• Anonym (MJ)

    Hur fort får man gå vidare?!

    Som rubriken lyder. Efter 22 års äktenskap har jag fått veta mitt riktiga värde då maken hade den goda smaken att gå bakom ryggen på mig under en grabbresa med en betydligt yngre kvinna.

    Detta berättade han för mig först efter par månader (!) senare efter att vi varit på semester tillsammans och precis kommit hem. Vi har tillsammans en tonåring. Jag tog ut skilsmässa direkt och han fick flytta ut på direkten från vårt gemensamma hus.

    Tre år har gått och jag är fortfarande lika besviken på honom för hur han har betett sig. I början provade vi att äta middagar tillsammans men bitterheten hos mig över sättet han splittrade familjen med allt vad det innebär tar över. Jag kan inte förstå hur han valt bort hela vårt gemensamma liv eller förstå hur han kunde svika mig så.

    Vi pratade om att försöka igen men han fortsatte att åka till den andra kvinnan hela tiden som bor långt bort. Hon har dessutom små barn och var också gift vid tidpunkten. Jag har svårt att se hur en äldre man kan vilja börja om med små barn tillsammans med en så mycket yngre kvinna. Jag och kvinnan hamnade i ett gräl på Facebook en gång. Han tog mitt parti i det hela. Trots detta fortsatte han att träffa henne. De har haft det lite upp och ner som jag förstår via vårt barn. Barnet har inte velat träffa henne heller som tur är och har lyckats undvika detta, liksom min fd svärmor som starkt ogillar hela den här situationen och inte skräder orden kring det.

    Nu kommer det värsta; knappt tre år efter detta stora svek har han varit smart nog att göra henne med barn. Jag kan inte se på honom utan att känna avsmak och äckel.

    Vår konflikt kring detta går ut över vår son då vi inte kan prata med varandra överhuvudtaget. I vår kontakt har han aldrig bett om förlåtelse och undviker ämnet helt. Jag vet inte hur vi ska kunna gå vidare. Är det okej att gå vidare så fort?

  • Svar på tråden Hur fort får man gå vidare?!
  • Anonym (Lia)

    Du har ett ansvar att leva ditt liv.

    Du måste sluta lägga energi på något du inte kan kontrollera för det kommer bara göra dig ledsen och dränera dig.

    Sträck på dig, le, ut och dejta och flirta. Shit happens. Han är ett as och förmodligen den som förlorar mest på detta.

    Nästa år när du tar ett glas vin i solen och håller handen med en ny kavaljer, tänkt då på honom som tampas med vaknätter och blöjbyten samtidigt som barnen konkurrerar ut honom om uppmärksamhet till kvinnan.

  • Anonym (MJ)

    Tack för alla svar. Har läst genom alla tankar jag fått tillbaka här i tråden.

    Jag har svårt att släppa hur han kunde svika mig efter 25 år tillsammans och varför han inte bara varit ärlig mot mig. Det har känts desto värre att vi inte suttit ner och pratat ut om detta heller, utan allting har gått så fort. Han har inte tagit några initiativ till att prata om saken heller. Det kan jag känna att man har en skyldighet till efter att ha levt tillsammans så länge och har ett gemensamt barn tillsammans.

    Jag har levt i tron om att detta är en ålderskris.

  • Fjäril kär
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-12 10:16:05 följande:

    Tack för alla svar. Har läst genom alla tankar jag fått tillbaka här i tråden.

    Jag har svårt att släppa hur han kunde svika mig efter 25 år tillsammans och varför han inte bara varit ärlig mot mig. Det har känts desto värre att vi inte suttit ner och pratat ut om detta heller, utan allting har gått så fort. Han har inte tagit några initiativ till att prata om saken heller. Det kan jag känna att man har en skyldighet till efter att ha levt tillsammans så länge och har ett gemensamt barn tillsammans.

    Jag har levt i tron om att detta är en ålderskris.


    De enda skyldigheter man har är att betala underhåll till barnet och ge mat och nånstans att bo. Resten är ena fria vilja och inget du kan kräva.

    Även om de skulle kunna vara en ålderskris så har han valt henne och ska ha barn med henne. Han kommer inte tillbaka. Punkt.
  • Anonym (Andreas)
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-12 10:16:05 följande:

    Tack för alla svar. Har läst genom alla tankar jag fått tillbaka här i tråden.

    Jag har svårt att släppa hur han kunde svika mig efter 25 år tillsammans och varför han inte bara varit ärlig mot mig. Det har känts desto värre att vi inte suttit ner och pratat ut om detta heller, utan allting har gått så fort. Han har inte tagit några initiativ till att prata om saken heller. Det kan jag känna att man har en skyldighet till efter att ha levt tillsammans så länge och har ett gemensamt barn tillsammans.

