Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Påverkas av andras syn på mig

    Tis 8 jun 18:01 Läst 0 gånger Totalt 50 svar
    Anonym (I)
    Visa endast
    Tis 8 jun 18:01

    Jag blir väldigt lätt påverkad av andras syn på mig. Om människor runt mig har en allmänt positiv bild av mig är det inget problem, då är det bara positivt! Om jag får höra positiva saker, att jag är positiv, empatisk, driven, rolig etc så blir jag mer så! Det är väl egentligen ganska naturligt, men jag kanske är mer lättpåverkad.

    När någon tycker något negativt om mig, påpekar att jag är tyst t.ex blir jag ännu mer tyst. Jag kan inte låta bli. Jag låser mig liksom. Om någon säger att jag är dålig på någonting slutar jag göra det eller gör det ännu sämre än innan. Även om någon säger något som jag inte håller med om eller känner igen mig i så påverkas jag av det.

    Ett stort problem som jag har nu är att min partner är väldigt bra på att påpeka negativa saker, små saker, ofta, typ du pratar för lite, du verkar oengagerad, du verkar sur, du är så kall, du beter dig icke kärleksfullt, du är negativ, du beter dig konstigt etc etc. Han anklagar mig också för att inte vilja vara med honom, bara ha honom som tidsfördriv, att jag undanhåller saker, att jag inte vill träffas, inte prata med honom etc etc. Han tycker inte att han varken klagar eller anklagar utan bara yttrar saker han tänker på.

    Han säger såklart positiva saker också,att han aldrig känt så här för någon, att jag är den vackraste han träffat etc, men de här negativa sakerna läggs på hög, och jag får heller inte höra motsatsen, att jag är kärleksfull, positiv, engagerad etc. Med konsekvensen att jag känner mig mer som alla de här negativa sakerna och blir mer av de här negativa sakerna. Jag blir negativ, mindre kärleksfull, mer kall, oengagerad etc och allmänt känner mig icke avslappnad och onaturlig. Jag blir hans negativa syn på mig. Och jag avskyr det! Det är som att jag speglar mig i hans syn på mig (den som jag tänker att han har baserat på alla negativa påpekanden), och även fast jag tycker att den bilden som framträder är gräslig så blir jag mer sådan.

    Någon som känner igen sig eller vet hur man kan bryta det?

  • Tor 10 jun 14:40 #31

    Den killen har problem och löser dem genom att bryta ner dig.

    Kräv att ni går i parterapi eller så lämnar du honom.

    Eller lämna honom direkt han verkar vara ett hopplöst fall. Det är som du ger kärlek och det hamnar bara i ett svart hål. Han hittar ändå alltid fel och du är aldrig tillräckligt kärleksfull.

    Är det inte detta som kallas för psykisk misshandel?

    I ett förhållande ska båda må bra. Här verkar ju ingen av er göra det.

  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 10 jun 19:05 #32

    Ja nu har det eskalerat. Han har totalt hakat upp sig på att jag är icke kärleksfull och inte säget något positivt till honom, och fortsätter tjata och tjafsa om samma sak fast jag säger att det får mig att må dåligt och har motsatt effekt. Han lyssnar inte ens när jag säger stopp, sluta, det räcker, hör av dig när du kan släppa det där. Flera gånger har jag sagt åt honom att bara sluta och respektera att jag säger stopp men han beter sig nästan maniskt och lägger inte av iallafall. Det verkar som att han bestämt sig att han ska ha någon slags bekräftelse och att han ska ha den nu om han så måste dra den ur halsen på mig. Samtidigt har han offerkoftan på och gnäller om om att jag klagar på honom när jag ber om EN sak, frånvaro av negativa kommentarer.

    Narcissist javisst.

  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 10 jun 21:27 #33

    Ignorerar honom nu pga att han inte kunde respektera mitt nej. Är det elakt och dåligt av mig?

  • Anonym (Lara)
    Visa endast
    Tor 10 jun 22:38 #34
    Anonym (I) skrev 2021-06-10 21:27:11 följande:

    Ignorerar honom nu pga att han inte kunde respektera mitt nej. Är det elakt och dåligt av mig?


    Vad tror du själv? Tycker du resonerar väldigt väl annars så jag tror absolut du kan svara på den frågan själv. (Men nej, det är inte elakt eller dåligt att markera gränser mot en narcissist, eller någon annan som beter sig som din pojkvän heller för den delen.)

