Hur fort får man gå vidare?!

Det har gått tre år.. TRE ÅR.
Även om det hade rört sig om ett litet barn, d.v.s icke tonåring så hade det gått "tillräckligt lång tid" för att presentera barnen för någon ny partner i mamma/papps liv. Det handlar INTE om att "vinna något", det handlar om att han har gått vidare med någon ny.

Ja det ditt EX gjorde var fel, så inåtahelvete fel. Det du gör fel är att du ältar detta och delvis tar ut det på er gemensamma son. Det är också inåtahelvete fel.

Även om barnet inte var planerat så är det ändå på väg och er son skall bli storebror, så han kommer ju att ha kontakt med ditt ex nya oavsett du gillar det eller inte..

Vet du vad som är den bästa hämnden om man blivit utsatt för otrohet? Det är att hålla huvudet högt och gå vidare.

I tre år har du förgiftat och förstört din omgivning, familj och relationer med bitterhet, hat och hämnd.

Vad får du ut av att bete dig så illa? Vad ger det dig?

Han kommer inte tillbaka. Har du inte fattat det?

Varför skulle han vilja ha dig efter allt du gjort?

Skärp dig för i helvete

Jag är den som var otrogen i förhållandet. Vi hade ett dåligt förhållande och jag ville separera men inte hon, krängde sig fast av någon anledning. Jag var mer en passupp till henne och gjorde i stort sett allt hemarbete, hon hade i stort sett aldrig middagar färdigt de få dagar jag kom hem senare än henne. Oftast satt hon och såg på tv eller var ute med sina kompisar istället. Av en slump träffade jag på en granne i tvättstugan som sett mig en längre tid och gillat mig. Hon behövde hjälp hemma med att sätta upp hyllor och på den vägen blev det. Nu 5 år senare så har mitt ex fortfarande inte kommit över vad jag gjort, dricker tydligen mer än vad som är bra enligt våra vuxna barn. Pratar fortfarande om vad jag gjorde så våra gemensamma kompisar tycker bara det är jobbigt att umgås med henne då hon stundvis ältar. Tror hennes ensamhet bidrar till hennes drickande, tragiskt att veta att hon, mamma till våra barn och mitt ex inte kan gå vidare och bli lycklig igen. Tog ändå ett tag för mig att komma över separationen men känns så skönt nu att vara singel, fri och lycklig även om det kan vara ensamt ibland nu under pandemin

Om man inte är särskilt intresserad så går man väl inte och blir gravid med gubben, när man redan har två små barn? Det luktar snärjning lång väg trycker jag. Eller möjligen en oerhört tanklös och oansvarig person.

Jag tror inte du har många rätt på din tipsrad ärligt talat.

Jag tycker det är fel av ditt ex (och dig och din svärmor) att lägga över skulden på den nya kvinnan för att hon blev gravid.
Han har väl också ett ansvar.
Om han inte skyddade sig så får han helt enkelt stå sitt kast.
Jag vet att det är skitjobbigt att vara i din situation.
Men man måste ändå försöka acceptera situationen och gå vidare. Även om det är svårt.
Du har dessutom ett barn att tänka på som inte får hamna i kläm.
Du kanske behöver hjälp? Samtalsterapi kan kanske vara något?
Det hjälpte mig.

+ 1

Jag håller med om att han bär det största ansvaret som var gift med TS.
Men,å andra sidan,om den andra kvinnan inte var intresserad så hade hon ju bara kunnat backa och tacka nej till hans inviter.
Speciellt om hon visste att han var gift.
Hon har ett ansvar för sina egna handlingar.
Men han har ett ansvar som gift familjefar också.
Det hade varit ärligare av honom att göra slut innan han började ligga med den andra kvinnan.

Om sonen inte kommer att vara intresserad av det så kanske det är för att han ser hur du reagerar.
Han vet vad du tycker och vad du sagt om den andra kvinnan.
Snälla,försök hålla din son utanför det här och låt honom istället glädjas åt att han ska få ett syskon.
Vill han absolut inte träffa den nya kvinnan så kan du inte tvinga honom.
Men det ska då vara för att han själv inte vill.
Inte för att du inte vill.

TS, du har rätt till dina känslor av svek, rätt till din ilska, men allt har sin tid och efter tre år är nog den tiden över. Älta inte det som skett och i synnerhet inte med din svärmor. försök i stället påverka henne positivt genom att gör lite tillsammans. Enkla saker som att besöka en handelsträdgård, ta en fika på ett rofyllt och vackert ställe, en promenad där det är fint att gå och undvik att prata om sonen/maken. "Färdigpratat nu" säger du.
Din son får givetvis själv bestämma hur, när och var han träffar sin pappa. Om du visar att du släppt allt det som hänt och går in i ett nytt skede i ditt liv kan han också mycket friare, utan att känna en tvingande lojalitet med dig, bestämma hur han egentligen vill ha det med sin far. 
Ta upp nya intressen! En arbetskamrat som genomgick en rätt smutsig skilsmässa efter många års äktenskap började till allas förvåning gå en golfkurs  och tillbringa tid på golfbanan. En sport hon tidigare hånat rätt friskt, så vi som kände henne var som frågetecken. men hon svarade att hon behövde komma ut, lära sig något nytt, träffa annorlunda människor och det var ju rätt tänkt. Hon fick nya bekantskaper, helt klart. Och hon mådde bättre, slutade älta skilsmässan. Hennes vuxna barn har tydligen hyfsat god kontakt med fadern, som inte tycks må så himla bra i sitt nya förhållande, hon själv ingen kontakt alls med exmaken, bäst så. 
Vänd blad TS! Det är dags nu!

Det torde vara få tonåriga/nästanvuxna killar som gläds åt att få ett halvsyskon som är resultatet av att fadern svek modern och att ett äktenskap briserade.