• Anonym (LedsenLängtan)

    Längtan efter ett till barn, men det går/passar/funkar inte..

    Jag är 35 år, har en 11 åring och en 1,5 åring, och längtan efter ett barn till tar upp hela min tankeverksamhet.

    Men vi har bestämt oss för att inte skaffa fler, pga den ekonomiska biten, pga att jag har kroniska sjukdomar som gör att jag har svårt, pga att jag kanske inte klarar det osv.. Min man var hemma med oss de 8 första månaderna eftet den lilla föddes, det var en underbar tid, men vi skulle inte klara det ekonomiskt igen.

    Men jag önskar varje månaden att mensen ska utebli, det trots spiralen och jag får ta ett test som visar posetivt, samtidigt som jag vet att det inte alls skulle vara bra.. Och det är ju så bra som vo har det nu..

    Hur gör man för att bli av med längtan, hur ska jag intala mej att jag inte ska ha fler barn.

    Jag är 35,snart är min chans förbi att nånsin kunna bli gravid igen.

  • Svar på tråden Längtan efter ett till barn, men det går/passar/funkar inte..
  • Anotherone

    Barnlängtan är tufft, det är det verkligen.
    Särskilt som kvinna, varje månad blir man påmind om det fysiska så det är svårt att tänka bort.
    Men ni verkar ju ha fattat ett beslut ändå och det har ni grundat på de förutsättningar ni har. Då är det nog det som du behöver fokusera på. Även om det är svårt som sagt. 
    Jag är ungefär lika gammal som du och vi får av medicinska skäl inte skaffa fler barn. Jag är inte säker på att jag hade velat men bara känslan av att inte "få" bestämma själv har varit jobbig. Nu är vår yngsta fyra år så jag börjar landa i att det är så här det blev för oss, det är så här min familj ser ut. Och det känns bättre och bättre hela tiden så jag tror att tid också är en faktor.

    Sen är jag helt säker på att alla kvinnor som börjar närma sig 40 (eller många i alla fall) får lite smått panik av känslan av "aldrig mer". Att det fertila fönstret stängs och att det inom en rätt så snar framtid faktiskt inte kommer att vara fysiskt möjligt att få fler barn. Och att snart så har tåget gått liksom, den eran är över.

    Där jag befinner mig nu ser jag fram emot det, för då vet jag att den tiden är förbi. Då går det verkligen inte längre. Men helt ärligt så har jag en kompis som är så ledsen över att aldrig mer få föda eller ha småbarn så att hon håller på att skola om sig nu så att hon kan jobba på förlossningen. Hon har insett att hon inte själv vill ha fler (de har tre barn) och då har hon valt att göra så här istället. Det hade jag också kunnat tänka mig om jag inte tyckt att blod och annat var så läbbigt...

    Blir det väldigt jobbigt för dig så gå och prata med någon. Kanske din barnmorska på MVC eller om hon kan ordna kontakt men tex. en kurator?

Svar på tråden Längtan efter ett till barn, men det går/passar/funkar inte..