Va?! Skulle du vara extra empatisk? Haha..

De orden fick jag nyligen höra... av den personen som sägs ska stå mig närmst. Dock känner jag att vi står så otroligt långt ifrån varandra när han inte ens ser vem jag är!

Det var som en spark i magen.

Jag är en sk högkänslig person, dvs att jag har en livligare aktivitet i hjärnan och kan känna av min omgivnings energier och påverkad väldigt lätt av dessa. Är en person irriterad så känner jag det även om den verkar glad. Jag tar då åt mig av den energin och blir samma sinnesstämning. Med andra ord är det väldigt viktigt att jag omger mig i rätt energier för att må bra. En högkänslig person behöver vara mycket själv med sina tankar. En stökig miljö gör en hsp person mycket stressad och kan då tappa omdömet och bli väldigt upprörd helt utan logik. Vi har också väldigt utvecklad empatisk förmåga och vet oftast vad en person behöver för att må bra innan de ens sagt att de behöver något. Vi kan lätt bränna ut oss för att vi tar så mycket av andras energi och verkar erat eller ältar det i huvet. Det är väldigt uttröttande som du kanske förstår?!

Jag har alltid tyckt att det är fel på mig men inte kunnat sätta fingret på varför. Jag hamnade i en mycket destruktiv relation i 20-års åldern. Han tog så mycket av mig. När jag träffade min nuvarande så trodde jag att han skulle vara ?normal? men han är inte alls bra för mig. Inte alls!! Och min personlighet gör att jag inte kan göra slut.. jag tror att han vet att jag är som jag är fast han tycker det är tramsigt eller hittepå och därför är det kinsta t negativ energi i mitt egna hem. Jag kan inte vara nånstans utan att jag känner enorm ångest.

När jag försöker förklara hamnar jag antingen i en stressad sista och får kortslutning där all logik försvinner eller så får jag så enormt dåligt samvete att jag slätar över.

I veckan ska jag träffa en expert på ämnet, vanliga psykologer påverkar mig för mycket och jag blir mycket dålig psykiskt.

Är nån här på familjeliv som jag? Högkänslig i en relation som inte är bra?