Konkreta självmordsplaner

Om Du verkligen menar det Du säger att Du söker råd från någon om hur Du bör klara livet så har Du kommit rätt. :) Jag är av naturen The Counselor! Min personlighet heter faktiskt så. Och det kliar i fingrarna att hjälpa folk som Dig, jag har typ alla svar inom psykologi. När jag var yngre led jag av borderline, men jag har kommit ur denna, och lärt mig tonvis med psykologi på vägen. Skriv gärna PM :) Eller sitt och googla själv på all möjlig mbti-statistik för att förstå själv lika bra som jag vad livet går ut på. Vilka personligheter mår sämst och tar livet av sig? Vad har de GEMENSAMT? Vilka personligheter är lyckligast? Vad har de gemensamt? Sök bara på engelska och sök precis vad som helst och leta efter gemensamma nämnare.



De mest olyckliga: "**FP" kännare, spontana.

De som inte begår självmord: "**TJ" tänkare, organiserade.

Försök lära av detta nu.

Det kan låta konstigt, men för min del blev planen en lättnad, en vetskap om en plan X om plan A, B, C, D etc skulle skita sig.
Dock lovade jag mig själv att göra allt i min makt innan jag faktiskt tillät mig att använda mig av den, och ja.
Vissa dagar är den närmre än andra, men jag är fortfarande här.

Har du nån samtalskontakt du litar på?

Det finns visst folk som bryr sig. Det kallas att ha empati. Bara för att du ej har någon sådan så behöver du inte dra alla över en kam. Är bättre du bara hoppar över att kommentera sådana inlägg istället. Ett hett tips.

Man ska nog helst anlita en utbildad riktig psykolog.
Jag har sett att du så ofta du får tillfälle, slänger in inlägg med Meyers-Briggs. 

Vad menar du med "slösa bort det på sånt här trams"? Att må psykiskt dåligt?

Men det här med att ingen bryr sig bevisar du ju själv är falskt - du brydde dig tillräckligt för att skriva, och du valde att vara elak mot ngn som mår dåligt.
Du har valt vad du vill vara för sorts person.

TS, det låter som du har ganska bra sjukdomsinsikt.
Har du samtalsstöd som du kan bolla med, och under perioder när du mår bättre försöka komma på strategier för att hantera svackorna?

Tack, det var ett bra sätt att försöka se på det. Jag behöver nog hitta planer A B C etc, just nu gäller den mer om mående sjunker ordentligt igen.

Jag har en samtalskontakt men vi har ett litet sommaruppehåll nu, det ska bli skönt när den kommer igång igen.

Vet någon annan om din plan? Jag vågar inte berätta för någon vän eller familj då jag inte vill oroa dem. Har tyvärr självmordsförsök i bagaget och folk blir alltid väldigt oroliga för mindre saker än detta.

Man upphör aldrig att förvånas över folk. Tur det finns snälla människor också, annars hade det aldrig fungerat.

Jag har en samtalskontakt, men skäms för att berätta om det här. Det känns som om jag borde vara frisk redan, och att jag utnyttjar vården utan att ta eget ansvar. Är väl inne i en svacka då tankarna blir distorterade och jag gör tvärtemot vad jag borde pga skam och självförebråelser.

Någonstans måste jag ju klara detta själv, utan någon att hålla i handen.

Känner igen känslan. Det obehagligaste var när jag kom på mig själv med att göra en plan. Det abstrakta blev konkret och jag blev så rädd för mig själv även om jag nog aldrig var jättenära att genomföra den. Det var att komma ett steg närmare, kände jag, och en stor faktor som stoppade mig var att jag bara inte orkade ta tag i det. Men jag ville veta att det går. Att det var i min kontroll. Det är helsjuka tankar. Jag är så jäkla glad att det inte gick längre. Så otroligt tacksam att livet efter så himla många år av uppgivenhet och dåligt mående äntligen vände.

Man måste söka hjälp i det läget som du befinner dig i. Att söka experthjälp, att berätta för närstående som man litar på, att bara umgås med människor som får en att må bra och skippa alla andra och att varje dag påminna sig om att man får ett liv och att man ju faktiskt inte har någon aning om hur det kommer att se ut om ett år, två år, tio år... Det är de saker jag kan komma på som man kan göra så fort man börjar tänka de där tankarna. Allt kan bli bättre längre fram även om det kan kännas omöjligt i stunden. Ska man inte ge sig själv den chansen?

Sök professionell hjälp redan nu. Berätta att tankarna uppstår ibland, att du har en plan, och att du är rädd för vad som händer nästa gång du är nere i en djup svacka. När du hamnar i en svacka, bege dig omedelbart till psykakuten. Tänk inte, bara gör det. Om du har någon vän eller familjemedlem som bor någorlunda i närheten och som du litar på, hör av dig till den personen när det känns akut. Man kan komma överens om ett ord bara, om man är rädd att man ska börja skriva ett längre meddelande och sedan komma på andra tankar och inte vill avsluta meddelandet. Ett hjälp, ett "det händer", eller liknande. 

Ditt liv är värdefullt. Så himla himla värdefullt. Jag vet känslan av att man bara inte orkar mer. Men det finns faktiskt inget som säger att den varar för alltid om du bara kämpar vidare.