• Anonym (Stephanie)

    Vårdnad om barn

    Hur bör jag agera? Behöver lite tips från någon kunnig.

    Jag blev under förra året oplanerat gravid trots p-piller och klarade inte av att genomgå en abort så behöll barnet. Mannen som gjorde mig gravid är en lite äldre man i en annan stad. Vi har träffats och haft en sexuell relation i fyra års tid och har även umgåtts mycket som vänner och hörts ett par gånger per dag. Vi har funnits där för varandra som nära vänner. Detta med graviditeten satte förstås hela vänskapsrelationen i gungning och han skällde ut mig ordentligt vid flera tillfällen och skickade meddelanden där han uppmanade mig till abort. Därefter bröt han kontakten. Vi hördes då inte förrän tre månader senare då vi gick ut och åt middag. Det ena ledde till det andra och han sov hos mig då vi bor långt ifrån varandra. Han klargjorde att han inte ska vara delaktig vilket vi varit överens om från början.

    Sedan dess har vi inte pratat om graviditeten då det är väldigt infekterat ämne. Vi har ändå umgåtts som förr och haft en sexuell relation och detta har som jag uppfattat det känts bra för båda.

    Imorgon skulle vi träffas och promenera med hans hund men jag har fått prematura sammandragningar och ligger på sjukhuset just nu. Jag förklarade det för honom varpå han exploderade och sa att jag ställde till det för honom - ifrågasatte hur jag kunnat få det och undrar vad jag förväntar mig att han ska säga eller agera. Han börjar igen att skälla att det är mitt fel att barnet finns till och att jag kunde ha tänkt på det här från början. Han säger att jag inte gjort annat än att stressa honom osv.

    Han har sagt från början att ingen i hans omgivning ska känna till barnets existens och vi har inte umgåtts mer med hans vänner pga detta. Hans familj ogillar mig jättemycket så vi har inte heller setts. Så jag har inget emot att umgås enbart med honom utan att berätta det för någon, eller över upplägget ärligt talat.

    Nu har han hotat med att han ska berätta för alla han känner om graviditeten och att han vill helt plötsligt ska ha gemensam vårdnad och försöka flytta ihop o sånt något jag inte kan av praktiska skäl eller känner mig redo för just nu och känner dessutom att jag redan planerat färdigt allting.

    Jag förstår att barnet har rätt till båda sina föräldrar men samtidigt känns det inte bra när vi bor så långt ifrån varandra. Det blir ju helt omöjligt i praktiken. Om det nu är så att han vill ha gemensam vårdnad, har han automatiskt rätt till detta? Och i så fall, kommer jag att tvingas lämna ifrån mig barnet till honom en viss tid eller hur funkar det, någon som vet?

    Tänker att jag inte vill lämna ett spädbarn som behöver ammas till honom, så undrar om jag kan neka detta?

  • Svar på tråden Vårdnad om barn
  • Jemp

    Vårdnad och boende är inte samma sak.

    Ni kan ha gemensam vårdnad men du allt boende, eller att du har egen vårdnad men att barnet (när det är stort nog) bor varannan vecka.

    Vårdnaden handlar mer om bestämmanderätt osv. Dessutom får pappan automatiskt hälften av föräldradagarna då (varav 90 inte kan skrivas över). I ditt fall hade jag inte släppt vårdnaden frivilligt.

    Eftersom ni inte är gifta får du automatiskt hela vårdnaden. Du kan välja att ha gemensam, men vill du inte det får han stämma dig för att få igenom det.

    Även gällande umgänge och boende kan det gå till rätten om man inte är överrens. Men ingen förespråkar nog delat boende med ammande barn, och bor ni långt ifrån varandra kommer ju inte mer än varannan helg funka praktiskt längre fram heller.

  • Anonym (Håll hårt)

    Håll hårt i vårdnaden. Han är ju uppenbarligen en skitstövel som försöker att manipulera dig och använda barnet som nåt slags vapen i kampen om att kontrollera dig. Skriv inte på några papper. Han kommer antagligen inte orka med vare sig vårdnadstvist eller att fara till dig ofta för att umgås med bebisen.

  • Anonym (Sammarbeta)

    Du ska naturligtvis hitta fungerande sammarbete med ditt barns pappa på ett sätt som gynnar barnet.

    Att ha barn ihop är inte samma sak som att flytta ihop och att göra precis som den andre föräldern vill och tycker.

    Och vårdnaden är inte samma sak som umgänge och boende. Ta hand om dig själv och ta det lugnt.

    Skriv inte på gemensam vårdnad och faderskap fortare än vad som behövs. Sammarbeta, men prata med kunniga folk innan du skriver på papper, eller svarar på exakt hur ni ska ha det.

  • Anonym (H)

    Hur menar han att du kan göra något åt prematura värkar?

    Och varför fortsätter du din relation med honom?

    Gällande vårdnaden. Ni är inte gifta och du får automatiskt vårdnaden. Ni kommer ?erbjudas/uppmanas? att skriva på för gemensam vårdnad när ni intygar faderskapet. Skriv då inte på! Gör du inte det måste han stämma dig på vårdnaden, vilket ger sig tidsfristen att hinna plocka ut föräldradagar.

