Känner mig som en spelpjäs, hjälp!

Barnet ska inte bestämma när du ska vara där eller inte. Man måste inte alltid vara med, det är bra att barnet får egentid med pappan, men just det du beskriver låter väldigt osunt. Barnet vill inte att du är där - du är inte där, då vill barnet att du ska vara där, du kommer dit, då bill barnet inte det. 

Jag tror barnet har dålig samvete gentemot sin mamma. Barnet gillar när du är med men får inte gilla det "för mycket" för då känns det fel mot mamman. Kan vara omedvetet men det skulle förklara barnets känsla av ångest. 

Det låter snart som att mamman skulle behöva stöd i sin föräldraroll om barnet inte kan vara självständigt utan henne.