15 åring utan kompisar
Jag har en dotter på 15 år, hon börjar 9:an till hösten. Hon har inga vänner varken i skolan eller på fritiden. Hon tycker det är jobbigt när hon går i skolan vilket resulterar i att hon inte äter lunch då hon inte vill gå själv till matsalen (både lärare, skolsyster och kuratorn är inblandade).
Min dotter vill egentligen inte bara själv men de är få tjejer i klassen och de är rätt sammansvetsade då de gått i samma skola tidigare. Min dotter har en diagnos (språkstörning) men den syns inte utåt mer att hon har svårt att ta kontakt med folk, inlärnings svårigheter mm. Hon ser ut som vilken tonåring som helst, klär dig modernt, slingat håret. Skolan är en sak men nu är det sommarlov och det är jobbigt på ett annat sätt. Hon är bara på sitt rum och pluggar engelska, tränar två ggr per dag och väger all sin mat. Hon vill inte göra nåt utanför huset. Hon pratar knappt med någon i sin familj (mig mamman, pappan eller sin 17 årige bror hon är också osams med honom). Jag föreslår saker att göra men hon vill inte göra nåt med mig (och jag förstår att när man är 15 att man inte vill hänga med sin mamma men kanske bättre än inget). Förra året hyrde vi paddelbrädor och hon gillade det jätte mycket. Jag gick då och köpte två!! I går vill hon inte åka, jo en kväll. Annars är det mest fel på hur jag gör på brädan och att jag är långsam eller att våran bil är fel eller för varm så vi inte kan åka i den. Vet ärligt inte vad jag ska göra med henne för att få ut henne ur huset. Hon vill inte göra nåt där andra människor är (typ strand, båtutflykt) har föreslagit att åka till ngn ö och ta med matsäck, spela paddeltennis, gå på yoga, ta en cykelutflykt. Allt kräver också en massa energi från mig men försöker då hon inte kan sitta inne hela sommaren. Vad kan man göra, något förslag?
Mvh en orolig mamma
Sen tänker jag också på att du skriver att hon tränar och väger sin mat. Det låter i mina öron väldigt oroväckande. Kanske på vägen till ätstörning? Är det så att någon i skolan kanske kommenterat nått om hur hon ser ut, hennes vikt eller matförhållning? Det kan påverka...
Du skriver även att hon inte pratar med er, är osams osv...Så var det för mig också för att jag mådde så dåligt inombords och kunde inte öppna upp mig. Därav var jag tyst eller bråka jag. Nu kan jag inte svara för att det är exakt så för din dotter (känner inte henne) men kan bara utgå från mig själv av hur jag var då jag varit med om liknande situation.
Kanske nån aktivitet hon vill gå på som kräver att träffa folk? Finns det något du vet att hon tycker om? Sport eller annan aktivitet? Det kan leda till att hon skaffar vänner där. Och dom kan bo åt många olika håll. Kan vara kul o ha kompisar utifrån? Kanske träffar hon någon från skolan som hon lär känna? Att hon har en språkstörning kan vara väldigt jobbigt för henne att gå fram och våga prata, och därav är hon kanske utstött...om hon då får träffa folk o lära känna dom utanför skolan kan det vara en fördel? För då hittar dom nått gemensamt i sporten/aktiviteten.
Har inte lärarna gjort nått åt situationen i klassen? Lärarna kan hjälpa henne att komma in i gänget.
Förstår verkligen din oro som mamma. Det är hemskt att se sitt barn på det viset, men lovar dig att det kommer bli bättre. Även fast det inte är bra nu så kommer de bli bättre