Anonym (I) skrev 2021-06-11 14:20:30 följande:
Jag har sagt precis det till honom, att han aldrig kommer att bli nöjd så länge han inte tar tag i sina problem. Han fortsätter upprepa att allt är pga mig, att han är osäker pga mitt beteende.
Jag har sagt till honom rent ut att han behöver gå till en psykolog. Jag har föreslagit parterapi men han tycker att vi ska kunna lösa det själva genom att prata MER (när egentligen långa meningslösa diskussioner, där han inte respekterar ett nej jag vill inte diskutera mer nu, är ett av problemen). Jag har försökt leda alla samtal till att bli mer konstruktiva, punktat upp, gått till kärnan etc. Jag är utbildad i samtalsmetodik så jag har verktyg också. Men utan resultat. Han vill fortsätta sitt ändlösa babbel som leder ingenstans.
Så nu är det supertydliga gränser som jag testar, kanske som en sista utväg. Att inte gå in i hans destruktiva diskussioner, inte acceptera hans negativa skräp som han slänger på mig, inte svara på hans vanföreställningar etc. Inte försvara mig, inte förklara.
Men om han säger att allt beror på dig och du säger att det inte är så och att du inte kan göra mer, så står ni ju still just nu. Då måste ni ha hjälp.
Jag säger det igen: Du kan inte ändra honom. Du kan inte få honom att förstå. Hur pedagogiskt du än lägger fram det, hur du än argumenterar emot. Han är inte intresserad av att känna efter inåt, att söka inom sig själv. Han vill hitta felet någon annanstans. Hos dig. Om du bara är lite mer kärleksfull/omtänksam/hänsynsfull osv osv så kanske han slipper känna de där tunga känslorna ibland. Därför fortsätter han att trycka på dig.
Dessutom tror jag att det är en ventil för honom att få ut oro och irritation genom att trycka ner dig. Får han dig att må dåligt, så mår han lite bättre en stund.
Släpp honom.