Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Grattis Elin! Vilken lättnad!

Väntan är olidlig, Sophie. Det låter som en bra plan du hade att doppa en vanlig sticka först. Om resultatet är oklar tär det ju skönt att kunna bekräfta med det digitala. Håller alla tummar jag har nu!

Så skönt att ägglossningen kom till slut ändå, Fyrklövern.

Alltså jag har haft galet mycket molvärk under eftermiddagen. Det känns inte alls som min vanliga mensvärk och jag brukar normalt sätt bara ha ont samma dag som mensen startar. När jag var gravid första gången så kände jag av molvärk innan BIM så tänker att det skulle vara rimligt att göra det igen. Det gör så klart att jag får upp förväntningarna så mycket inför morgondagens testning. Risken att jag blir väldigt ledsen och besviken imorgon skrämmer mig väldigt mycket samtidigt som jag bara vill ha det avklarat.

Det kändes läskigt bara att skriva det här. Som om man jinxarna det, men mitt logiska jag förstår så klart att huruvida jag är gravid eller inte inte hänger på det. Och ni i denna gruppen vet ju precis hur det är.

Tack Fyrklövern och LJM!

Ja, jag kommer att testa imorgon. Efter mitt utomkveds då jag först fick mens precis som vanligt så vill jag testa oavsett om den kommer eller inte, men det känns ju ändå bättre att göra det i förväg. Och sen så åker jag bort lördag-söndag och vill berätta för sambon innan jag åker (om jag har något att berätta alltså ...).

Välkommen Vickan! Låter ju som att du passar perfekt in i denna grupp. Beklagar det får man väl säga. 

Beklagar Sophie! Så himla tråkigt! Men så spännande om ni är på g att göra klart fertilitetsutredningen. Det finns ju trots allt mycket hjälp man kan få. 

Spännande med heminseminering, Dalarna! Jag har också tänkt den tanken ibland faktiskt. 

Tack för pepp och tumhållning! <3

Jag vaknade imorse och känslan av hoppfullhet var helt borta. Kände mig helt säker på att jag inte var gravid. Så jag låg kvar i sängen och bävade för att gå upp och testa. Ledig idag så ingen tid att passa, men till slut så var jag så kissnödig att jag inte kunde hålla mig längre.

Och testet var positivt.



Tårarna rinner och jag är så oerhört tacksam. Tänk att det gick med bara en äggledare. Jag har trott att jag inte skulle bli riktigt glad direkt om vi blev gravida igen för att jag vet hur mycket som kan gå fel. Just nu känner jag dock bara en sån oerhörd glädje och lättnad. Det känns hoppfullt. Denna gången ska det gå vägen. 

Så tacksam för all stöttning jag fått av er i tråden!

Tack snälla Chilin och Dalarna!

Jag hoppas verkligen att det kan inge hopp att det kan gå även om man har oddsen emot sig. Jag är ju dessutom fyllda 37 nu. Men jag förstår också att det ibland är svårt att bli genuint glad för andra om man själv har en kämpig period i denna resa. Där är jag också ibland. 

Bara ett snabbt inlägg från mig. Tack Sophie, Vickan, LJM och Fyrklövern! Era grattis betyder mycket för mig. Det är svårt att tro att det är sant. Ska iväg och jobba i helgen, men återkommer sen med svar på din fråga LJM. Jag vill ju fortsätta att följa er här i tråden. Hoppas ni alla får en fin helg!

Nu är jag hemma igen och vill återigen tack för era fina grattis och tankar. <3 Jag hoppas ju att ni alldeles snart också ska få era plus.

LJM: Jag tror inte att vi gjorde något annorlunda denna gång som fick det att fungera. Denna ägglossning kände jag ju av väldigt väl och vi hade sex kvällen innan det och sen var jag iväg på jobb så blev ju inget direkt i samband med/efter ägglossning. Det sänkte ju mina förhoppningar lite, men det räckte uppenbarligen. Symtomen jag hade innan jag testat var främst molvärken, men också ett lätt illamående till och från. Det vågar jag inte riktigt lita på för det kan komma inför mensen också. Nu under helgen så har jag mått mer illa och mitt sötsug är borta. Jag är normalt sätt en riktig godisråtta, så det är ju ganska bra är man vill leva lite nyttigare. Hade faktiskt samma första gången jag var gravid. När jag hade mitt utomkveds kände jag inte av några symtom alls. Överhuvudtaget skönt att känna av graviditeten lite grann även om det förstås inte är helt bekvämt så gör det ju att man tror och litar mer på att det är sant och kan gå vägen.

Gläder mig åt att du ändå fick slå ett hastighetsrekord vad det gäller ägglossning och hoppas att det blir ännu bättre med dubbeldos om det skulle behövas.

Vickan: Jag har stalkat den gruppen med er som försökt länge med första barnet. Ni verkade också så himla måna om varandra. Vet att du kan finna precis samma stöttning i detta fina gäng.

