9åring som bara klagar
Jag har 2 barn som bor vv tillsammans med mig, min make och vår gemensamma son.
9åringen som bor vv är hemsk. Ursäkta uttrycket men vi orkar snart inte med henne längre. Hennes pappa bryr sig inte nämnvärt över hennes beteende när hon är hos honom.
Allt vi gör gnäller hon om. Ska vi cykla nånstans är cykeln dum, håret ivägen, vägen är dålig, det är långt osv. Slutar oftast med att vi på senaste tiden avbryter det vi ska höra och åker hem. Vi har tappat lusten göra saker när hon beter sig såhär.
Igår var vi på en liten roadtrip. Hade förklarat hur allt skulle gå till till 9åringen. Hur länge vi skulle åka, vad vi skulle göra och att det tar lika länge hem. Hon lovade att försöka vara glad. Hela resan till djurparken gick över förväntan. Hela vandringen runt djurparken gick över förväntan. Men resan hem... hujj! Gnällde över bältet, osköna säten, lillebror, telefonen- allt! Visst hon var kanske lite trött men vi sa det var okej vila en stund men nej då är hon inte trött. Slutade med att vi blev ovänner trots att vi försökte med ALLT för att undvika det.
Vi vill göra saker hela familjen men det går inte när hon bara klagar och gnäller. Säger man åt henne kommer offerkoftan. "Jag gör bara fel!". Jag håller på bli tokig och mitt och makens förhållande börjar knaka i fogarna för vi blir irriterade och tillslut på varandra också. Hur ska vi hantera dottern?
Försökt prata med henne i lugna situationer men hon säger bara att hon inte vet varför hon gnäller och klagar på allt.
Snälla hjälp oss!
Jag förstår absolut att ni avslutar utflykten och åker hem! Det har jag själv gjort med mitt barn!
Jag tror inte att problemet ligger hos er här. Hur har hon det egentligen hos pappan? Blir omställningen alldeles för stor med varannan vecka? Min son var odräglig när vi körde varannan vecka. Det hela slutade med ett år med 2-3-2 dagar, vilket funkade för honom mycket bra (sämre för oss, men hellre glad son än en "jobbig" unge, eftersom hela livet då blev mycket lättare på alla sätt och vis.)