    Lite nyfiken - varför skrev du en kärleksdikt till honom? Var du genuint inspirerad att skriva en eller kände du dig pressad att skriva en dikt för att han är så krävande? Du behöver självklart inte svara men tänk igenom detta och var ärlig mot dig själv. Kanske är det så att du vill intala dig själv att du gjort saker för honom av egen vilja, men att du egentligen går som på nålar hela tiden för att försöka göra honom till lags...
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 10 jun 23:19 #35
    Anonym (Lara) skrev 2021-06-10 22:38:12 följande:

    Vad tror du själv? Tycker du resonerar väldigt väl annars så jag tror absolut du kan svara på den frågan själv. (Men nej, det är inte elakt eller dåligt att markera gränser mot en narcissist, eller någon annan som beter sig som din pojkvän heller för den delen.)

    Lite nyfiken - varför skrev du en kärleksdikt till honom? Var du genuint inspirerad att skriva en eller kände du dig pressad att skriva en dikt för att han är så krävande? Du behöver självklart inte svara men tänk igenom detta och var ärlig mot dig själv. Kanske är det så att du vill intala dig själv att du gjort saker för honom av egen vilja, men att du egentligen går som på nålar hela tiden för att försöka göra honom till lags...


    Tack. Behöver höra det pga dåligt samvete. (som han är bra på att ge mig)

    Jag har skrivit mycket om honom, jag skriver om mina känslor liksom, och ofta om honom. Jag har bara känt något liknande en gång tidigare och det har jag sagt till honom. Jag känner att jag varit väldigt tydlig och gett mycket kärlek, förståelse etc etc så hans klagande på icke kärleksfullhet, icke engagemang etc etc är ett riktigt mysterium. Det finns enligt mig absolut ingen grund i något han pratar om och ingen anledning för honom att tvivla på mig etc. Han har gjort bra sämre saker mot mig för att JAG ska tvivla, som att vara kall, undanhålla all närhet i veckor, silent treatments, upprepade dumpningar som han sen ångrat etc. Jag har gjort ingenting av det, ändå är det jag som blir anklagad för saker och får höra att han inte kan lita på mina känslor etc.
  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Fre 11 jun 06:05 #36
    Anonym (I) skrev 2021-06-10 23:19:47 följande:

    Tack. Behöver höra det pga dåligt samvete. (som han är bra på att ge mig)

    Jag har skrivit mycket om honom, jag skriver om mina känslor liksom, och ofta om honom. Jag har bara känt något liknande en gång tidigare och det har jag sagt till honom. Jag känner att jag varit väldigt tydlig och gett mycket kärlek, förståelse etc etc så hans klagande på icke kärleksfullhet, icke engagemang etc etc är ett riktigt mysterium. Det finns enligt mig absolut ingen grund i något han pratar om och ingen anledning för honom att tvivla på mig etc. Han har gjort bra sämre saker mot mig för att JAG ska tvivla, som att vara kall, undanhålla all närhet i veckor, silent treatments, upprepade dumpningar som han sen ångrat etc. Jag har gjort ingenting av det, ändå är det jag som blir anklagad för saker och får höra att han inte kan lita på mina känslor etc.


    Vad är det som gör att du stannar hos honom?
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jun 10:29 #37
    Anonym (Linn) skrev 2021-06-11 06:05:55 följande:

    Vad är det som gör att du stannar hos honom?


    Ja just nu är det svårt att veta det, när han håller på så här. I de lugna perioderna kan jag se det. Jag har sagt till honom att det är vad jag vill ha. Det lugna, normala, där det inte blir extrema diskussioner av ingenting. Vad är grunden nu liksom? Mitt beteende, som enligt honom är allmänt konstigt. Jag hade förstått det om jag verkligen hade betett mig konstigt, typ ignorerat honom, inte velat träffas på månader, varit kall och otrevlig etc. Då kanske reaktionen som är nu hade varit i nivå. Men så är det ju inte.
  • Anonym (E)
    Visa endast
    Fre 11 jun 13:54 #38
    Anonym (I) skrev 2021-06-11 10:29:40 följande:

    Ja just nu är det svårt att veta det, när han håller på så här. I de lugna perioderna kan jag se det. Jag har sagt till honom att det är vad jag vill ha. Det lugna, normala, där det inte blir extrema diskussioner av ingenting. Vad är grunden nu liksom? Mitt beteende, som enligt honom är allmänt konstigt. Jag hade förstått det om jag verkligen hade betett mig konstigt, typ ignorerat honom, inte velat träffas på månader, varit kall och otrevlig etc. Då kanske reaktionen som är nu hade varit i nivå. Men så är det ju inte.


