Hej!
Jag har en enkel fråga till personer som varit otrogen mot sin partner. Varför var just du otrogen? Är nyfiken över varför folk är otrogna, är det för att man har en stark attraktion till någon annan än sin partner? Eller handlar det mer om vad man saknar i sitt egna förhållande? Kan förstås finnas andra anledningar, skriv gärna vad just din anledning varit!
Inga dömande kommentarer tack, tråden handlar om varför inte om det är rätt eller fel!
Det ör så oerhört tragiskt att se vuxna människor bete sig som småungar och gå bakom ryggen på sin partner och sitta här och försöka rättfärdiga det för sig själva och andra med diverse fjantiga förklaringsmodeller när det är uppenbart för ALLA att de är väl medvetna om det är rent bullshit eftersom de absolut inte vill att deras partner får reda på det 
Vem försöker man lura... sig själv?
Skaka fram en ryggrad, vill ni smyga runt bakom ryggen på er partner, gör det, ingen här kan stoppa er. Men var för helvete vuxna nog att stå för det ni gör istället för att försöka snacka bort det med bisarra ursäkter... det är bara patetiskt.
Blanda inte ihop otrohet, omoral och dubbelmoral, tack.
Du får framställa det hur du vill. Folk är otrogna och förhållanden under monogama premisser håller inte. Då får man förhålla sig till det hur man vill. Bli bitter och försöka ändra alla som inte håller sig till det du är bekväm med eller anpassa sig till hur verkligheten ser ut?
Den där studien verkar inte så tillförlitlig. Självrapportering är sällan det. Andelen otrogna är sannolikt mycket högre, liksom svartsjuka. Lägg till andelen korttidsmonogama och andra konstellationer om man nu ska hålla sig till partnersvek och bilden blir lite mer komplett.
Jag ser inga konstigheter i att man litar mindre på sin partner om man själv inte kan hålla sig i skinnet, det är ju tvärtom känslomässigt logiskt. De flesta utgår från sig själva, som bekant.
Ok. Du vill att din partner ska vara dig trogen och lojal för att tillgodose ditt behov. Sätta dina behov framför sina. Du ser inte egoismen och dubbelmoralen i ditt tänk?
Bra för mig, omoralens förkämpe, det är precis partners till egoitiska, narcissistiska och kontrollerande tomtar som är så inlindade i sitt eget bekräftelsebehov att de inte förmår vara generösa mot sin partner som tillgodoser mitt behov av flings och älskarinnor. Minsta lilla uppmärksamhet de får istället för förmaningar och kontroller från den där hemma som har huvudet i rumpan får dem att lysa upp och blomma.
Låt mig göra mitt och du får hem en lycklig och utslagen partner.
Det är precis sådana egoistiska och impulsstyrda människor som i denna tråd försvarar sin rätt att svika och gå bakom ryggen på sin partner som om det vore en självklarhet, som gör att jag aldrig någonsin tänker ha någon relation eller ligga med någon igen.
Jag får blickar och förslag varje vecka men känner bara förakt. Usch.
Vad har polyamori med otrohet att göra? Jag är inte polyamorös för att jag ligger med någon annan än min dåvarande partner, eller flörtar, eller hånglar eller var du nu tycker att gränsen ska gå?
Svek, lögner, dubbelmoral och annat kommer ju mängder med former, inte bara det du ser som otrohet mot en partner. Så andelen svikare, som går bakom ryggen som du uttrycker det, är ju långt mycket större. För att det är människans sanna natur. Det är ingen ursäkt, det är ett nyktert konstaterande som jag ser det.
Jag förväntar mig inget annat av min partner. Om jag inte klarar av att tillgodose dennes behov på olika plan ser jag inte problemet i att denne söker det på annat håll. Oavsett vilket det är eller med vem. Jag är medveten om att ingen människa på egen hand är mogen den uppgiften och fokuserar inte på mina tillkortakommanden på valfritt område utan på att ge bästa möjliga. Räcker inte det till är det min förskyllan, inte partnerns.
Ok. Du vill att din partner ska vara dig trogen och lojal för att tillgodose ditt behov. Sätta dina behov framför sina. Du ser inte egoismen och dubbelmoralen i ditt tänk?
Bra för mig, omoralens förkämpe, det är precis partners till egoitiska, narcissistiska och kontrollerande tomtar som är så inlindade i sitt eget bekräftelsebehov att de inte förmår vara generösa mot sin partner som tillgodoser mitt behov av flings och älskarinnor. Minsta lilla uppmärksamhet de får istället för förmaningar och kontroller från den där hemma som har huvudet i rumpan får dem att lysa upp och blomma.
Låt mig göra mitt och du får hem en lycklig och utslagen partner.
Eller för den delen att vara överens om att gå skilda vägar...?
Min anledning.. tio år som gifta. Sista fyra åren ville han inte ha sex. Kände mig ful, fet, avvisad, oälskad. Började äta antidepressiva efter ett par som dödade min sexlust och då slapp jag försöka. Slutade med dom efter något år och fick VÄRSTA sexlusten... och var arg på maken för uteblivet sex och mycket annat som vi tyckte olika om. Jag tog upp att jag var missnöjd och vilje skiljas men fick inget gehör direkt. Vågade inte heller rädd för allas åsikter. Inte stolt över mig själv att jag hade en 3 månaders period där jag ?levde runt? med olika män. Ville liksom hämnas då.. men idag ångrar jag mig. Den sista jag träffade blev jag dessutom våldsamt förälskad i och valde att skilja mig. Ångrar mina handlingar och önskar att jag hade agerat annorlunda. Men är ändå nöjd med att vi gick skilda vägar. Tänker förbli trogen hädanefter.. har sett hur mycket det skadar.
*par år.