När man träffar någon, det är underbart den första tiden, men med tiden börjar kränkningar i alla dess slag, misshandel i uttryck av både fysisk och psykisk. Ni som varit i ett sådant förhållande, varför lämnade ni inte direkt? Vad fick er att lämna till slut?
Fast det är ju det du säger, vi måste gräva bland kvinnorna och se var nånstans det gått snett hos dom.
Jag tycker att vi istället går dit det börjar - hos mannen. Vilka är dessa män? Hur blev det som de blev? Vad kan föräldrar, omgivning, skola och sjukvård, samhället göra för att förhindra att män blir sådana? Hur kan vi utbilda omgivningen att tidigt ta tag i någon som verkar utvecklas fel? Det är dom som måste ändra sig! Inte offrena som ska ytterligare skuldbeläggas för att de missade vissa varningssignaler.
Men vi är så indoktrineriade med att det är kvinnans fel. Hon borde sett hans innersta! Hon borde förstått! Varför har dessa kvinnor missat att förstå?
För att göra en jämförelse med vad du säger - kvinnor ska hålla sig inne på kvällarna för att det finns hemska män därute. Jag vill däremot gå på männen - de ska tänka om, de ska hålla sig inne på kvällen. De hemska männen ska vi rota bland, de ska vi syna. De goda männen borde sluta upp i kampen, de borde inte acceptera att deras kön behandlas som mindre vetande, omöjliga att bli bättre.
Jag svarade tidigare i en liknande tråd, men det verkar vara mer fatr i den här så jag klistrar in mitt svar här också. Det var inte exakt samma frågeställning men nära nog.
Jag kommer ursprungligen från en annan kultur än Sverige och vi var redan gifta när vi kom hit, jag är vad ni i Sverige idag kalla för barnbrud. Han är inte så mycket äldre än mig, bara 7 år, jag var 15 när vi gifte oss, arrangerat äktenskap. När vi kom till Sverige ville min dåvarande man faktiskt att vi skulle bli som vanliga svenskar, fast både traditioner och han själv höll mig ganska hårt. Min utbildning, från svenska årskurs 4 och upp genom universitetet, gjorde jag på distans medan han gjorde den på plats. Det var först när jag fick börja jobba som jag på riktigt kom i kontakt med Sverige och svenskar och ett annat sätt att leva. Min man insåg att jag vär på väg mot något han inte gillade egentligen och blev elak och manipulativ. Jag var ju bara precis i början av att bygga ett svenskt liv och sedan var det inte så farligt i början heller. Plus att kulturen jag väx upp i att en del saker är ok att en man gör mot sin fru, det är helt normalt och inget att haka upp sig på. Det var faktiskt först när jag blev nära mannen som jag sen blev ihop med som jag fick lära mig att en del av det inte var ok enligt svensk lag och svenskt synsätt. Så han var en port in till det riktiga Sverige för mig och pga hur min man agerade, allt mer ju mer försvenskad jag blev, vågade jag inte lämna honom innan den nya mannen var beredd att låta mig flytta till honom, med barnen jag vid det taget hade.
För att man aldrig fått lära sig sätta gränser hur man låter sig bli behandlad.
Man lever på hoppet och ursäktar partnern, hittar förklaringar, anpassar sig lite mer, ursäktar, lever på hoppet och anpassar sig ännu mer.
Till slut är man så koko att man inte vet vad som är rätt eller fel längre.
Partners har manipulerat en så länge att man sår som på nålar för att inte göra honom arg/misstänksam/irriterad.
Kan lägga till att det är praktiskt och juridiskt inkorrekt också. Det är inte bara vad jag tycker utan verklighet.
Det är inte min åsikt. Står man och tittar på som förälder och struntar fullkomligt i att ens barn far illa (för de gör de om ens mamma blir misshandlad, våldsamma män tenderar också att gå på barnen åtminstone psykiskt?) så är man inte en bra förälder.
I Sverige jobbar de flesta kvinnor och har en egen lön, hemmafruar är extremt ovanligt. Varför du tar med jobb på den listan förstår jag inte. Skolor finns i hela Sverige, jag lovar. Långtifrån alla våldsamma är farliga att lämna och är de det är det ännu större anledning att inte stanna kvar för de lär vara ganska farliga att vara tillsammans med också. Det finns något som heter kvinnojourer och det finns något som heter enskild vårdnad.
Din jämförelse i slutet haltar.
Ja vi ska gräva i vad det är som gör att vissa kvinnor råkar ut för detta, det ÄR viktigt. För att kunna skydda nästa generation. Varför skulle man inte vilja hitta dessa faktorer! Jag begriper det inte alls?
Det är en utopi att tro att vi ska kunna eliminera samhället från förövare. Därmed inte sagt att vi inte ska försöka såklart. Och precis som med kvinnorna som stannar, behöver vi gräva vad som gör att vissa pojkar växer upp till förövare. Detta görs dock redan och det ska man fortsätta med.