    Tycker han känns jättetoxic och har dig lindad runt lillfingret. Du borde lämna honom
  • Fre 11 jun 14:00 #39

    Ja, det verkar ju som problemet ligger hos honom. Han kommer aldrig att bli nöjd så länge han inte tar itu med sina egna problem.

    Vad skulle han säga om du föreslog parterapi? Kanske att det inte behövs för att allt beror på dina brister. Men även om så vore, är det ju ett gemensamt problem. Du får säga att du inte klarar av att vara som han vill, och därför behöver ni hjälp från utomstående.

    Annars misstänker jag att ni inte kommer vidare. Han kommer att kräva att du "bättrar dig" och du kommer att förgävas hoppas på att han blir sitt trevliga jag. Du kommer att gå på tå för att behaga honom blandat med utbrott när han ändå aldrig blir nöjd.

  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jun 14:10 #40
    Anonym (E) skrev 2021-06-11 13:54:40 följande:

    Tycker han känns jättetoxic och har dig lindad runt lillfingret. Du borde lämna honom


    Just nu är det jättetydliga gränser som gäller. Inget negativt kommenterande och jag tar mig rätten att ignorera honom om han går ifrån det. Att jag inte svarar i telefon nån gång, eller vad det nu är som han brukar störa sig på, får han bara acceptera. Han måste förstå någon gång att mitt liv inte handlar om hans behov och hans känslor. Nu är det så liksom, jag är mindre kärleksfull, jag är mindre intresserad av att prata med honom, jag vill spendera mindre tid på honom och med honom etc. Han har själv skapat den situationen och får acceptera att det är så just nu.

    Jag tror dock inte att han kommer det, och då är det vad det är. Då tar det slut. Pga att jag är en människa, som just nu sätter hårda gränser för hans destruktiva beteende. Det är värt det. Jag är trött på att vara hans lilla marionett.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jun 14:20 #41
    Xenia skrev 2021-06-11 14:00:26 följande:

    Ja, det verkar ju som problemet ligger hos honom. Han kommer aldrig att bli nöjd så länge han inte tar itu med sina egna problem.

    Vad skulle han säga om du föreslog parterapi? Kanske att det inte behövs för att allt beror på dina brister. Men även om så vore, är det ju ett gemensamt problem. Du får säga att du inte klarar av att vara som han vill, och därför behöver ni hjälp från utomstående.

    Annars misstänker jag att ni inte kommer vidare. Han kommer att kräva att du "bättrar dig" och du kommer att förgävas hoppas på att han blir sitt trevliga jag. Du kommer att gå på tå för att behaga honom blandat med utbrott när han ändå aldrig blir nöjd.


    Jag har sagt precis det till honom, att han aldrig kommer att bli nöjd så länge han inte tar tag i sina problem. Han fortsätter upprepa att allt är pga mig, att han är osäker pga mitt beteende.

    Jag har sagt till honom rent ut att han behöver gå till en psykolog. Jag har föreslagit parterapi men han tycker att vi ska kunna lösa det själva genom att prata MER (när egentligen långa meningslösa diskussioner, där han inte respekterar ett nej jag vill inte diskutera mer nu, är ett av problemen). Jag har försökt leda alla samtal till att bli mer konstruktiva, punktat upp, gått till kärnan etc. Jag är utbildad i samtalsmetodik så jag har verktyg också. Men utan resultat. Han vill fortsätta sitt ändlösa babbel som leder ingenstans.

    Så nu är det supertydliga gränser som jag testar, kanske som en sista utväg. Att inte gå in i hans destruktiva diskussioner, inte acceptera hans negativa skräp som han slänger på mig, inte svara på hans vanföreställningar etc. Inte försvara mig, inte förklara.
  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Fre 11 jun 16:20 #42
    Anonym (I) skrev 2021-06-11 14:20:30 följande:

    Jag har sagt precis det till honom, att han aldrig kommer att bli nöjd så länge han inte tar tag i sina problem. Han fortsätter upprepa att allt är pga mig, att han är osäker pga mitt beteende.

