Min erfarenhet av terapi

För några år sedan bestämde jag mig för att gå i terapi för depression.

Jag började hos en KBT terapeut som jag besökte 1-2 gånger i veckan under cirka tre månader innan terapin avslutades.

I min terapi tog jag upp vad mina bekymmer var, jag kände ingen glädje, sorg, spänning, lust etc. Jag kände mig som en åskådare till mitt egna liv, tog upp min okonventionella barndom och dåvarande livssituation.

Jag hade inte förväntat mig några mirakel efter jag gått i terapi men hade hört av så många att terapi är fantastiskt bra och hjälper mer än vad många tror. Jag hade hoppats på att få de verktyg jag behövde för att hantera min situation.

När min terapi ömsesidigt avslutades kände jag efter dessa månader att slutsatsen blev:

?Jag är deprimerad och jag behöver göra något åt det?.

Detta visste jag sedan innan då jag fått det bekräftat av en legitimerad psykolog.

Terapi hjälper så många människor och är ett fanatiskt verktyg för många, min terapeut gjorde nog allt hen kunde för mig men jag gjorde nog någonting fel eftersom jag upplever att min konklusion av terapin motsvarar en sökning på Google.

(När jag skriver att min terapi ömsesidigt avslutades menar jag att jag kände inte att jag kommer någon vart med det här, vilket jag tror även min terapeut också ansåg. Jag följde de råd och ?uppgifter? jag fick men efter flera veckor utan minsta förändring valde jag att berätta att jag inte kommer någon vart med det här).

Jag kanske skulle fortsatt i terapi, veckor, månader år? Jag vet inte men någonting gjorde jag nog fel. Jag önskar att höra andra människors erfarenhet av terapi? Tack på förhand.