Dalarna: Klokt beslut med Letrozolen tycker jag, men jag förstår var känslan att vilja göra "vad som helst".

Elin: Har fått tid för ultraljud nästa fredag. Då är vi i vecka 5+6. Inget blodprov eller så innan dess

Fyrklövern: Jag kände precis som du och kände liksom en sorg över att jag inte skulle få bli riktigt glad igen om jag fick ett positivt resultat. Men kanske är det just för att man tagit ut det lite i förskott för jag kände och känner fortfarande bara glädje och tacksamhet över denna graviditet. Självklart en oro också, men jag har liksom insett att det hör till och jag är tacksam över att ha något att känna oro över. I ärlighetens namn så är jag nog också mer orolig för ett missfall än utomkveds. Håller alla tummarna jag har för att du också snart får göra din egen erfarenhet av detta.

Och jag håller alla tummarna för att det är just små frön som håller på att gro och orsakar den där känslan i magen på er också, Dalarna och LJM.

LJM: Blir det test imorgon? Håller tummarna!

Fyrklövern: Det gjorde ont i hjärtat att läsa om spjälsängen. Men snart får ni sätta ihop den på rätt plats. Jag har en motsatt historia som också gjort ont i mitt hjärta. I somras, strax efter operationen, så ville sambon köpa en ny (och gigantisk) arbetsstol till arbets/gästrummet som är vårt potentiella barnrum. Det var otroligt jobbigt att gå på Ikea och titta på arbetsstolar istället för barnmöbler. Sambon lever mer i nuet och fattade inte riktigt hur jobbigt jag tyckte det var. Och nu är den en påminnelse varje gång jag går in i rummet och ser stolen.
Trist med negativt test. Njut av vinet så länge du kan! När har du bim?

Dalarna: Beklagar mensen och den struliga cykeln. Hoppas nästa cykel blir mer som vanligt.

Hoppas ni alla har en fin helg!

Åh LJM, så ledsen för din skull. Det är fruktansvärt när man fått upp förhoppningarna och känner sig dubbelt sviken av sin kropp.

Ont i magen och ryggen samtidigt som jag upplever att brösten ömar mindre. Väntar bara på att jag börjar blöda också. Vet inte hur jag ska orka försöka igen om det inte går vägen denna gång heller?

Vill börja med att be om ursäkt för att jag skrev om min oro och förtvivlan här i gruppen. Inser att det var fel forum, men jag har liksom inte gått med i någon annan tråd ännu utan kände mig mest hemma här. Tack för era omtankar! Inget blod ännu. Smärtan gjorde ett litet uppehåll, men nu är den tillbaka. Det känns precis som när jag fick missfall för ett år sedan så jag förbereder mig på att det är dit det är på väg.

Tack Sophiee!

Härligt att ni fått till det så bra denna gång. Håller tummarna! Förstår tanken med insemination. Det tycker jag också hade känts tryggt att veta att man verkligen fått de på plats i rätt tid så att säga. Släppa pressen på prestationen. Kan inte det bara hjälp ni kan tänkas få innan ivf-försök om ni gör klart utredningen?

Åh, så roligt att läsa, Dalarna! Stort, stort grattis! Förstår ju verkligen din oro med tanke på vad du varit med om tidigare. Jag har själv pendlat mellan hopp, förtvivlan och någon form av likgiltighet, men det bästa tips jag kan ge dig är att bara ta en dag i taget. Håller tummarna för att du får positiva besked när det är dags för tidigt ultraljud. 

Att träna är bara bra och inget man ska oroa sig för att det skulle orsaka missfall.  Men man ska självklart känna efter och lyssna på kroppen lite mer än vanligt för sitt eget mående framför allt. 

Fortsätter att följa er på avstånd och håller tummarna för att ni alla ska få fira en nykter nyår. Det är en fin målsättning som någon skrev i tråden för ett tag sedan och den håller jag fast i.

Det gjorde mig så ledsen att ta del av denna uppdatering, Dalarna. Beklagar verkligen. Skönt att kroppen verkar ta hand om det iaf och att ni får gå vidare med utredning.

Ledsen att det inte gick vägen denna gång, Ljm. Vet hur det är och att vissa försök tar hårdare.

Det där med att man inte riktigt kan se det gå vägen och se framför sig vare sig mage eller bebis är nog ett sätt att skydda sig från besvikelsen. Speciellt när man försökt och drömt så länge. Det blir så abstrakt och något som liksom inte händer/kommer hända mig. Jag är i vecka 11 nu och jag kan ännu inte se något sådant riktigt framför mig. Pratade om det när jag träffade barnmorskan och hon sa att det var väldigt vanligt. 

Håller tummarna för er andra som väntar på ägglossning och bim. 

Tack Dalarna och Sophiee! Ja, jag försöker njuta (katastroftankarna är iaf inte lika närvarande längre) och jag är tacksam för varje dag som går.