Hej! Nu har jag kommit till en punkt där det inte funkar längre, vi har vissa problem i äktenskapet som är av den arten att det inte går att lösa med samtal, och min fru har inte viljan eller förmågan att ta tag i problemen utan skjuter över allt på mig. Så jag har helt enkelt fått nog, jag vill ha en fullt fungerande relation som innehåller kärlek, närhet och sex snarare än enbart delat ansvar för hus, hem och barn. Det berömda Familjen AB och frun som inte vill ha sex, det finns väl ungefär en miljon trådar om detta redan, jag har nog startat åtminstone fem av dem själv under årens lopp. Frun har uttalat att sex är inte viktigt för henne i äktenskapet, hon skulle likaväl kunna leva utan, hon känner sig obekväm när jag ser på henne eller tar på henne sexuellt, sexlivet är begränsat till missionären varannan vecka enbart för min skull, finns inte något intresse för förspel eller att jag ska göra det skönt för henne eller tvärtom, utan enbart in ut sprut så det är över så snabbt som möjligt. Men hur som, planen ser ut som följer: - Meddela min fru - Kolla upp om det finns utrymme för utköp ur vårt gemensamma hus så att en av oss kan bo kvar - Annars göra huset redo för försäljning, visning etc - Köpa en (eller två) lägenheter i närområdet så att barnen (5 och 8) kan gå kvar i samma skola etc. Jag vill ju att vi kan skiljas som vänner, främst för barnens skull, och att vi kan ha ett bra samarbete i framtiden. Min oro är att min fru kommer att göra som hon brukar och slå ifrån sig sitt ansvar och istället förklara att det är jag som är egoistisk och vill skiljas "bara" för att hon inte vill ha sex tillräckligt ofta, eller nåt liknande. Så jag vill be er om tips på hur jag lägger upp samtalet och pepp och stöd, det känns inte roligt att behöva ha detta samtal men det är dags att gå vidare... Tips på hur jag kan göra det på ett schysst sätt men ändå tydligt? Berätta gärna era erfarenheter också, om ni haft ett sådant samtal någon gång!