    Jag har sagt till honom rent ut att han behöver gå till en psykolog. Jag har föreslagit parterapi men han tycker att vi ska kunna lösa det själva genom att prata MER (när egentligen långa meningslösa diskussioner, där han inte respekterar ett nej jag vill inte diskutera mer nu, är ett av problemen). Jag har försökt leda alla samtal till att bli mer konstruktiva, punktat upp, gått till kärnan etc. Jag är utbildad i samtalsmetodik så jag har verktyg också. Men utan resultat. Han vill fortsätta sitt ändlösa babbel som leder ingenstans.

    Så nu är det supertydliga gränser som jag testar, kanske som en sista utväg. Att inte gå in i hans destruktiva diskussioner, inte acceptera hans negativa skräp som han slänger på mig, inte svara på hans vanföreställningar etc. Inte försvara mig, inte förklara.


    Men om han säger att allt beror på dig och du säger att det inte är så och att du inte kan göra mer, så står ni ju still just nu. Då måste ni ha hjälp.

    Jag säger det igen: Du kan inte ändra honom. Du kan inte få honom att förstå. Hur pedagogiskt du än lägger fram det, hur du än argumenterar emot. Han är inte intresserad av att känna efter inåt, att söka inom sig själv. Han vill hitta felet någon annanstans. Hos dig. Om du bara är lite mer kärleksfull/omtänksam/hänsynsfull osv osv så kanske han slipper känna de där tunga känslorna ibland. Därför fortsätter han att trycka på dig.

    Dessutom tror jag att det är en ventil för honom att få ut oro och irritation genom att trycka ner dig. Får han dig att må dåligt, så mår han lite bättre en stund.

    Släpp honom.
  • Anonym (relat­ionskn­epigt)
    Visa endast
    Fre 11 jun 18:33 #43

    Det är jättebra att du, ts, sätter gränser. Tar ju så mycket energi att vara nära folk som är så neggiga hela tiden.

    Du verkar stark, positiv och vet hur du vill ha det.
    Din kille verkar osäker, svartsjuk och extremt bekräftelsesökande.

    Däremot så är han inte narcissist. Låter mer tvärtom nästan. En narcissist beskrivs; Självupptagenhet, självförhärligande och överdriven tro på den egna förmågan hos en individ 

  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 14 jun 13:01 #44
    Anonym (relationsknepigt) skrev 2021-06-11 18:33:06 följande:

    Det är jättebra att du, ts, sätter gränser. Tar ju så mycket energi att vara nära folk som är så neggiga hela tiden.

    Du verkar stark, positiv och vet hur du vill ha det.

    Din kille verkar osäker, svartsjuk och extremt bekräftelsesökande.

    Däremot så är han inte narcissist. Låter mer tvärtom nästan. En narcissist beskrivs; Självupptagenhet, självförhärligande och överdriven tro på den egna förmågan hos en individ 


    Tack!

    Ja dock blir det ju jobbigt i längden att sätta gränser och sätta gränser igen, säga nej etc. Jag kan ju aldrig slappna av på det sättet, för så fort jag gör det börjar han med något igen, och jag måste sätta upp mina gränser igen. Partnern är ju den som man tänker ska vara förstående, som man inte ska hålla på och gränsa, som man kan slappna av med. Blir lite ledsen av att det inte är så.
  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Mån 14 jun 14:29 #45
    Anonym (I) skrev 2021-06-14 13:01:07 följande:

    Tack!

    Ja dock blir det ju jobbigt i längden att sätta gränser och sätta gränser igen, säga nej etc. Jag kan ju aldrig slappna av på det sättet, för så fort jag gör det börjar han med något igen, och jag måste sätta upp mina gränser igen. Partnern är ju den som man tänker ska vara förstående, som man inte ska hålla på och gränsa, som man kan slappna av med. Blir lite ledsen av att det inte är så.


    Du är väldigt klarsynt i hur det är och hur det borde vara.

    Nu gäller det att omsätta detta i handling. Jag förstår att det är jättejobbigt. Man vill inte inse hur det faktiskt är. Man har något hopp om att det ska bli bättre. Man tycker ju om honom.

