Otrohet, nu flyttar de ihop

Hur går man vidare och mår bättre?

Ska aldrig mer lita på en man och önskar jag kunde radera exet, men det går ju inte eftersom vi har barn. Ska inte prata illa om honom till vårt barn, han är ju pappan, men jag önskar honom inte gott.

Måste måste vara vuxen här, men jävlar vad svårt det är. Känns som livet är slut. Ska såklart göra allt jag kan för vårt barn.

Brukar tänka så också, att en gång otrogen alltid otrogen. Men jag känner båda litegrann (hon är kollega till honom) och de är normalt inte otrogna nån av dem, båda kommer från långa förhållanden, de bara blev väldigt kära och känner att de funnit sin andra hälft. Vilket är oerhört sårande såklart. Vi hade 15 år ihop.

Jag kommer aldrig mer att lita på en man. Om man kan krossa nån efter 15 år, vem kan man då lita på.

Jag ska inte prata illa om honom till barnet. Men jag fattar fasen inte hur den här smärtan ska gå över.

Precis så här känns det, tänker på självmord var femte minut. Men jag måste ta mig igenom det här, som du säger, jag har barn.

Hur undvek du att bli helt permanent känslomässigt förstörd? Fint att höra din historia.

Håller med, otroheten gör det värre.

Självklart hade jag sörjt ändå. För mig är han mitt livs kärlek, den enda man jag kommit riktigt känslomässigt nära, även om jag haft flertalet relationer. Det tror jag inte att jag får uppleva igen. Men jag var inte den personen för honom och det måste jag leva med.

Det kan säkert vara så i vissa fall. Men här verkar det mer handla om att de genuint vill satsa på varandra. Det var nog inte lättvindigt gjort. Men för mig känns det ju förjäkligt oavsett, speciellt att de gått bakom ryggen på mig. Oavsett om de nu är varandras stora kärlekar så har de ju ändå valt att offra mig och mitt välmående i processen, och också ljugit. Det är svårt att resa sig från.

Det finns flera saker han kunde gjort istället för att bara vara otrogen (oavsett om det var fysiskt eller känslomässigt).

1. Sagt att han funderade på att avsluta relationen, att något inte kändes bra. Han sa aldrig ens att han ville göra slut innan.

2. Ge parterapi en chans.

3. Göra slut först, sen efter en tid inleda något nytt. Även om han träffat den här tjejen, hade de kanske kunnat vänta lite av respekt och för vårt barns skull.

Då hade vi kunnat göra slut på god fot, ha en någorlunda vänskaplig separation och vårt barn hade kanske till och med fått träffa oss båda under samma tak en och annan gång. Som det känns nu kommer jag inte få frid förrän nån av oss inte lever längre.

Sättet han gjorde på nu får mig att känna som att han hängde kvar med mig tills nåt bättre dök upp. Om han inte älskade mig längre hade det varit mer omtänksamt att släppa (utan att direkt ersätta mig med någon ny).

De har ljugit och gått bakom min rygg och jag vet inte längre vem jag kan lita på, inte ens mig själv.

Och mitt barn får såklart inte välja om hon ska träffa den nya, det är redan ett faktum. De ska bo ihop.

Men var det verkligen ett val, på riktigt? Som i att om barnen inte velat veta av den nya hade du helt avstått från att låta dem träffas?

Önskar fler föräldrar tog det i barnens takt.

Är iaf säker på att pappan inte kommer dumpa barnet på den nya, han är mån om vårt barn.

Förutom i att han bestämt att de ska flytta ihop, där hade vårt barn nog inget att säga till om.

Jag tycker det minsta man kan göra är att berätta att man funderar på separation, så att det åtminstone finns utrymme för den diskussionen.

Att bara släppa bomben när det är ett faktum, och man redan har en ny, är inte snyggt skött.

Omvänt hade jag nog varit mån om att vi skulle kunna fortsätta ha en bra och vänskaplig föräldrarelation, och därför försakat en del. T ex tänkt mig att vänta en tid innan separationen fått landa. Tänka lite framåt, på barnets bästa. Inte förvänta sig att den lämnade direkt storsint ska finna sig i situationen och förlåta, utan inse att sättet man lämnar på kommer att prägla den framtida relationen till varandra och därmed också barnet.

Även om jag inte kommer tala illa om honom, blir det inte tal om nån vänskaplig relation. Jag vill aldrig mer se nån av dem och kontakten får hållas till ett absolut minimum. Det hade inte behövt bli så.