Tjockförakt
Har fått upp ögonen för hur utbrett och förankrat föraktet mot fetma och övervikt är. Jag har alltid trott att jag själv varit förskonad från dessa idéer men jag har haft generalfel om det. Är nu vid 42 lite småöverviktig snart ett år sedan förlossning. Har två kilo kvar till normalt BMI. Mår dåligt över det och kämpar med viktnedgång och hjärnspöken.
Iaf hur kom vi hit att allt handlar om vikt och en extrem rädsla för övervikt? Följer kroppspositiva på Instagram och jag förstår inte hur dem orkar. Det extrema föraktet.
Sen kan jag tycka det finns extrema idéer där som mindful eating, ät vad du är sugen på och njut iof. Här på familjeliv är föraktet extremt utbrett.
Varför är överviktiga och tjocka så provocerande? Varför måste övervikt på en gång kopplas ihop med samhällsfara och stora hälsorisker?
Det som däremot kan vara provocerande är när man försvarar/ursäktar eller normaliserar fetma. När man nonchalerar konsekvensen av vår bekväma livsstil.
Men jag vill inte heller att folk ska gå runt och må dåligt pga debatten, få ätstörningar etc
Så hur gör vi? Vi blir latare, fetare och bekvämare, det får och kommer få ännu större konsekvenser på folkhälsan. Högre belastning på sjukvården.
Men diskuterar vi detta sahällsproblem så blir folk kränkta, mår dåligt etc
Svårt att hitta någon bra lösning.