    Men du måste förstå att ju längre du stannar, ju mer nedbruten blir du. Ju mer normalt blir det att ständigt vara ifrågasatt. Att ständigt få höra pikar som tar på självkänslan. Man börjar mer och mer ifrågasätta sin verklighet och hur man ser på saker. Man slutar lita till sig själv, till sitt eget omdöme och magkänsla.

    Till slut finns man inte mer. Och han kommer fortfarande inte att vara nöjd.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 27 jun 11:41 #46

    Nu har han gått med på att prata med psykolog. Saken är den dock att han verkar gå in för att få gehör för att hans problem inte beror på osäkerheter, bevisa mig fel alltså, utan det är bara hur han är som person. Så frustrerande.

  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Sön 27 jun 15:02 #47
    Anonym (I) skrev 2021-06-27 11:41:58 följande:

    Nu har han gått med på att prata med psykolog. Saken är den dock att han verkar gå in för att få gehör för att hans problem inte beror på osäkerheter, bevisa mig fel alltså, utan det är bara hur han är som person. Så frustrerande.


    Visst är det ett litet framsteg att han kan tänka sig att gå till psykolog. Men går han dit med ett öppet sinne? Vill han verkligen ha hjälp? Kommer han att ta emot psykologens tankar och råd?

    Nej. Så varför slösar du din tid?
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 27 jun 15:14 #48
    Anonym (Linn) skrev 2021-06-27 15:02:55 följande:

    Visst är det ett litet framsteg att han kan tänka sig att gå till psykolog. Men går han dit med ett öppet sinne? Vill han verkligen ha hjälp? Kommer han att ta emot psykologens tankar och råd?

    Nej. Så varför slösar du din tid?


    Han går nog dit enbart för att jag sagt det. För att visa sig duktig. Inte för att han själv insett att han har problem som han måste göra något åt. Öppet sinne, nej. Han är fast besluten att han INTE har problem med osäkerhet fast det är så övertydligt för mig som varit tillsammans med honom i 2år och upplevt alla hans konstigheter (tester, silent treatments, ifrågasättanden, upprepade dumpningar, påpekanden av saker etc). och med sitt sätt kan han nog utan problem få psykologerna att tro honom.

    Känns hopplöst. Ja, jag slösar nog min tid.
  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Sön 27 jun 22:15 #49
    Anonym (I) skrev 2021-06-27 15:14:27 följande:

    Han går nog dit enbart för att jag sagt det. För att visa sig duktig. Inte för att han själv insett att han har problem som han måste göra något åt. Öppet sinne, nej. Han är fast besluten att han INTE har problem med osäkerhet fast det är så övertydligt för mig som varit tillsammans med honom i 2år och upplevt alla hans konstigheter (tester, silent treatments, ifrågasättanden, upprepade dumpningar, påpekanden av saker etc). och med sitt sätt kan han nog utan problem få psykologerna att tro honom.

    Känns hopplöst. Ja, jag slösar nog min tid.


    Precis. Genomskådar psykologen honom och säger som det är, så kommer han bara att slå ifrån sig och säga att det är en dålig psykolog som inte kan nånting. Går psykologen på hans snack så blir han väldigt nöjd och kommer bli än mer jobbig.

    Det är någon av de två som det kommer att bli. Det är inte värt att stanna kvar för någon av dom.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 29 jun 22:52 #50
    Anonym (Linn) skrev 2021-06-27 22:15:36 följande:

    Precis. Genomskådar psykologen honom och säger som det är, så kommer han bara att slå ifrån sig och säga att det är en dålig psykolog som inte kan nånting. Går psykologen på hans snack så blir han väldigt nöjd och kommer bli än mer jobbig.

    Det är någon av de två som det kommer att bli. Det är inte värt att stanna kvar för någon av dom.


    Ja jag tror att det kommer bli det senare. Han är väldigt bra på att övertyga.

    Han vill prova parterapi också. Något jag velat länge men som han inte varit intresserad av. Nu är jag för trött. Jag har liksom öst och öst bekräftelse, initiativ engagemang, förståelse, förlåtelse, positivitet etc, men det är som att det bara runnit av honom. Och nu är jag tom. Uttömd. Jag sa det till honom idag att jag inte kan ge någonting mer av det eftersom jag är uttömd. Känslorna finns där men jag bara kan inte ge något mer för han har ätit upp allt, slukat det i ett nafs, och fortsätter gapa efter mer.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll