Dåligt äktenskap sedan vi fick barn

Oj, då...

Jag känner absolut inte igen mig i din generella beskrivning av män, 

faktiskt vara sig om kvinnor eller män.

Hur tänkte du när du gjorde ditt val,

när du valde till dig själv en man och en pappa till dina barn som prioriterar att titta på fotboll och som lever livet på ett sådant sätt som du beskriver?

Rent generellt, grundat bl a på alla sådana trådar här på FL, undrar jag om inte kvinnor har något som helst ansvar för sitt eget val av man?

Som mamma till sitt högst önskade barn så väljer de allra flesta kvinnor som en helt naturlig självklarhet att prioritera sitt barn,

man prioriterar överlevnad och välmående för sin avkomma som man har ansvaret för att ha fött.

Hur tänker du när du ger rådet till en mamma att hon ska lämna ifrån sig sitt älskade och hett önskade barn till en annan person som kanske inte på samma sätt har önskat detta barnet, som inte på samma sätt prioriterar barnets väl och ve?

Om en mamma älskar sitt hett efterlängtade barn så tycker jag att det är ett dåligt råd att säga till den mamman att lämna barnet i händerna på en annan människa som kanske inte alls vare sig är motiverad, har lika god förmåga, eller ens ett lika  stort intresse, för att sörja för barnets väl och ve.

Jag tycker det är märkligt att många kvinnor ger sina medsystrar dåligt samvete för att de högst av allt prioriterar sitt barns väl och ve.

Som mamma vill man barnets bästa och det är helt naturligt ens allra högsta prioritet. Det står över allt annat i världen.

Att uppfostra eller straffa en man är nog för de allra flesta mammor inte alls lika prioriterat och står sannolikt inte alls över barnets bästa och allt annat i världen.

Jag är övertygad att det berodde mest troligt på att han ville inte ha barn. Innerst inne och djupt inom sig så hade han inte alls samma starka vilja och drivkraft som du att skaffa barn. (Precis på samma sätt som det är för de allra flesta män.)Mest troligt ville han fortsätta vara tillsammans med dig och han uppfattade det, medvetet eller bara undermedvetet, att ett villkor för att få vara det var att han gick med på att ni skaffade barn.

Men om det inte var så utan det är som du säger, han var bara en bekväm man, han var en man som prioriterade sin egen bekvämlighet före dina behov,

han var en ren och simpel egoist,

han älskade inte dig utan bara sig själv, trots att du ägnade timmar och åter timmar genom åren att förklara så fattade han inte.

Hur tänkte du då när du valde honom till din man?

Hur tänkte du när du gjorde ditt val att skaffa barn med denna mannen?

Självfallet har du gjort ett aktivt val när du valde honom till din man.
Ingen man får vara tillsammans med en kvinna om inte kvinnan väljer att vara tillsammans med honom
(det gäller åtminstone för alla svenska kvinnor).

Man väljer inte varandra på lika grund. 
Mannen visar upp sina fjädrar och förmågor, han glänser och försöker förföra efter sin bästa förmåga, för att få bli vald och accepterad av kvinnan.
I vissa enstaka fall händer det att en kvinnan väljer till sig en man som inte ens har några fjädrar, en man som inte glänser särskilt och som knappt har någon förmåga, han har inte ens behövt försöka att förföra henne. Ett obegripligt val för alla i hennes omgivning. Men det var väl inte ett sådant val som du gjorde?

Det är alltid kvinnan som avgör valet, det är alltid kvinnan som har avgörandet i sin egen hand och hon som av egen fri vilja väljer att säga ja eller nej.

Du var givetvis inte tvingad att välja honom, eller hur?
Och självfallet var du inte tvingad att välja att skaffa barn med honom, du gjorde ditt eget val att skaffa barn med honom, eller hur?

Hur kan du, liksom väldigt många kvinnor i allmänhet, välja en man för att ni tror att ni ska kunna förändra honom?
Var finner ni stöd för att det är ett klokt val, var finner ni sådant stöd så att ni ens kan inbilla er själva att det ska vara möjligt att helt och hållet förändra en annan  människa?
Var finner du stöd för att just du skulle ha sådan förmåga att du helt skulle kunna förändra den mannen som du har valt?

Kvinnan har alltid möjlighet säga ja eller nej.
Har man då inget som helst ansvar för sitt eget val?

Det är inte bara ett antagande utan jag är helt övertygad.Du var givetvis inte tvingad att välja honom, eller hur?

Och självfallet var du inte tvingad att välja att skaffa barn med honom, du gjorde ditt eget val att skaffa barn med honom, eller hur?

Alla människor har självfallet en innehållsförteckningen (som du kallar det) och givetvis har du eget ansvar för att kolla den innan du väljer att vara tillsammans med honom och framförallt innan du väljer att skaffa barn med honom.

Du väljer själv hur noga du vill vara när du går igenom innehållsförteckningen inför dina egna val.

Precis så som han har ansvaret för att kolla din innehållsförteckning (vilket dock de flesta män verkar ta ganska lätt på...).

Som kvinna har du alltid möjlighet säga ja eller nej.

Du bestämmer själv om du vill vara tillsammans med honom och om du vill skaffa barn med honom.

Han har inte tvingat dig till vare sig det ena eller det andra.

Har man då inget som helst ansvar för sitt eget val?

Är du säker på att det är jag som inte fattar?

Du har ju alla möjligheter i världen att ta reda på så mycket du förmår om en annan människa och om den personens egenskaper och förmågor, att bilda dig en uppfattning om hur den andra ska komma att bli i föräldrarollen, om du bara vill använda alla dina förmågor och med användande av alla till buds stående medel. Och ärligt talat så är det väldigt mycket som går att ta fram, i de allra flesta fall går det få fram fullt tillräcklig info.

Om en person är en god och bra person på alla plan, t ex om personen är född av och uppfostrad av goda föräldrar, med goda mänskliga egenskaper, om man verkligen och på djupet under lång tid har pratat igenom det gemensamma föräldraskapet och vilka förväntningar man har på varandra, så kommer personen självfallet också att med allra största sannolikhet bli en bra förälder.

Om det är tvärtom, om det redan innan man skaffar barn har visat sig att personen nog inte har goda personliga egenskaper och goda mänskliga egenskaper, om man inte i förväg har kommit överens om hur föräldraskapet och relationerna ska bli efter att man skaffat barn, så kommer personen självfallet inte att bli bra, inte bli bättre, när den blir förälder.

Du har också möjlighet blunda för alla dåliga tecken, eller att välja att inte jobba aktivt för att ta reda på allt som går att ta reda på, det är fullt möjligt för dig att blunda för den information som kommer fram och du kan välja avstå från att i djupa samtal komma överens med din partner om vad föräldraskapet och relationen ska komma att innebära när ni skaffat barn.

I ditt fall, likväl som i väldigt många kvinnors fall, så har du med allra största sannolikhet valt det senare alternativet.