Men ingen vågar titta på vad som skyddar flickorna. Det är tabu. För få anser man att man skuldbelägger offer. Vansinnigt resonemang. Man måste göra båda sakerna.
Tycker inte att det är någon direkt fart på att undersöka vad det är som gör vissa män manipulativa, elaka, misshandlande etc.
Och vad ska du göra med infon om varför kvinnor råkar ut för elaka manipulativa män? Ska du ge kvinnor än mer förhållningsorder? Begränsa deras liv än mer? Skriva dom på näsan hur de ska bete sig för att förhoppningsvis undvika att bli misshandlade?
Jag vill öka kvinnans frihet. Det må vara en utopi men det är där det främsta fokuset ska vara. Man gör det väldigt lätt för sig genom att gå på offret: säga till kvinnor att se sig för på kvällen, inte bli för full, inte vara ute sent.
Det finns viss forskning kring det du önskar och vill se: Den visar att dessa män söker sig till utsatta/mottagliga kvinnor. Det kan vara kvinnor som aldrig fått lära sig att det är ok att sätta gränser under uppväxten. Som inte fått lära sig att de har ett värde. Det kan vara kvinnor med stor empati, som gärna vill finnas för andra. Det kan vara kvinnor som tillfälligt är i en svacka.
Men samtidigt är det svårt att ge ett entydigt svar. För det har också visat sig att det fula börjar ofta när kvinnan är gravid. Eller blivit beroende av honom på något sätt. Han kanske lockat och uppmuntrat henne att flytta långt ifrån vänner och familj. Han har övertalat henne att hon såklart ska börja plugga, det har hon ju alltid velat och han kommer självklart att hjälpa henne. Så sitter hon där långt ifrån sitt sociala skyddsnät och utan en egen ekonomi.
Många säger att det är bara att lämna, samtidigt säger all forskning att det är då som det är som farligast för kvinnan. Det är då det kan smälla på riktigt.
Och det låter kanske konstigt, men man kan välja att vara kvar för då har man iallafall viss koll på honom. Lämnar man så kan man få se sig över axeln resten av livet.
Samma om man har barn, riskanalysen leder till att det är bäst att vara kvar och kunna skydda barnen, än att lämna och ha delad vårdnad och därmed inte veta ett skit om vad som händer på hans dagar.
Praktiskt: Det är den som slår som är skyldig. Den som utför den fysiska gärningen begår våldshandlingen. Att man sedan som förälder har ett ansvar att skydda sina barn gör en inte automatiskt till en förövare om man själv är i ett extremt utsatt läge som offer.
Det finns många som lever i relationer där det praktiskt, ofta pga ekonomi, jobb, bostad, skolor m.m. är nära på omöjligt för dem att lämna. Det är dessutom direkt livsfarligt för vissa att lämna, eller försöka lämna relationen. Att kanske bli tvungen att dela vårdnad med någon som är våldsam och inte ha någon som helst koll på ifall ens barn far illa kan också verka avskräckande för många. Det är lätt att inbilla sig att man kan skydda barnen bättre om man är närvarande och kan använda sig själv som avledning och mänsklig sköld.
När man träffar någon, det är underbart den första tiden, men med tiden börjar kränkningar i alla dess slag, misshandel i uttryck av både fysisk och psykisk. Ni som varit i ett sådant förhållande, varför lämnade ni inte direkt? Vad fick er att lämna till slut?
Det jag säger är att vi ska ta reda på vad som skiljer de kvinnor som stannar från de som avslutar tidigt. Vi som avslutar tidigt är betydligt fler än de som stannar. Syftet är såklart att de egenskaper som gör att man ser faran och väljer bort tidigt ska kunna ges till fler flickor. Förstår inte alls varför du yrar om att begränsa kvinnor, då har du verkligen missförstått allting. Tvärtom vill jag ge fler kvinnor och flickor makten över sitt eget liv. Att alla ska förstå att de har rätten att välja bort människan som inte är bra för dem. Vetskapen om att lyckan inte finns i att bli vald av en man. Det är nämligen där jag ofta tror skon klämmer att flickor uppfostras till att behaga andra, att inte ställa krav och att det är ett misslyckande att inte ha en pojkvän. Antagligen har de under uppväxten haft förebilder som inte stärkt dem.
Du pratar om att det är farligast när man lämnar. Att det allvarliga våldet ofta börjar vid graviditet etc. Ja det stämmer. Men jag pratar om att se och bryta mycket mycket tidigare. Som de flesta av oss faktiskt gör.
Nej, jag köper inte att tecknen inte funnits där förrän långt in i relationen. Det stämmer inte. Tecknen och tendenserna finns alltid där. Däremot är det många dom väljer att negligera dom, bortförklara dom, och att då inte värdera sig själv så pass att man säger stopp.
Det är här nånstans som förklaringen finns. Om nån bara ville leta?