Hur ska jag förhålla mig till allt?
Hej!
Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 år, jag är 31 och han är 33.
Vi har alltid längtat efter att kunna köpa en bostad och skapa oss en framtid ihop. Under åren har vi haft en ganska tuff tillvaro rent ekonomiskt fram tills nu. Jag pluggade länge och han var arbetslös under en längre period. Vi kunde inte göra något extra alls och har bara stått still. Nu har vi båda fasta jobb och äntligen en riktigt stabil ekonomi. Vi har dessutom kämpat och sparat de senaste åren så nu kan vi faktiskt köpa en bostad istället för att bo i denna trista hyresrätt som vi är så trötta på.
Jag har dessutom fått en rejält stark barnlängtan! Har inte alls haft det innan, kanske på grund av att jag visste att jag inte skulle kunna ge barnet en framtid men nu kan vi verkligen det.
Han har varit helt med på detta, trodde jag.. Nu säger han att han inte vill längre. Han har ingen lust att köpa bostad och är inte redo för barn fast han verkade vara det nyss. När jag frågar vad det är så är det "för stora steg". Han är bekväm där han är nu och är rädd för förändringar. Jag får panik och känner att tiden rinner iväg. Allt detta vi har väntat på och kämpat för vill han plötsligt inte nu. Jag är inte fertil hur länge som helst och man kanske vill ha i alla fall två barn. Tiden börjar bli lite knapp.
Har dessutom velat uppleva en resa med honom men det har han aldrig varit intresserad av.
Jag har frågat om det är mig det är fel på, jag kanske inte är rätt kvinna för honom om han tvekar så? Detta slår han ifrån sig bestämt och hävdar att jag är allt för honom.
Jag vet inte hur länge det är värt att vänta på någon? Det är ju han jag vill leva med men samtidigt kan jag inte offra allt detta i livet...
Jag kan knappt vänta på att starta livet på riktigt innan det är för sent.
