Personer som varit otrogna se hit!
Alltid bekräftelse.
Alltid bekräftelse.
Misstänker att det är för att vi människor vill känna oss sedda, omtyckta, poppis, attraktiva.
Egentligen är det bara bekräftelse men av någon anledning hamnar den även i säng med någon som inte är partner trots att det borde stanna långt innan kläderna åker av
Borde? Jag tror inte människan är skapt för monogami. Märkligt att man moraliskt försöker framhärda det även i en upplyst, något så när jämställd och hyfsat liberal värld.
Egot och bekräftelsebehovet kommer alltid att segra.
Människor är egoistiska. Och drivna av dubbelmoral. Eftersom "moral" går mot den mänskliga naturen i mångt och mycket. Monogami av den typen man utlovar funkar inte av just den anledningen.
Nej, jag förväntar mig inte att en partner inte ska vara det. Varför påstår du det? Och vad bygger du uttalandet "större delen" på? Du får nog köra dina bittra halmgubbar och generaliseringar på någon annan. Kan ju inte bli bättre av att du försöker lägga skuld på mig för att du inte räcker till för dina partners? Det enda du kan förändra är din egen inställning till verkligheten, knappast omgivningen och de mänskliga drifterna.
Blanda inte ihop otrohet, omoral och dubbelmoral, tack.
Du får framställa det hur du vill. Folk är otrogna och förhållanden under monogama premisser håller inte. Då får man förhålla sig till det hur man vill. Bli bitter och försöka ändra alla som inte håller sig till det du är bekväm med eller anpassa sig till hur verkligheten ser ut?
Den där studien verkar inte så tillförlitlig. Självrapportering är sällan det. Andelen otrogna är sannolikt mycket högre, liksom svartsjuka. Lägg till andelen korttidsmonogama och andra konstellationer om man nu ska hålla sig till partnersvek och bilden blir lite mer komplett.
Jag ser inga konstigheter i att man litar mindre på sin partner om man själv inte kan hålla sig i skinnet, det är ju tvärtom känslomässigt logiskt. De flesta utgår från sig själva, som bekant.
Vad har polyamori med otrohet att göra? Jag är inte polyamorös för att jag ligger med någon annan än min dåvarande partner, eller flörtar, eller hånglar eller var du nu tycker att gränsen ska gå?
Svek, lögner, dubbelmoral och annat kommer ju mängder med former, inte bara det du ser som otrohet mot en partner. Så andelen svikare, som går bakom ryggen som du uttrycker det, är ju långt mycket större. För att det är människans sanna natur. Det är ingen ursäkt, det är ett nyktert konstaterande som jag ser det.
Jag förväntar mig inget annat av min partner. Om jag inte klarar av att tillgodose dennes behov på olika plan ser jag inte problemet i att denne söker det på annat håll. Oavsett vilket det är eller med vem. Jag är medveten om att ingen människa på egen hand är mogen den uppgiften och fokuserar inte på mina tillkortakommanden på valfritt område utan på att ge bästa möjliga. Räcker inte det till är det min förskyllan, inte partnerns.
Fast nu har ju inte TS påstått sig vara otrogen?
Och även om hen varit det förändrar det inte netiketten. Troll.
Jag ville bara ha svar på varför, era åsikter om otrohet kan ni hålla för er själva eller skapa en egen tråd om. Håll er till frågan eller skapa ett nytt forum för era åsikter om otrohet. Tyckte jag var ganska tydlig med det i början av tråden.
Exakt så här är TS önskan. Som hen var tvungen att skriva eftersom trådstartens "Inga dömande kommentarer tack, tråden handlar om varför inte om det är rätt eller fel!" inte var tydligt nog för dig.
Som bör respekteras så att frågeställningen får fokus, inte spammande från maniska moralister.
Jag förstår att du blir kåt på att läsa dina egna tirader om hur moraliskt överlägsen du är andra som tänker annorlunda och att det kliar i fingrarna att få racka ner på alla untermenschen, men det finns redan hundratals trådar du huserar i.
Som sagt. Var finns egoismen, narcissismen som projiceras i alla riktningar?
Samma person som kallar andra barnsliga kör "luften är fri"-argument.
Diskussionerna blossar upp för att du helt maniskt startar dem. I trådar där de inte hör hemma till och med.
Jag är på det här forumet väldigt sporadiskt och har endast läst under några år. Det finns ett fåtal konstanter under dessa år. En är att du repeterar din världsbild under ett gäng nick i alla trådar som ens kan tänkas tangera ämnet. Ett fåtal orkar försöka resonera eller debattera i någon tråd. Eftersom ditt resonemang är simplistiskt och ihåligt och inte har utvecklats ett uns under de år jag sett det orkar få med det i längden. Jag får intrycket av att du på något skevt vis tror att du har rätt när människor slutar argumentera av ren utmattning?
Vad någon än skriver vrider du på det så att det går in i din förklaringsmodell.
"de som kritiserar otrohet tänker på den som blir bedragen, INTE på sig själv, det har alltså med empati för den som bli bedragen att göra."
Hur är detta motsatsförhållande? Om man har blivit bedragen och kritiserar otrohet tänker man ju på sig själv. Det är ju uppenbarligen där du befinner dig. Identifierar dig med den bedragne och utgår från att andra måste känna och reagera som du. Det handlar ju inte om empati, utan just baserat på ditt ego.
