Min älskade 3 åring
Hur står man ut dagarna med en 3 åring som verkat tappat bort sina öron? Som skriker, har sönder saker, kastar grejer o bara kör sitt egna race. Lyssna är lika med noll. Har världens humör o ett nej är katastrof.
Borsta tänder är en kamp, sätta sig i bilen osv osv osv.
Allting är en utmaning. Han kan inte leka själv o måste aktiveras från morgon till kväll. Ute går de något bättre men ska ända va på allt... Vi försöker med allt, vänder in o ut på oss själva men det liksom blir ju ingen vändning... På dagis är han världens lugnaste o hjälpsammaste kille. Det värmer o höra från fröknarna men så fort vi hämtar han så börjas det, att sätta sig i bilen tar i bästa fall 5 min, värsta 30..
?alla andra? verkar ha så lugna barn som lyssnar.
O snart går vi hem på 5 v semester....... Ja.
Någon som känner igen sig?