Folk har nog olika uppfattning av vad ?många barn? barn innebär, så vid hur många barn i en och samma familj tänker du att ?det är många barn i den familjen?? Och vad har du för fördomar om de som har eller vill ha många barn?
"många" barn börjar vid fyra barn per familj idag, enligt mig.
Jag tycker egentligen inte att det finns något som hetmånga barn", bara föräldrarna är gifta med varandra, alla barnen är helsyskon, föräldrarna hinner och orkar hålla koll på alla barnen och ge alla det de behöver, och familjen inte mottager andra bidrag än barnbidraget och flerbarnstillägget. Det finns dom som klarar av åtta, det finns dom som inte klarar av ett enda.
Dock retar jag mig på människor som redan går på bidrag, och/eller inte har någon ordning på de barn de redan har - men ändå fortsätter att föda barn efter barn. Det är i min erfarenhet (inte fördomar utan erfarenhet) två grupper som gör det:
- dels invandrare, som inte drar sig ifrån att gifta ihop sina ungdomar redan i tonåren - ofta hämtas dessutom den andra parten till Sverige från hemlandet som "anhöriginvandrare" i samband med vigseln Sedan börjar den unga flickan, i sin mest fertila period, att föda ett barn om året. Utan att någon ens har tänkt på, att både hon och mannen - eller åtminstone mannen - borde ha skaffat utbildning och arbete först. Soc ses som en helt normal försörjning för den växande familjen.
- dels white trash. Här är det oftast en ensam mamma som fortsätter att få barn med ständigt nya män. Männen tar inget ansvar, varken praktiskt eller ekonomiskt, ofta lever de själva på bidrag, svartjobb eller kriminalitet. Kvinnan och hennes barn lever på soc, och barnen är ofta ute i tid och otid för att mamman inte orkar med att ha dem inne. Ingen har koll på vad de gör, de får för lite mat eller mat med begränsat näringsinnehåll - man sätter sig inte ner till gemensamma lagade måltider. Barnen har kläder av fel storlek och olämpliga i förhållande till vädret och aktiviteten. Tänderna blir tidigt förstörda av godis, bullar, saft och läsk varenda dag, och ingen som borstar tänderna. Ingen ser till att barnen gör läxor, och de kommer efter i skolan från början - tills bara socialen, kriminalitet eller prostitution återstår för dem också, från 16-18 års ålder... och så börjar det hela om igen. Det kallas "det sociala arvet".
Om folk älskar och sköter om sina barn så spelar det väl ingen roll hur många de har? "Finns det hjärterum så finns det stjärterum"!
Visst, jag kan hålla med om att det är fördomsfullt så det smäcker om det att tro sig veta hur det funkar i alla andra stora familjer.
Det enda jag kan tänka är
1. Personerna har inget eget liv, så dom måste skaffa ungar för att ha något att göra eller känna sig behövda.
2. Det är synd om kidsen, visst dom har syskon, men så jävla kul är det inte att alltid ha ett gäng andra att konkurrera med.
Det enda jag kan tänka är
1. Personerna har inget eget liv, så dom måste skaffa ungar för att ha något att göra eller känna sig behövda.
2. Det är synd om kidsen, visst dom har syskon, men så jävla kul är det inte att alltid ha ett gäng andra att konkurrera med.
Precis "min erfarenhet" Vi var flera barn i min familj som blev mer eller mindre uppfostrade av sina syskon.
Hur mycket du än vill det så kan du inte ta mina erfarenheter ifrån mig.
Dessutom har du helt missat vad tråden handlar om. Läs rubriken några gånger.
Kan det vara så att du har dåligt samvete för dina barn?
Är det därför du reagerar så hårt på att någon inte mått bra av att ha så många syskon?
Precis "min erfarenhet" Vi var flera barn i min familj som blev mer eller mindre uppfostrade av sina syskon.
Hur mycket du än vill det så kan du inte ta mina erfarenheter ifrån mig.
Dessutom har du helt missat vad tråden handlar om. Läs rubriken några gånger.
Kan det vara så att du har dåligt samvete för dina barn?
Är det därför du reagerar så hårt på att någon inte mått bra av att ha så många syskon?
Fast oavsett om du såg det så eller inte så är det ju så, En förälder har bara en viss mängd tid, och pengar, och det är konstant. Ju fler barn man skaffar, desto mindre andel av tiden (och pengarna) kan varje barn få.
Och det är ju ett ganska vanligt fenomen, även i familjer med bara 2 barn att äldsta blir svartsjukt på nya bebisen, just pga konkurrens.