    Jag har levt i tron om att detta är en ålderskris.


    Varför skulle han ha tagit initiativ till att prata när du aldrig gav honom chansen? Du måste ju liksom inse att även du har gjort fel i denna röra. Skyll inte på honom dom saker du själv har ställt till med. Har DU sträckt ut handen och sagt förlåt och att ni skulle ha behövt prata om detta?
  • Anonym (MJ)
    Anonym (Andreas) skrev 2021-06-12 10:35:00 följande:

    Varför skulle han ha tagit initiativ till att prata när du aldrig gav honom chansen? Du måste ju liksom inse att även du har gjort fel i denna röra. Skyll inte på honom dom saker du själv har ställt till med. Har DU sträckt ut handen och sagt förlåt och att ni skulle ha behövt prata om detta?


    Jag uppfattade det som att han träffade den här kvinnan väldigt fort. Jag kände på mig att det var någonting som inte stod rätt till under semestern men han ville inget säga. När semestern var över berättade han vilket fick mig att känna att jag levt i en total lögn.

    I samband med att han berättade kände jag bara totalt äckel och åkte därifrån. Vid senare tillfälle försökte vi prata men kände bara att han undvek hela frågan och sedan han flyttade har han inte visat något som helst intresse av att umgås. Jag försökte tillsammans med sonen hälsa på hos honom vilket han påstod att han missat. Han hör aldrig av sig överhuvudtaget.

    Hans mamma tycker att detta är lika hemskt som jag och vi har regelbunden kontakt.
  • Mr K69
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-12 13:45:06 följande:

    Jag uppfattade det som att han träffade den här kvinnan väldigt fort. Jag kände på mig att det var någonting som inte stod rätt till under semestern men han ville inget säga. När semestern var över berättade han vilket fick mig att känna att jag levt i en total lögn.

    I samband med att han berättade kände jag bara totalt äckel och åkte därifrån. Vid senare tillfälle försökte vi prata men kände bara att han undvek hela frågan och sedan han flyttade har han inte visat något som helst intresse av att umgås. Jag försökte tillsammans med sonen hälsa på hos honom vilket han påstod att han missat. Han hör aldrig av sig överhuvudtaget.

    Hans mamma tycker att detta är lika hemskt som jag och vi har regelbunden kontakt.


    Men vänta nu, har han ingen kontakt med sin son?
  • Guldnovan
    Fjäril kär skrev 2021-06-12 10:31:25 följande:

    De enda skyldigheter man har är att betala underhåll till barnet och ge mat och nånstans att bo. Resten är ena fria vilja och inget du kan kräva.

    Även om de skulle kunna vara en ålderskris så har han valt henne och ska ha barn med henne. Han kommer inte tillbaka. Punkt.


    +1
  • Anonym (MJ)
    Mr K69 skrev 2021-06-12 13:53:57 följande:

    Men vänta nu, har han ingen kontakt med sin son?


    Jo, det har han. Den sköter de själva. Han tar med honom till landstället ofta.
  • Mr K69
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-12 13:57:16 följande:

    Jo, det har han. Den sköter de själva. Han tar med honom till landstället ofta.


    Okej ja men bra det ivf Du, det är sommar ute nu, du är singel... Fri att göra precis vad du vill och känner för...
  • Anonym (Förstår)

    Jag förstår dig, å va jag förstår dig!!!

    Man känner sig bortkastad, värdelös, oälskad, lurad osv. Det du måste inse är att det är HANS problem!!!

    Det är han som har problem med känslor, empati, värderingar!! Det har inte med dig att göra egentligen.

    Jag va tillsammans med mitt ena ex i sex år, när vi precis fått vårt andra barn fick jag höra att han träffat en ny intressant kvinna och att de börjat planera ett liv ihop. Han bad om ursäkt och ville ha mig tillbaka. Jag förlät och vi gick vidare ihop. Levde ihop i 7 år till och han behandlade mig som skräp under dessa år. Är så glad att jag valde att fortsätta med honom gör jag lärde mig sååå mycket!! Hur han behandlade mig, sättet han pratade till mig, om mig och om andra med mig fick mig att inse att han har stora problem.

    Även nu, flera år efter vår separation kan jag nästan skratta åt hur patetisk han är. Han går från kvinna till kvinna, lovar dem världen och dumpar dem efter några veckor. Jag har kommit till insikt att det är HAN och inte jag. Och jag hoppas att du kommer komma till denna insikt med ditt ex också!!! Det är han, inte Du!!

Svar på tråden Hur fort får man gå vidare?!