Har precis fått veta att min dotter inte kommer få godkänt i en rad ämnen, bland annat i engelska.
Tycker det är så dåligt. Barnen går väl för sjutton i skolan för att lära sig saker? Då måste man kunna ställa vissa krav på skolan. Vi har ju skolplikt i Sverige och det kommer sig av en anledning.
Jag tycker det känns som de brustit i sitt uppdrag.
Du kan inte förvänta dig att allt ska fungera till hundra procent med skolan och du inte behöver göra någonting. Uppenbarligen behöver din dotter föräldrar som stöttar henne i skolgången och ställer lite krav på engagemang skolmässigt från hennes sida. Går man i högstadiet kan man lätt tappa motivationen när man tycker det är så otroligt många år kvar av samma sak.
Som du säger så är det sent nu men diskutera det vid ett par tillfällen i sommar att i nian gäller det att steppa upp och lägga mer engagemang från hennes håll på skolan.
Som förälder är det bra att förmedla att skola och kunskapsinhämtning är viktigt redan från förskoleklass. Om barnet inte har så mycket att berätta om skoldagarna (typ "inget särskilt") så är det bra att kolla veckobrev och se vad klassen gör just nu. Då kan man ställa mer konkreta frågor ("jag såg att ni skriver sagor i svenskan just nu, vad skriver du om? är det roligt/svårt?").
Att engagera sig redan i lägre årskurser gör förhoppningsvis att barnet förstår att föräldern bryr sig, och samtidigt har "ögonen på" att barnet presterar.
På högstadiet höjs kraven avsevärt och då är det lite sent att motivera sitt barn att lägga i en högre växel om man ditintills inte har haft för vara att prata om skolan, på en annan nivå än att svaret "bra" räcker.
Nej, lärarna har ingen pedagogisk trollstav som gör att eleverna helt magiskt lär sig allt. Eleven måste göra jobbet själv. Och föräldern har en viktig roll, och det är att förmedla att det är viktigt att barnet faktiskt lägger ner den energi som krävs.
Ibland går iq i arv, i vissa fall tydligare än andra...
TS, ditt ansvar som förälder är främst att utveckla din dotters inställning till skolarbete, och det kommer hon ha nytta av för resten av livet. I det ingår både att ta ansvar för sin egen utveckling, för att göra skolarbetet och att motivera när det är tufft. Allt det här lägger en grund för hur hon kommer att hantera motgångar och svårigheter i vuxenlivet, och just nu kan man inte påstå att du är ett dugg engagerad eller någon ansvarstagande förälder. Du tycker ju tydligen till och med att det är för mycket att behöva fråga ut henne om hur det går i skolan, fråga vad de lär sig just nu osv! Du frågar hur det går, hon svarar "bra" och sen går livet vidare. Nej! Det funkar inte! Då får man som förälder skylla sig själv när man står som en fågelholk och undrar varför ens barn blir underkänd i en massa ämnen!
Du slår ifrån dig hela tiden och lägger 100 % av ansvaret för din dotters lärande på skolan, det funkar inte så. Skolan ger verktyg och material, din dotter måste däremot delta aktivt för att det ska bli nåt av det. Det spelar ingen roll hur intressanta uppgifter man får om man ändå inte gör dem, oavsett orsak.
Gå in och läs matriserna, läs kommentarerna från lärarna, mail, vad som helst av vad som nu kommunicerats från skolan! FRÅGA din dotter, be henne VISA vad de gör just nu, visa något slags emotionellt engagemang och intresse för hennes studier. Din inställning smittar av sig på henne!
Jag anser inte att det är mitt ansvar att lära min dotter att läsa och skriva på engelska. Det är skolans ansvar. Det är därför vi har skolplikt och betalar skatt till den gemensamma välfärden.
Som förälder bör man vara intresserad och involverad i sina barns studier. Du skyller din lathet på lärarna men varför har du inte hjälpt med läxläsning och att plugga inför prov? Har inte ungar utvecklingssamtal längre där föräldern följer med och får veta hur det går för sitt barn?