39år och singel för resten av livet?

Är rätt uppgiven just nu och skulle gärna höra andras perspektiv och erfarenheter på det här med att söka kärleken, för nu ger jag upp, iaf vad gäller nätdejting. Kanske söker jag också lite tröst förresten.

Jag fyller snart 40, och har ett 6årigt samboförhållande bakom mig, det tog slut när jag var 28 år.

Har därefter haft ett ettårigt förhållande vid 36-37, ville så gärna att det skulle funka men jag blev lite sviken efter det?.

Mellan varven har jag dejtat, aldrig mer än en i taget, mäktar liksom inte med något annat.

Har ett väldigt välordnat liv, ser helt ok ut, tränar och tar hand om mig.

Tycker ofta att jag får väldigt mkt uppskattning i början, men sedan rinner det liksom bara ut. Kan inte räkna hur många ggr jag blivit ghostad, två killar jag dejtade gifte sig ca 6 månader efter jag blev dumpad. Och visst har jag tappat intresset för en och annan också, men då alltid kommunicerat och visat respekt. Har testat tinder och happy pancake, och kikat på några andra sidorna känner då igen alla från Tinder, det är liksom den lättaste appen att använda tror jag.

Har inte ett jobb där det är öppet för att träffa ngn så att säga, och vännerna är i parförhållanden. Har alltid rört mig mkt ute, går på gym, går ut och äter ibland osv?.

Vet att alla inte finner kärlek i sina liv, men jag kan ändå inte smälta att det inte blev mer än såhär för mig. Har bestämt mig för att radera tinder nu, men känner mig helt uppgiven. Har ju liksom halva livet kvar, släkt och arbetskompisar har slutat le och fråga om jag inte träffat ngn ännu osv, nu får jag bara tyck synd om blickar. hur fan tacklar man det här? Jag har ju liksom mer än halva livet kvar och att dela livet med någon har alltid varit viktigt för mig.