Inlägg från: Apisen |Visa alla inlägg
  • Apisen

    15 åring utan kompisar

    Jag har en dotter på 15 år, hon börjar 9:an till hösten. Hon har inga vänner varken i skolan eller på fritiden. Hon tycker det är jobbigt när hon går i skolan vilket resulterar i att hon inte äter lunch då hon inte vill gå själv till matsalen (både lärare, skolsyster och kuratorn är inblandade).

    Min dotter vill egentligen inte bara själv men de är få tjejer i klassen och de är rätt sammansvetsade då de gått i samma skola tidigare. Min dotter har en diagnos (språkstörning) men den syns inte utåt mer att hon har svårt att ta kontakt med folk, inlärnings svårigheter mm. Hon ser ut som vilken tonåring som helst, klär dig modernt, slingat håret. Skolan är en sak men nu är det sommarlov och det är jobbigt på ett annat sätt. Hon är bara på sitt rum och pluggar engelska, tränar två ggr per dag och väger all sin mat. Hon vill inte göra nåt utanför huset. Hon pratar knappt med någon i sin familj (mig mamman, pappan eller sin 17 årige bror hon är också osams med honom). Jag föreslår saker att göra men hon vill inte göra nåt med mig (och jag förstår att när man är 15 att man inte vill hänga med sin mamma men kanske bättre än inget). Förra året hyrde vi paddelbrädor och hon gillade det jätte mycket. Jag gick då och köpte två!! I går vill hon inte åka, jo en kväll. Annars är det mest fel på hur jag gör på brädan och att jag är långsam eller att våran bil är fel eller för varm så vi inte kan åka i den. Vet ärligt inte vad jag ska göra med henne för att få ut henne ur huset. Hon vill inte göra nåt där andra människor är (typ strand, båtutflykt) har föreslagit att åka till ngn ö och ta med matsäck, spela paddeltennis, gå på yoga, ta en cykelutflykt. Allt kräver också en massa energi från mig men försöker då hon inte kan sitta inne hela sommaren. Vad kan man göra, något förslag?

    Mvh en orolig mamma

  • Svar på tråden 15 åring utan kompisar
  • Apisen

    Tack för svaret. Jag letade upp en massa läger innan sommaren som jag tror skulle passa henne men inget dög och nu är nästan allt jag kollar på fullsatt, vilket jag förstår. Men det skulle vara bra och nyttigt för henne.

  • Apisen

    Tack för alla svar, jag tänker ju själv de tankarna. Men ser ett hon äter, både frukost, lunch, middag och flera mellanmål även om det inte är jätte stora portioner. Men självklart blir jag orolig. Ringde bup i början på juli men de hänvisade till vårdcentralen (vilket jag känner inte brukar hjälpa så mkt). Fast hon har faktiskt inga vänner och förstår om hon inte vill sitta i matsalen själv. Hon har oftast med sig nåt att äta men det motsvarar inte någon lunch. Hade kontakt med skolsköterskan innan sommaren och då kanske hon skulle få sitta med några andra med problem separat i ett rum och äta. Vi tror nog hon har någon form av autism men det är inget vi har utrett än. Frågan är hur jag ska få ut henne (hon går ut och sätter sig i skuggan men det är allt).

  • Apisen

    Tack för alla svar och tips! Speciellt tack till dig 18 åriga tjej som tog dig tid och skriva och förstå hur det är att vara utan vänner i den åldern. Min dotter går på en stor högstadieskola så det är lätt att försvinna i mängden. Men en lärare har uppmärksammat att hon går själv och har tagit sig tid att prata och försöka engagera sig i henne. Hennes mentor har hon inget förtroende för, han kan säga rätt ut i klassen att hon är ensam och t.ex. har du inga kompisar Anna? Det vill man ju inte höra, när jag konfronterade honom om att han betygen i matte rätt ut så alla hörde tyckte han inte att det var fel?.

    Hon har tidigare när hon varit yngre provat på och gått på vissa fritidsaktiviteter länge. Det är basket, fotboll, innebandy, dans, golf och gymnastik. Sist har hon gått på kör och på en ungdomsfys på ett gym där vi bor. Men hon har liksom hoppats på att hitta kompisar utanför skolan och när det inte skett så har hon slutat. Jag föreslår och kontaktar olika aktiviteter och frågar om hon kan provgå en gång men hon hänger alltid upp sig på någon detalj och slutar eller inte vill gå. Så jag försöker verkligen!! Om du 18-åriga tjej eller någon annan läser detta, tror du/ni att det skulle hjälpa att gå till en samtalsterapeut? Om hon vill förstås, jag kommer inte tvinga henne. Hon går hos kuratorn på skolan redan. Men tänkte att det kan vara skönt att få prata med någon utomstående, vi föräldrar finns ju här och det har vi sagt men det är ju inte samma sak. Tack till alla som orkar läsa????

Svar på tråden 15 åring utan kompisar