Otrohet, nu flyttar de ihop

Hur går man vidare och mår bättre?

Ska aldrig mer lita på en man och önskar jag kunde radera exet, men det går ju inte eftersom vi har barn. Ska inte prata illa om honom till vårt barn, han är ju pappan, men jag önskar honom inte gott.

Måste måste vara vuxen här, men jävlar vad svårt det är. Känns som livet är slut. Ska såklart göra allt jag kan för vårt barn.

Jag har gått igenom liknande. Det är klart att det som har hänt kommer påverka barnet och det är klart att du inte kan dölja ditt hat och låtsas vara vänner för barnens skull. Även om du tror dig lyckas kommer du verka schizofren.

Beror på hur gamla är barnen men jag tror att barn har rätt att veta en anpassad version av sanning. I ditt fall skulle jag säga att jag är arg mot pappan och andra kvinnan för vad de gjorde är inte okej men att det är okej att älska sin oappa och tycka om den nya kvinnan. Du vill inte att barnen inte vågar prata om henne alls för du vill veta om hon behandlar dem väl. Du behöver inte vara kompis med pappan, om det är möjligt organisera så att hämtning och lämning sker på skolan så att ni träffas minimalt.

Du kommer att ta dig igenom. Du kommer älska och bli älskad igen. Inte alla män är lika. Förneka inte dina känslor utan ventilera (inte inför barnen dock). Träna. Ät ordentligt, lägg dig tidigt och gå upp tidigt. Styrkekram.

Precis så här känns det, tänker på självmord var femte minut. Men jag måste ta mig igenom det här, som du säger, jag har barn.

Hur undvek du att bli helt permanent känslomässigt förstörd? Fint att höra din historia.

Jag har inte ens tänkt tanken att mitt barn ska känna behov att rädda mig. Visst var jag fruktansvärt sårad men samtidigt bestämd att resa mig och gå vidare. Jag tror att det var bra för barnet att förstå vad som hände, på en anpassad nivå, så att hela grejen kändes mindre absurd. Också, jag tror om barnet förstår att det är vuxna som är problemet då är det mindre risk att barnet skyller på sig själv. Men vad än man gör och säger får man inte sätta barnet i position att denne känner att det är fel att tycka om den andra föräldern.

Kan inte hålla med om att det är samma svek att lämna med eller utan otrohet. Det är en stor skillnad i värdighet och respekt och det är normalt att ens könslomässiga respons är annorlunda. Den som lämnar har ansvar att sköta det snyggt, om man önskar att ha en bra relation efteråt.

Håller med, otroheten gör det värre.

Självklart hade jag sörjt ändå. För mig är han mitt livs kärlek, den enda man jag kommit riktigt känslomässigt nära, även om jag haft flertalet relationer. Det tror jag inte att jag får uppleva igen. Men jag var inte den personen för honom och det måste jag leva med.

Efterspelet blir fulare och svårare med otrohet, det håller jag med om. 

Men ibland undrar jag om inte sorgen är den samma ändå, oavsett otrohet eller inte. Man skulle nog ändå känna det som ett svek att bli lämnad om exet går in i en ny relation direkt.

Hur sköter man det snyggt om man direkt efter att det tagit slut går in i en ny relation där otrohet inte förekommit?

Genom att vara ärlig och förklara att "Jo det är så här att jag har fått känslor för en ny och jag kommer gå in i en ny relation på en gång nu när vi har avslutat. Ville bara säga det så du vet"

Det här är såklart draget till sin spets, men jag ville bara illustrerar hur jag tänker.

Chocken, besvikelsen  och sorgen för den lämnade blir ju litegrann den samma tänker jag. Man blir ju lika lämnad, och känner sig kanske lika lurad?

Bara lite funderingar som sagt. Försvarar absolut inte TS man på något sätt. Och jag förstår verkligen TS förtvivlan.

Nej jag har inte blivit bedragen och har inte bedragit någon själv heller.

Jag bara resonerar. Men jag är på djupet intresserad av mänskligt beteende och mående, vår inställning och hur vi resonerar kring känslor och det som händer.

Rent krasst är utgångsläget detsamma, man blir lämnad.

Låt oss säga att bara känslomässig otrohet utspelat sig. Mannen i fråga har fått känslor för en kollega, och det verkar besvarat. De gillar varandras sällskap, och trivs ihop, attraktion finns. Men båda eller bara den ena är redan i en relation, så det är låst läge så ingen vill vara fysiskt otrogen.

Vad ska då personen göra? Bryta upp familjen så fort känslor för någon annan uppstår? Hålla tillbaka känslorna så gott det går och låtsas att man trivs i den befintliga gamla relationen? 

Eller avvakta och se om känslorna lägger sig? Berätta för partnern att man fått känslor för en kollega?

Om vi ponerar att känslorna inte lägger sig och längtan efter att få vara fysisk med den nya blir för stark, man vill inte vara kvar i den gamla relationen längre, vad göra?

Ok man gör slut. Och går sedan rakt in i den nya. 

Skulle det kännas "fair" och respektfullt. lättare för den lämnade att förstå och acceptera?

Otrohet, dvs om partnern har varit fysik med någon annan och gått bakom ryggen en längre tid, ja det är fult och respektlöst och sabbar tilliten. 

Men då är det den bristande respekten och den förlorade tilliten som är det värsta, inte det faktum att man blivit lämnad och att partnerns känslor är borta?

Spelar det roll om partnern också blir singel eller går vidare med den nya?

Jag kan också intyga att jag kände liknande, att jag kommer inte kunna ge mig igen. Men det går över. Är lyckligt kär igen.