Själv har jag både bedragit och blivit bedragen. Och hur jag reagerat är ju personligt, inte enligt din fastställda mall. Min upplevelse av hur motparterna reagerat likaså. För att inte tala i egen sak kan jag konstatera att de som bedragit mig haft skäl till det. Enligt min definition är ingen av dem egoistiska svin för att valde sin eget väl istället för att dras ned av mig endast på grund av någon lojalitet jag inte vill avkräva dem. Jag förstår deras handlingar. Och i just det här fallet menar jag att man haft en affär men det finns ju lika många definitioner av vad som är otrohet som det finns människor.
Vilka dåliga ursäkter många kommer med!!
?Fått för lite sex?
?Dåligt med uppmärksamhet?
Mm
Detta är tyvärr inte accepterat vet ni?
Om man är missnöjd så skiljer man sig å sedan kan man göra vad man vill, men inte samtidigt som man är inne i en relation.
Så det bästa är att erkänna att ni är omoraliska.
Jösses. Du talar om för mig varför jag tänkt och känt saker?
Nej, jag kände empati för mina partners och insåg varför det som blev som det blev. Jag erkände mina egna tillkortakommanden gällande andra saker som jag anser viktigare i ett förhållande än det. Jag är inte så självcentrerad att jag begär att en partner ska sätta mitt välbefinnande över sitt eget.
Öh. Jo. En handling blir ok av just det skälet. Och nej. Rätt och fel är inte fyrkantigt. Bara för din del. I just det här avseendet som upptar all din vakna tid verkar det som?
Det är mycket bakvänt att hävda att du tar strid i det här med sådan hetta och påstår att det är av empati med andra samtidigt som du påvisar total avsaknad av empati för andra eller att de inte delar din rigida världsbild.
Jo, jag tycker att det finns anledningar att tillfredsställa basala behov vid sidan av om partnern inte kan det. Vilket sträcker sig över ett stort spann. Och "otrohet" är fortfarande olika för olika människor, vilket man lätt kan läsa sig till på det här forumet om inte annat. Antar att du läst det mesta när man märker din besatthet.
Över tid ändras mycket i ett förhållande. Värderingar och gränser byter skepnad. Bägge parter utvecklas förhoppningsvis både i och utanför förhållandet. Något man noterar och kanske accepterar även om man inte diskuterar allt i sak. Jag har känt och senare fått bekräftat att det är ok att flirta runt lite eller ha en affär. Handlingen är densamma. Moralfilosofin skiljer sig.
"Att sköta det snyggt" är en önskan om att "gå bakom ryggen" och blir då inte ett svek , snarare motsatsen.
Ha ha ha. Kungen av projiceringar ha än en gång talat. Du har skrivit tusentals inlägg på forumet under flera år. Jag har skrivit ett fåtal i den här tråden.
Det är ju fortfarande DIN definition av otrohet och moral du försöker stoppa in mina värderingar i. Hela poängen är ju att jag och många andra inte delar din snäva definition. Alltså blir hela följdresonemanget lidande. Att någon har en affär är inte omoraliskt för mig beroende på olika parametrar.
En man har rätt att spöa på sin kvinna i stora delar av världen, han till och med förväntas göra det. Det är moraliskt att göra det beroende på hur. Imamer lär ut bästa sättet att tukta sina hustrur. För mig är det otänkbart. Det skulle strida mot mina egna moraliska värderingar att göra det.
Nej. Först ska vi definiera hur folk upplever otrohet och om det innebär ett "svek" för alla. Nej, det gör det inte.
Sedan kan vi konstatera att väldigt många förhållanden som fortsätter och till och med blir starkare av något som skakar om det på ett eller annat vis. Alltså accepterar väldigt många det och även det argumentet faller.
Att en partner bedragit mig innebär ju inte heller att den kommer att göra det fortsättningsvis. Nästa tankevurpa från din sida.
Och jo, vad man anser och värderar ändras med tid. Både parternas värderingar enskilt och de gemensamma i förhållandet. Inget är konstant.
Sedan kan vi konstatera att väldigt många förhållanden som fortsätter och till och med blir starkare av något som skakar om det på ett eller annat vis. Alltså accepterar väldigt många det och även det argumentet faller.
Och jo, vad man anser och värderar ändras med tid. Både parternas värderingar enskilt och de gemensamma i förhållandet. Inget är konstant.
Väldigt få förhållanden håller. Oavsett otrohet. Att du då använder otrohet som en parameter för att de inte gör det blir helt skevt. Om de flesta förhållanden inte innehåller otrohet och ändå inte håller blir det ju en parameter med samma logik.
Fet: Nej, du väljer att missuppfatta igen. Jag skrev inte så. Den här gången heller.
Alltså finns det inga motsägelser i det jag skrivit, endast i dina medvetna misstolkningar. Inte ens med ditt körsbärsplockande bland stycken och ord kommer du någon vart. Vore spännande om du bemötte ett argument en gång istället för att argumentera med dina egna tolkningar av andras.
Du tog upp det i en relativisering när vi diskuterar något helt annat(ett av dina uppenbara argumentationsfel du matar på med) Påstod att det alltid är fel för alla. Min poäng är att din definition av rätt och fel, moral och etik är inte den absoluta sanningen. Det som är fel för dig, och i det här fallet för mig, är rätt för andra. Det är varken en sanning eller en konstant. Då faller resten av ditt resonemang.
Ditt svar var lika väntat som banalt. Att påstå att jag skrev den exakta motsatsen.
Varför tror du att hela den här debatten gått i stå för dig i flera år, oavsett vem du diskuterar det med?
Du får inte mer av min energi i alla fall. Lycka till.