    Skriver du på får han hälften av dagarna. Dagar som han både kan vägra skriva över på dig och vägra vara föräldraledig. Det lämnar dig i sitsen att du har 240 dagar (varav 45 på lägstanivå och alltså 180 kronor per dag) vilket inte ens räcker barnets första år. Barnet har inte rätt till förskola före ett års ålder, så du riskerar att stå utan inkomst helt i flera månader.

    I övrigt så spara alla sms och spela in alla samtal du har med honom. Det låter tyvärr som att han skulle kunna spåra ur helt

  • AnnaSthlm

    Som folk skriver här. Akta dig noga, dokumentera allt och skriv inte på delad vårdnad. Då är du bunden till bostadsorten mm. Om han stämmer dig kommer det att ta tid. Du behöver inte heller gå med på att hålla något hemligt.

  • Anonym (Hm)

    Hej!

    Jag blev också oplanerat gravid och valde att behålla,

    Stå på dig och gör det bästa för ditt barn, men stäng inte ut pappan till barnet, vill han vara med i bilden så är det ju jätte bra! Dem första månaderna får pappan ta sig till dig, och hälsa på er bäbis, sen framöver när barnet och pappan skaffat ett *band* han/hon känner igen sin far så kan du låta dem umgås själva en stund... o sen utöka mer efter barnet <3

    Tuff väg att gå, det var inte lätt, men man måste verkligen kunna samarbeta för barnets skull. Sen finns ju även familjerätten, men ja.

  • Anonym (oooo)

    Han verkar inte alls redo för något föräldraskap. I mina öron låter det här sista mer som ett hot mot dig. Först ska ingen veta, nu ska han själv sprida ut det så att alla vet att det är hans barn? Vad blev han arg för? Arg för att ni inte kunde ha sex? Inget hänger ihop logiskt här. Han har hela tiden sagt att han inte vill ha barn och han skällde ut dig om det, men sen ska han bo ihop, ha gemensam vårdnad och hela köret? 

    Nej du. Jag tror bara han kände en plötslig känsla av reality check: barnet kommer snart och NU inser han att det här kan han inte kontrollera. Under graviditeten kanske han ändå inte helt fattat, många män är ju så att de inte riktigt fattar förrän det finns en baby på riktigt. Ni träffas bara ibland också så då har han säkert kunnat leva som vanligt utan att tänka på detta. Nu går det inte längre. 

    Varför ni fortsatt ha sex förstår jag inte heller, men det är ett val du ändå gjorde. Nu visade han sitt rätta ansikte. Om ni fortsätter på samma sätt som innan kommer han försöka styra och kontrollera dig genom barnet. 

    1. Gå inte med på gemensam vårdnad efter födseln. Du har all rätt på din sida eftersom ni inte är gifta och inte ens lever tillsammans. Om han vill ha gemensam vårdnad får han gå via tingsrätten och det tar tid (kan ta ett år eller så, tingsrätterna har kö för det är så mycket annat de arbetar med också). 
    2. Sluta ha sex med honom, hoppas inte på att ni ska kunna var vänner efter hans utbrott. 
    3. Ska barnet ha umgänge med honom så ska inte han bestämma runt det utan DU ska se till att planera så att det fungerar för dig. Här kan man behöva ta hjälp av tex familjerätten om man inte kommer överens. Små barn brukar man träffa kanske någon timme varje dag men det lär inte han kunna om han bor en bit bort. Övernattningar hos pappan ligger långt borta, runt ca ett års ålder, och beroende av  vad som skett innan, hur långt processen kommit. 
    4. När barnet är fött ska han betala underhåll. Kontakta FK om han vägrar, det måste han göra enligt lag. 
    5. Du kan själv berätta för vem du vill att han är pappan. Nu låter det som att han tänkte det som någon slags maktfaktor, att han skulle berätta det för folk men det kan ju du själv göra. Om han trodde att just det skulle vara negativt för dig så förstår jag inte hur han tänker. Det var ju han som ville att det skulle vara hemligt. 

    Inte en stabil man, tänk på det TS. Han ville bara ha lite kul men nu har förutsättningarna förändrats. 

  • Anonym (Hm)

    Vill bara tillägga, barnets pappa var exakt likadan när han fick höra om graviditeten,! Ville alls vara med o jag skulle göra abort, Sen senare ville han vara med och berätta för alla att han skulle bli pappa, tom att vi skulle bo hos han efter barnet var fött )

    Jag gick min egen väg, tillät han träffa sitt barn hur mycket han ville men flyttade aldrig in, stod på egna ben och uppfostrade vårt barn. Gör det som känns rätt för dig, men att behålla vårdnaden ensam kommer bli tufft om barnets pappa bestämmer sig för att stämma dig! Men behåll den sålänge du kan! Spara all kommunikation om ni skulle hamna i domstol för gemensam..

Svar på tråden Vårdnad om barn