Är det ok att "dela upp" barnen?

Vi valde att göra så.
När vi fick syskon så hade vi en 11-åring. Han hade alltså "haft oss för sig själv" i ganska många år och hade förstås inte valt att få syskon.  Så för att inte tappa den nära relationen vi hade och lägga fokus på bebisen har vi delat upp oss väldigt mycket.
Pappan har umgåtts mest med den äldre, skjutsat till och från träningar, åkt på matcher, fortsatt snacka "killsnack" mm.
Den yngre har en selektiv ätstörning och att äta middag med honom är ett helt företag. Så middagarna är också uppdelade (oftast) där jag och lillebror äter först, och sen äter pappan och äldre sonen gemensamt när han kommer hem från sin träning. Så att man ändå håller ihop det på något sätt.

Vi har också delat upp oss på helgerna ibland, jag är hemma med den lilla, hänger i lekparker, plaskar i poolen på baksidan, träffar kusinen som är i samma ålder osv. Medan pappa + äldre åker till lantstället och fiskar, umgås osv och gör mer sånt som han gillar, han är 15 nu. Hade lillebrorsan och jag följt med så hade hela konceptet blivit ett annat och ibland är det bättre att vi gör småbarnsgrejer och de gör annat.

Men alla hör ju till samma familj! Min man jobbar skift och den yngre går på dagis 3-4 dagar per vecka. Resten är han hemma med pappan. Och jag är oftast den som har hand om läxläsning med den äldre, följer med på utvecklingssamtal osv. Så det är ingen som har en sämre relation med någon, inte alls. Man får göra det bästa av situationen och det är inte för alltid. Det går i perioder. Flaggar min äldsta son för vissa behov, det dyker upp något i skolan eller i övrigt som gör att vi vill dra honom tätare till oss en tid så att vi inte tappar den nära kontakten så kanske min man lägger mer fokus på det ett slag.