• Anonym (Uppgi­ven)
    Mon 19 Jul 2021 14:45
    3983 visningar
    78 svar
    78
    3983

    39år och singel för resten av livet?

    Är rätt uppgiven just nu och skulle gärna höra andras perspektiv och erfarenheter på det här med att söka kärleken, för nu ger jag upp, iaf vad gäller nätdejting. Kanske söker jag också lite tröst förresten.

    Jag fyller snart 40, och har ett 6årigt samboförhållande bakom mig, det tog slut när jag var 28 år.

    Har därefter haft ett ettårigt förhållande vid 36-37, ville så gärna att det skulle funka men jag blev lite sviken efter det?.

    Mellan varven har jag dejtat, aldrig mer än en i taget, mäktar liksom inte med något annat.

    Har ett väldigt välordnat liv, ser helt ok ut, tränar och tar hand om mig.

    Tycker ofta att jag får väldigt mkt uppskattning i början, men sedan rinner det liksom bara ut. Kan inte räkna hur många ggr jag blivit ghostad, två killar jag dejtade gifte sig ca 6 månader efter jag blev dumpad. Och visst har jag tappat intresset för en och annan också, men då alltid kommunicerat och visat respekt. Har testat tinder och happy pancake, och kikat på några andra sidorna känner då igen alla från Tinder, det är liksom den lättaste appen att använda tror jag.

    Har inte ett jobb där det är öppet för att träffa ngn så att säga, och vännerna är i parförhållanden. Har alltid rört mig mkt ute, går på gym, går ut och äter ibland osv?.

    Vet att alla inte finner kärlek i sina liv, men jag kan ändå inte smälta att det inte blev mer än såhär för mig. Har bestämt mig för att radera tinder nu, men känner mig helt uppgiven. Har ju liksom halva livet kvar, släkt och arbetskompisar har slutat le och fråga om jag inte träffat ngn ännu osv, nu får jag bara tyck synd om blickar. hur fan tacklar man det här? Jag har ju liksom mer än halva livet kvar och att dela livet med någon har alltid varit viktigt för mig.

  • Svar på tråden 39år och singel för resten av livet?
  • Anonym (Klima­t-Benn­y)
    Tue 20 Jul 2021 20:09
    #30
    Anonym (Q) skrev 2021-07-20 20:05:58 följande:
    Varför skulle hon testa dem?
    Har man bara varit med en sorts killar kan man testa andra. Kanske matchar bättre.
  • Anonym (Q)
    Tue 20 Jul 2021 20:23
    #31
    Anonym (Klimat-Benny) skrev 2021-07-20 20:09:02 följande:

    Har man bara varit med en sorts killar kan man testa andra. Kanske matchar bättre.


    Tvivlar på att de skulle var intressanta för ts. De är lika ointressanta som SD:are.
  • Anonym (Klima­t-Benn­y)
    Tue 20 Jul 2021 20:36
    #32
    Anonym (Q) skrev 2021-07-20 20:23:11 följande:
    Tvivlar på att de skulle var intressanta för ts. De är lika ointressanta som SD:are.
    Är invandrare och Sverigevänner ointressanta för TS?
  • Anonym (Q)
    Tue 20 Jul 2021 20:39
    #33
    Anonym (Klimat-Benny) skrev 2021-07-20 20:36:23 följande:

    Är invandrare och Sverigevänner ointressanta för TS?


    Det finns fler kategorier invandrare än dem de du räknade upp, vissa kan vara mer intressanta men ts får förstås själv svara men jag skulle blir förvånad om jag har fel.
  • Anonym (Klima­t-Benn­y)
    Tue 20 Jul 2021 20:43
    #34
    Anonym (Q) skrev 2021-07-20 20:39:51 följande:
    Det finns fler kategorier invandrare än dem de du räknade upp, vissa kan vara mer intressanta men ts får förstås själv svara men jag skulle blir förvånad om jag har fel.
    Ok, hoppas på svar.
  • Anonym (Också ensam)
    Tue 20 Jul 2021 21:28
    #35

    Oj va jag känner igen mig i ditt inlägg!!

    Jag är 36 år, har ett 13 år långt förhållande bakom mig (dock var förhållandet dåligt i flera år innan vi tog tag i att faktiskt gå isär. Vi separerade för fyra år sedan. Har dejtat jättemycket sedan dess, men det leder liksom ingenvart? haft några ytterst korta romanser och en relation på ett år. Och efter den relationen blev singel livet värre för min del, jag var upp över öronen förälskad och fick känna på hur det är att dela vardagens med någon på riktigt. Men så em dag tyckte han att det inte funkade längre? varför vet jag inte.

    Fortsatte dejta men usch va jobbigt det är. Känns lite som att få käftsmäll på käftsmäll för åter igen blir det besvikelse av en eller annan anledning.

    Jag jobbar på förskola så nej, där går det inte att träffa någon. Alla mina vänner är i relationer och jag är sååå trött på att vara det tredje hjulet. Har börjat tvivla på mig själv, och de där blickarna du skriver om vet jag allt om.

