Vet inte om fler har samma erfarenhet. Vi kan gräla om varför jag inte vill ha fler barn. Det blir hot att hon gör slut annars. Vi har ett barn som snart är 1 år och vi hade en tuff tid första året psykiskt.
Ibland får jag krav att ge snabba besked så inte hon slösar tid i onödan. Detta pressar mig och får mig att tveka på henne.
Vet inte om fler har samma erfarenhet. Vi kan gräla om varför jag inte vill ha fler barn. Det blir hot att hon gör slut annars. Vi har ett barn som snart är 1 år och vi hade en tuff tid första året psykiskt.
Ibland får jag krav att ge snabba besked så inte hon slösar tid i onödan. Detta pressar mig och får mig att tveka på henne.
Vet inte om fler har samma erfarenhet. Vi kan gräla om varför jag inte vill ha fler barn. Det blir hot att hon gör slut annars. Vi har ett barn som snart är 1 år och vi hade en tuff tid första året psykiskt.
Ibland får jag krav att ge snabba besked så inte hon slösar tid i onödan. Detta pressar mig och får mig att tveka på henne.
Vet inte om fler har samma erfarenhet. Vi kan gräla om varför jag inte vill ha fler barn. Det blir hot att hon gör slut annars. Vi har ett barn som snart är 1 år och vi hade en tuff tid första året psykiskt.
Ibland får jag krav att ge snabba besked så inte hon slösar tid i onödan. Detta pressar mig och får mig att tveka på henne.
Och är det så att du faktiskt inte vet om du vill ha fler barn så säg det också, att du inte vet och att du inte kan veta när du vet heller, men utöver det samma script:
Ni får vara ärliga och göra slut om ni inte kan komma överens.
Vill du verkligen inte ha barn är det bra att sterilisera dig.
Även om hon / din nästa kvinna inte luras med flit ingen preventivmedel är 100 % säkert.
Jag upplever det inte som ett hot, utan mer att hon vill veta om ni kommer försöka skaffa fler barn eller inte. Inte nu då nödvändigtvis, men om något år kanske. Är det inte på tapeten för dig, då måste ju hon få veta det så hon antingen får en chans att bearbeta den sorgen det kan bli, eller göra slut och försöka hitta någon annan som vill ha barn/skaffa barn på egen hand. Nu vet jag inte hur gamla ni är - men är hon över 30 kanske hon inte känner att hon kan vänta hur länge som helst. Det tar ju kanske tid att träffa någon ny, sedan ska ert barn sakta introduceras, de ska bo ihop något år o.s.v. Så det är klart hon känner viss stress då och vill ha besked kan jag tro!
Jag har väl alltid velat ha flera barn. Men man vet ju ingenting före barnet kommer. Med tanke på våran första tid så tvekar jag tyvärr nu. Vill inte skaffa en till om man inte är helt säker. Är ändå ett liv som man ska ta hand om!
Vissa kvinnor får sån längtan att det förgiftar allt. Man ser små bebisar överallt och känner en extrem svartsjuka och bitterhet mot alla som blir gravida och får bebisar runt omkring en.
Tror det mest är en desperat handling från hennes sida även om det inte är snällt beteende. Ovissheten gör henne extra osäker och pressar dig då mer.
Hur har det varit psykiskt påfrestande? Förlossningsdepression? Kolikbebis? Stor omställning?
Jag har levt i en sån relation.
Du får se det som vilket stort livsval som helst, det är mitt tips.
Antingen så vill man samma sak eller så vill man det inte. Och då kan konsekvensen bli att man går isär.
Det är nästintill samma sak som att ställa ett ultimatum, samtidigt inte.
Jag vill flytta till Jämtland. Du vill inte det. Jag vill inte leva mitt liv i en förort till Stockholm utan ser ett annat liv framför mig. Du gör inte det utan är nöjd som det är. Vi separerar.
Inte för att jämföra ett barn med en flytt men du förstår resonemanget.
Det enda jag kan råda en till om man hamnar där är att lägga alla kort på bordet och försöka hantera det genom att prata. Prata om vad man ser framför sig. Vad är man rädd för. Varför vill man inte? Inte så att den som inte vill ska försöka "försvara sig". För var och en har rätt att välja hur många barn man vill ha i sitt liv - det är liksom grundtanken. Men jag som kanske längtar, vill förstå dig. Och kanske kan vissa av de saker som man är rädd för sånt som man kan prata om och lösa tillsammans? Ta gärna hjälp av familjerådgivning!
Vi hade också en sjukt tuff tid med första barnet, vi levde till och med separerade en tid så att få syskon tätt var aldrig aktuellt. Hos oss började dialogen när barnet var 5-6 år ungefär. Men i det läget var jag beredd på vad som än skulle komma för min barnlängtan var så pass stark. Medan min man var livrädd för att det skulle bli likadant och det var i början helt otänkbart att ens försöka.