Otrohet, nu flyttar de ihop

Mitt numera ex och den nya som han var otrogen med flyttar ihop. Varannan vecka ska de ha mitt barn. Går sönder.

Hur hanterar man det här?

Kan inte hålla med om att det är samma svek att lämna med eller utan otrohet. Det är en stor skillnad i värdighet och respekt och det är normalt att ens könslomässiga respons är annorlunda. Den som lämnar har ansvar att sköta det snyggt, om man önskar att ha en bra relation efteråt.

Håller med, otroheten gör det värre.

Självklart hade jag sörjt ändå. För mig är han mitt livs kärlek, den enda man jag kommit riktigt känslomässigt nära, även om jag haft flertalet relationer. Det tror jag inte att jag får uppleva igen. Men jag var inte den personen för honom och det måste jag leva med.

Efterspelet blir fulare och svårare med otrohet, det håller jag med om. 

Men ibland undrar jag om inte sorgen är den samma ändå, oavsett otrohet eller inte. Man skulle nog ändå känna det som ett svek att bli lämnad om exet går in i en ny relation direkt.

Hur sköter man det snyggt om man direkt efter att det tagit slut går in i en ny relation där otrohet inte förekommit?

Genom att vara ärlig och förklara att "Jo det är så här att jag har fått känslor för en ny och jag kommer gå in i en ny relation på en gång nu när vi har avslutat. Ville bara säga det så du vet"

Det här är såklart draget till sin spets, men jag ville bara illustrerar hur jag tänker.

Chocken, besvikelsen  och sorgen för den lämnade blir ju litegrann den samma tänker jag. Man blir ju lika lämnad, och känner sig kanske lika lurad?

Bara lite funderingar som sagt. Försvarar absolut inte TS man på något sätt. Och jag förstår verkligen TS förtvivlan.

Efterspelet blir fulare och svårare med otrohet, det håller jag med om. 

Men ibland undrar jag om inte sorgen är den samma ändå, oavsett otrohet eller inte. Man skulle nog ändå känna det som ett svek att bli lämnad om exet går in i en ny relation direkt.

Hur sköter man det snyggt om man direkt efter att det tagit slut går in i en ny relation där otrohet inte förekommit?

Genom att vara ärlig och förklara att "Jo det är så här att jag har fått känslor för en ny och jag kommer gå in i en ny relation på en gång nu när vi har avslutat. Ville bara säga det så du vet"

Det här är såklart draget till sin spets, men jag ville bara illustrerar hur jag tänker.

Chocken, besvikelsen  och sorgen för den lämnade blir ju litegrann den samma tänker jag. Man blir ju lika lämnad, och känner sig kanske lika lurad?

Bara lite funderingar som sagt. Försvarar absolut inte TS man på något sätt. Och jag förstår verkligen TS förtvivlan.

Jag trodde inte att jag skulle uppleva närheten igen, men det gör jag! På en heeeelt annan nivå! Fysiskt, psykiskt. Elektricitet och gnistor! Och upplevelsen nu är så mycket djupare eftersom jag har den historien som jag har och han den han har. Så mycket bagage som verkligen visar för oss att vi verkligen väljer varandra aktivt varje dag.

Jag förstår att du inte känner så nu, men det kommer en dag då du plötsligt slår upp ögonen och känner att wow, i dag gör det inte ont, i dag går det att andas och att leva. Den dagen kommer!

Nej jag har inte blivit bedragen och har inte bedragit någon själv heller.
Jag bara resonerar. Men jag är på djupet intresserad av mänskligt beteende och mående, vår inställning och hur vi resonerar kring känslor och det som händer.
Rent krasst är utgångsläget detsamma, man blir lämnad.

Låt oss säga att bara känslomässig otrohet utspelat sig. Mannen i fråga har fått känslor för en kollega, och det verkar besvarat. De gillar varandras sällskap, och trivs ihop, attraktion finns. Men båda eller bara den ena är redan i en relation, så det är låst läge så ingen vill vara fysiskt otrogen.

Vad ska då personen göra? Bryta upp familjen så fort känslor för någon annan uppstår? Hålla tillbaka känslorna så gott det går och låtsas att man trivs i den befintliga gamla relationen? 
Eller avvakta och se om känslorna lägger sig? Berätta för partnern att man fått känslor för en kollega?

Om vi ponerar att känslorna inte lägger sig och längtan efter att få vara fysisk med den nya blir för stark, man vill inte vara kvar i den gamla relationen längre, vad göra?
Ok man gör slut. Och går sedan rakt in i den nya. 
Skulle det kännas "fair" och respektfullt. lättare för den lämnade att förstå och acceptera?

Otrohet, dvs om partnern har varit fysik med någon annan och gått bakom ryggen en längre tid, ja det är fult och respektlöst och sabbar tilliten. 

Men då är det den bristande respekten och den förlorade tilliten som är det värsta, inte det faktum att man blivit lämnad och att partnerns känslor är borta?
Spelar det roll om partnern också blir singel eller går vidare med den nya?