Hur fort får man gå vidare?!

Jag förstår också att hon skäms. Hon gråter ofta i telefonen när vi pratar och uttrycker också vad denna smutsiga skilsmässa får för konsekvenser för vår sons mående. Det är precis så mina tankar går. Jag har svårt att bara låtsas som ingenting och låta honom komma undan med detta. Ingen förlåtelse från hans sida, ingenting. Han offrar gladeligen möjligheten att få umgås med sin son dagligen för att få ha sina nöjen vid sidan av. Det är så uppenbart. Jag bad honom att visa mig lite respekt genom att inte ha kontakt med henne under separationen och under de första månaderna efter.

Gällande barnet han ska få tycker jag att det känns sjukt att det trots allt är ett totalt oönskat barn som mot allas vilja ska födas in i familjen. Jag vet även via hans mamma om att han gick så långt att han lämnade henne pga detta med all rätt enligt mig. Jag fick inget veta förrän väldigt nyligen. Ingen i familjen känner kvinnan eller är speciellt intresserade av detta heller. Som tur är bor hon långt bort. Ledsen att behöva erkänna att jag känner så, men så är det. Jag undrar om han känner att det var värt att splittra familjen och även grusa sonens förtroende för... detta?

Kan också tillägga att det senaste i kråksången är nu att exet vill presentera sonen för denna andra kvinna under veckan som kommer. Tror inte att sonen kommer att vara speciellt sugen på det. Undrar vad exet tror att han har att vinna på detta... ?

Fy fan, vilket sätt. Jag tycker att du ts beter dig förkastligt.

Du verkar påverka din son att ta avstånd från pappan och hans nya familj. Glöm exet, låt honom få vara lycklig med sin nya familj och straffa inte ett oskyldigt ofött barn.

Kan hända, dock är det är inte enbart jag i familjen som känner såhär. Mamman är totalt förtvivlad över detta och har fått fyra månader på sig, liksom sonen att ställa in sig på detta. Lycklig vet jag inte, barnet är som sagt vare sig önskat eller planerat (exets egna ord) och han har lidit otroligt utav detta också. Inte för att jag bryr mig så mycket om det. Men att som utomstående komma och förstöra så totalt för en familj på det här sättet kan ju inte bädda för annat än problem för alla inblandade, inklusive det nya barnet där hon inte direkt lagt upp de bästa förutsättningarna som jag ser det.

Kan hända, dock är det är inte enbart jag i familjen som känner såhär. Mamman är totalt förtvivlad över detta och har fått fyra månader på sig, liksom sonen att ställa in sig på detta. Lycklig vet jag inte, barnet är som sagt vare sig önskat eller planerat (exets egna ord) och han har lidit otroligt utav detta också. Inte för att jag bryr mig så mycket om det. Men att som utomstående komma och förstöra så totalt för en familj på det här sättet kan ju inte bädda för annat än problem för alla inblandade, inklusive det nya barnet där hon inte direkt lagt upp de bästa förutsättningarna som jag ser det.

Har dock hört att han inte ville ha barnet, utan hon behöll det mot hans vilja. Bara en sådan sak. Min f d svärmor ser inte fram emot det här barnet, hon grät när hon fick veta och har mått dåligt sedan dess. Hon kommer inte att ta till sig barnet på samma sätt som med vår son har hon sagt. Hon belastar sig själv över allt som hänt.

Vår son är såpass gammal att det inte tillför honom någonting att få ett syskon nu. Har svårt att se att de ska ha någon kontakt.

Tack vare det han gjorde har det gjort att jag inte kan lita mer på män. Vet ej heller var man träffar andra män.

Barnet har inte velat träffa henne heller som tur är och har lyckats undvika detta, liksom min fd svärmor som starkt ogillar hela den här situationen och inte skräder orden kring det.

Nu kommer det värsta; knappt tre år efter detta stora svek har han varit smart nog att göra henne med barn. Jag kan inte se på honom utan att känna avsmak och äckel.

Vår konflikt kring detta går ut över vår son då vi inte kan prata med varandra överhuvudtaget.

Har dock hört att han inte ville ha barnet, utan hon behöll det mot hans vilja. Bara en sådan sak. Min f d svärmor ser inte fram emot det här barnet, hon grät när hon fick veta och har mått dåligt sedan dess. Hon kommer inte att ta till sig barnet på samma sätt som med vår son har hon sagt. Hon belastar sig själv över allt som hänt.

Vår son är såpass gammal att det inte tillför honom någonting att få ett syskon nu. Har svårt att se att de ska ha någon kontakt.

Tack vare det han gjorde har det gjort att jag inte kan lita mer på män. Vet ej heller var man träffar andra män.

Kan också tillägga att det senaste i kråksången är nu att exet vill presentera sonen för denna andra kvinna under veckan som kommer. Tror inte att sonen kommer att vara speciellt sugen på det. Undrar vad exet tror att han har att vinna på detta... ?