Anonym (självklar orsak) skrev 2021-06-17 15:32:24 följande:
Han ville inte ha barn.
Så som det är för de allra flesta män.
De flesta män blir pappa mest därför att kvinnan vill det.
Mannen vill fortsätta vara tillsammans med kvinnan och ett villkor för att få vara det är att de skaffar barn tillsammans.
Ofta är det så att män i allmänhet "går med på" att skaffa barn, medvetet eller omedvetet. Många kan säga att de vill skaffa barn, de försöker intala sig själva och kan få sig själva tro att de verkligen vill skaffa barn, även om de innerst inne inte har satt sig in i situationen och trots att de inte är säkra på om de verkligen är motiverade och har den mycket starka egna viljan och drivkraften.
Många tvivlar men väljer ändå att trycka undan sina egna tvivel.
Att bli förälder utan att själv ha en mycket stark egen vilja till det eller utan att ha en mycket stark egen drivkraft till att bli pappa, utan att vara mycket motiverad, gör att situationen blir extremt svår att hantera, särskilt svår att känslomässigt hantera, när mannen står inför sanningen och fullbordat faktum.
Kvinnor utgår från sig själva (eftersom alla utgår från sig själva).
De har det biologiskt nedärvt, och dessutom genom påverkan av bl a andras och egna förväntningar, traditioner och miljö, så har en stor majoritet av kvinnor (kvinnor i relation) en mycket stark egen vilja och en extremt stark egen drivkraft till att skaffa barn.
Där uppstår ofta situationen att barn blir ett villkor för fortsatt relation, även om villkoret ofta är outtalat och undermedvetet.
Eftersom kvinnor utgår från sig själva så saknar de i allmänhet förmåga att förstå, och i väldigt många fall, för att skydda sig själva, saknar tom vilja att försöka förstå, att mannen saknar den grundläggande förutsättningen för att föräldraskap och relation båda ska bli bra tillsammans.
I den nya relationen där barn kommit in prioriterar kvinnor i allmänhet barnet, kärlek och närhet med barnet, före relationen med mannen. Före närhet, sex och kärlek med mannen. Detta bl a tack vare den extremt starka drivkraften och bl a av nedärvda naturliga och biologiska orsaker.
Mannen är i allmänhet helt oförberedd på att bli nedprioriterad, han utgår från sig själv, och han prioriterar fortfarande kärlek, närhet och sex med kvinnan, bl a av nedärvda biologiska orsaker, före han prioriterar barnet.
Kanske var det en gång naturens ordning att kvinnan prioriterade att ta hand om avkomman så att den överlevde medan det var meningen att mannen så snart som möjligt skulle prioritera att så sin säd i nästa hona, för att säkra artens fortlevnad? Särskilt i tider då barndödligheten var stor så var det naturens bästa val att prioritera kvantitet, alltså att så många honor som möjligt blev med barn?
Både kvinnan och mannen har självfallet mycket svårt att förstå den andra parten, eftersom man står så långt från varandra i prioriteringar och förståelse, därför att båda enskilt utgår från sig själva.
Så som någon annan redan har skrivit, det är ett mycket vanligt problem och förmodligen det allra vanligaste relationsproblemet bland föräldrar.
Se till att ta kompetent professionell hjälp. Bra terapeuter är mycket vana och övade i att hjälpa personer och par med dessa problem.
Nej, tala för dig själv du!
Min sambo ville ha barn lika mycket som mig och de män jag känner som skaffat barn har också velat ha barn lika mycket som sin sambo/fru.
