Håller tummarna för punktlig ägglossning för dig Dalarna.  

Hoppas också att mensen uteblir, LJM.

Min mens kom idag så nu kan nedräkningen till nästa försök påbörjas på allvar.

Beklagar så! Alla här inne förstår nog den känslan mer än väl. Det är ju än värre när man på riktigt börjat tro. Man känner sig så ur fas och lurad av sin kropp.

Så spännande att se vad krämen ger för effekt! Tummar hålls!

Chilins: Jag ser aldrig svaga sträck och inte heller ditt, men så glad att andra gör. Så spännande. Hoppas det håller i sig och blir starkare nästa gång du testar.

Håller med övriga. Du sätter verkligen ord på de där känslorna, Chilin.

Senaste tiden har så många gamla klasskompisar som jag inte egentligen har så mycket kontakt med längre lagt ut på FB att de fått barn. Egentligen borde jag ju bli hoppfull av det och se det som ett gott tecken om att jag inte är för gammal (fyller 37 senare i år), men har mest känt mig avundsjuk och tänkt "varför de och inte jag?". Ingen känsla man är stolt över eller mår särskilt bra av.

Stort och varmt grattis, Evelinagra! Underbara nyheter! Så himla roligt! Instämmer med de andra. Nu har jag ju iofs aldrig börjat, men jag hade slutat tempa och inte testat mer osv. Fullt normalt att känna av växtvärk i livmodern. Spännande tid framöver. Fortsätter gärna att följa dig här i tråden så du får gärna fortsätta att rapportera. 

Dalarna: Så bra att ni fick till det en gång iaf. En gång kan ju räcka så tycker absolut att du kan prova med krämen denna gång. 

Annemarit: Stort grattis!

Så sjukt! Helt onödigt att berätta för barnet överhuvudtaget. Det finns ju liksom ingen anledning. Jag har inte heller sett det som att man förlorat ett barn. Oavsett hur jobbigt detta är som man varit med om så tycker jag att det är totalt respektlöst mot de som förlorat ett levande barn att ens jämföra. Barnlöshet är en annan sorg och smärta. 

Nu börjar det närma sig ägglossning här. På cykeldag 10 idag och de senaste vanliga cyklerna (alltså inte direkt efter missfall/utomkveds) så har jag haft ägglossning mellan 13-15. Det lustiga är att jag känner mig mer optimistisk och positiv än på länge. De sista försöken under våren så kändes det helt hopplöst och nu är ju chanserna egentligen lägre efter att ha förlorat en äggledare, men ändå så känns det bättre. Jag passar på att njuta av det så länge det varar. 

Faktum är att den stress som jag känt med att tiden håller på att rinna ifrån oss också har pausats. Den kommer kanske tillbaka så småningom, men just nu så känns det helt ok om det tar några försök igen. Det känns inte som att det finns någon deadline just nu. Det får bli när det blir.