklaringar.

    Hans största hangup just nu är kärlekslösheten, att han tycker att jag är mindre kärleksfull, detta trots att jag bara för några veckor sedan skickade en kärleksdikt som jag skrivit till honom.
Svar på tråden Påverkas av andras syn på mig