    Vill egentligen också släppa nu och bara skita i det här med dejting, men vet inte hur jag ska bli nöjd med att vara själv?

    Jag var dessutom dum nog att i ren desperation prata med en spådam i vintras, hon beskrev mitt liv ganska ingående och det stämde verkligen precis. Sen sa hon att jag skulle träffa en man i maj månad. Även om jag tog det med en nypa salt så fick jag upp hoppet lite grann. Men men, sitter här och är fortfarande lika mycket singel som då.

    Ser helt ok ut, har ordnat liv med jobb, ekonomi, bostad, bil. Social och trevlig. Inga skelett i garderoben. Klarar mig bra på egen hand men vill såklart ha en partner.

  • Anonym (Jinx)
    Tue 20 Jul 2021 22:14
    #36

    Försöker hitta gemensamma nämnare men svårt baserat på utsagorna. Är det att partnern inte motsvarar förväntningarna? Utgår från att de flesta av de också har ordnat liv med bra jobb, utbildning, ekonomi och OK utseende. Är det pirret som saknas? Det tänker jag försvinner väl ändå för de flesta förr eller senare. Var är det skon klämmer?

  • Anonym (IRL)
    Wed 21 Jul 2021 08:47
    #37
    Anonym (Också ensam) skrev 2021-07-20 21:28:37 följande:

    Oj va jag känner igen mig i ditt inlägg!!

    Jag är 36 år, har ett 13 år långt förhållande bakom mig (dock var förhållandet dåligt i flera år innan vi tog tag i att faktiskt gå isär. Vi separerade för fyra år sedan. Har dejtat jättemycket sedan dess, men det leder liksom ingenvart? haft några ytterst korta romanser och en relation på ett år. Och efter den relationen blev singel livet värre för min del, jag var upp över öronen förälskad och fick känna på hur det är att dela vardagens med någon på riktigt. Men så em dag tyckte han att det inte funkade längre? varför vet jag inte.

    Fortsatte dejta men usch va jobbigt det är. Känns lite som att få käftsmäll på käftsmäll för åter igen blir det besvikelse av en eller annan anledning.

    Jag jobbar på förskola så nej, där går det inte att träffa någon. Alla mina vänner är i relationer och jag är sååå trött på att vara det tredje hjulet. Har börjat tvivla på mig själv, och de där blickarna du skriver om vet jag allt om.

    Vill egentligen också släppa nu och bara skita i det här med dejting, men vet inte hur jag ska bli nöjd med att vara själv?

    Jag var dessutom dum nog att i ren desperation prata med en spådam i vintras, hon beskrev mitt liv ganska ingående och det stämde verkligen precis. Sen sa hon att jag skulle träffa en man i maj månad. Även om jag tog det med en nypa salt så fick jag upp hoppet lite grann. Men men, sitter här och är fortfarande lika mycket singel som då.

    Ser helt ok ut, har ordnat liv med jobb, ekonomi, bostad, bil. Social och trevlig. Inga skelett i garderoben. Klarar mig bra på egen hand men vill såklart ha en partner.


    Har du någon hobby? Går du och tränar något? Jag provade nätdejting lite för många år sedan innan jag träffade min man. Vi har varit tillsammans i 12 år nu men innan dess var jag bara singel och singel... För mig funkade det inte alls att forcera en koppling över internet utan det behövde ske "i verkligheten". 
  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 21 Jul 2021 09:22
    #38
    -1
    Anonym (Klimat-Benny) skrev 2021-07-20 20:43:12 följande:

    Ok, hoppas på svar.


    Härkomst spelar ingen större roll alls, det är värderingar och att han går in i en relation med rätt syfte som är det viktiga. Idag är ju samhället fullt av olika bakgrunder, självklart har jag ett öppet sinne här, samtidigt som värderingar är jätte viktigt och en rimlig kvinnosyn och så vidare?.men med tanke på värderingar så går SDanhängare bort.
  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 21 Jul 2021 09:27
    #39
    Anonym (IRL) skrev 2021-07-21 08:47:21 följande:

    Har du någon hobby? Går du och tränar något? Jag provade nätdejting lite för många år sedan innan jag träffade min man. Vi har varit tillsammans i 12 år nu men innan dess var jag bara singel och singel... För mig funkade det inte alls att forcera en koppling över internet utan det behövde ske "i verkligheten". 


    Det här med nätdejting bar väldig emot för mig i början. Kändes onaturligt och som att saker skedde med fel ordning i förutsättningarna liksom. Men valde att gå med just för att jag alltid haft typiskt kvinnodominernade intressen. Dans, ridning, och så har jag spelat fiol ett kort tag. Det skulle vara gymandet nu då.

    Men jag vill alltså understryka att jag inte är någon soffpotatis som inte tar mig för saker. Även om mina intressen varit typiskt tjejjiga så är jag verkligen out there, som man säger?
Svar på tråden 39år och singel för resten av livet?