Har precis fått veta att min dotter inte kommer få godkänt i en rad ämnen, bland annat i engelska.
Tycker det är så dåligt. Barnen går väl för sjutton i skolan för att lära sig saker? Då måste man kunna ställa vissa krav på skolan. Vi har ju skolplikt i Sverige och det kommer sig av en anledning.
Jag tycker det känns som de brustit i sitt uppdrag.
Du kanske istället ska fundera på varför din dotter ljuger för dig.
Du kanske istället ska fundera på varför din dotter ljuger för dig.
Fortfarande: skolplikten går ut på att du ska se till att ditt barn går till skolan eller deltar i distansundervisningen, inget annat!
Jag har läst dina svar i tråden och jag fattar precis varför dottern har dåliga betyg. Du bryr dig ju inte ett skvatt om skolgången. Du hör inget från skolan och du frågar inte efter det. Du kollar inte om hon gör sina inlämningar, hjälper inte till med läxläsning och läsförhör. Du lever ditt liv och hon sitt. Det funkar såklart att leva ett sånt liv med sina barn, men naturligtvis är det bara ett fåtal barn som får toppbetyg av det och såklart är det många barn som har det så, som blir underkända i många ämnen, särskilt i tonåren. Jag hade själv sådär oengagerade föräldrar och jag misslyckades kapitalt i skolan. När jag tänker tillbaka på min klass så är det uppenbart att det var de barn vars föräldrar var engagerade, som fick goda betyg.
När mina barn föddes lovade jag mig själv att göra tvärtemot mina egna föräldrar. Jag har koll på läxor och inlämningar, jag läser extra med mina barn i ämnen de har svårt i. Jag bestämmer möte med lärare för att få mer information om vad mina barn behöver träna extra på sommarloven. Jag uppmuntrar dem att läsa böcker en stund varje dag, att läsa engelska texter tidigt, att se på utländsk film utan översättningstext. Jag jobbar också till fem, men vi hinner en liten stunds läxläsning varje dag. De större inlämningarna tittar vi på på helgen. Inför prov hjälper jag dem att planera hur mycket de måste läsa och hur lång i förväg de måste börja.