Ångest över att vi inte åkt någonstans i sommar

Men DIN vilja då?! Om du stått ut med att sitta hemma och uggla i flera veckor så kan väl han stå ut med att vara ensam hemma några dagar. Det blir skevt om du bara ger och ger men aldrig får något tillbaka.

Man ska aldrig jämföra sig med det folk lägger ut på sociala medier. Om du mår dåligt av att se sånt som andra lägger ut; ta en sociala medier-paus. Radera skiten. Tro mig, du kommer må mycket bättre. 

Man får liksom tänka att folk bara lägger ut det mest fina, det lyckade, och inte allt där emellan. Vardagstjafset. För det har alla. Oavsett om det handlar om att man bråkar med sin partner och skilsmässan ligger i luften, att barnen skrikit och varit asjobbiga hela resan, att man är ensam och inte har några vänner utanför sin familj, att man har en förälder som är döende i cancer etc etc. Alla har sin skit. Just därför ska man ta allt på sociala medier med en nypa salt. Men blir man för negativt påverkad så gör det gott att ta en paus från allt så man slipper se vad alla gör eller inte gör. 

Att vara hemma en hel sommar är inget misslyckande. Och i dessa pandemitider (ja, för pandemin är ju inte slut än) så kan man i alla fall klappa sig på axeln och tänka att man varit ansvarstagande och stannat hemma. 

Men boka något då om han ändå följer med om du fixar.

Behöver ju inte vara så märkvärdigt. Ta en radie på 2-3 timmar och boka hotell 2 nätter. Gå ut och gör det vi vill göra i det området ni väljer. Med en ettåring går det ju varva mysiga promenader med barn i vagn och att blötlägga barnet i en plaskdamm så denne är nöjd.

Men med så små barn behöver man ju inte göra nåt.

Att bara se en anka eller en ny karusell är dagens succé, knappast lönt att visa sitt barn pyramiderna eller karibien då liksom.

Ni har ju pengarna kvar och kan lägga dem på en roligare semester nästa år istället. Eller skaffa barnvakt och ta en spahelg i den trista senhösten bara ni två?

Det är okej att din sambo är hemmakär men det ska inte begränsa dig om du vill resa på småutflykter ibland. Ta med en vän istället så får han ta hand om dottern ett par dagar. Kan man inte ta det om man själv bara vill fisa i soffan hemma är man ingen bra partner anser jag.

Min man har bl.a. varit på kurs i katamaransegling en vecka i Frankrike för några år sen, och i Berlin något senare med en annan vän. Jag reser också med en vän eller min mamma 2-4 dagar ibland, när vi vill se saker som inte min man vill.

Leva och låta leva.

Har bokstavligen ej lämnat lgh på hela sommaren mer än några promenader. 

Men boka något nu då! En stuga, några hotellnätter eller vad som helst. 

Det är väl faktiskt ganska bra att ni inte flängt omkring så mycket nu iom pandemin? Vet att det är trist att peka ut, men så är det ju. Fokusera på att din dotter är glad och ha roligt. Hon är ju inte ledsen för att ni inte gjort x eller y. 

Det är väl en ypperlig sommar för att vara hemma och mysa? Kolla runt i ditt närområde om det finns något roligt ni kan göra. Kanske finns det självplock av bär eller frukt eller något spännande som ni inte testat än.

Din egna attityd till det här påverkar ju hur du kommer uppleva de här sista två veckorna. Vill du tycka synd om dig själv och sura eller vill du ha roligt med din man och dotter? Det är upp till dig. 

Han får välja. Antingen så följer han med på sådant som sker spontant eller så får du åka ensam med dottern/han vara hemma ensam med henne. Svårare än så behöver det inte vara

Det är inte alltid så kul att flänga runt med en ettåring heller. Dagsutflykter tyckte jag var perfekt i den åldern förutom att hälsa på släkt. Djurpark, badplats, fikaställe, lekplats eller strövområden. Ge varandra lite egentid, läsa böcker, träna osv. Äta gott och unna sig lite extra, finns mycket man kan göra hemma. Men ni bör ju prata om kommande semestrar, så båda blir nöjda. Har ni två v kvar så är det inte för sent nu heller.

Det är inte ett alternativ att åka utan honom för att han inte vill det??

Varför i hela friden låter du honom bestämma det?

Du kanske borde söka hjälp hoss en psykolog? Är ju inte riktigt normalt att man sitter och gråter för man inte får ut och flänga varje år 

Jag har varit ensam hela sommaren, sovit bort mina dagar för att jag inte har ngn att umgås med, jag skulle byta mitt liv till ditt flera gånger om!!!

Varför behöver man åka iväg varje år? Känns löjligt att sitter och gråta för att man inte åkte på semester.

För vem vill du åka iväg för? Låter som att det är för donna vänner på sociala medier. Om du så gärna hade velat åka nånstans så hade du ju tagit tag i det. Men du använder din man lite som en ursäkt. Han verkar inte vara så svår att få med på en resa. Varför bokade ni inte en annan resa/stuga när den ni bokat blev inställd? Varför skriver du här när du har två veckor kvar att resa iväg på?

Om du inte är nöjd så ändra på det! Ut med dig! :)

Du har två veckor kvar, det är väl bara att boka något? 

Jag tror det är rätt givet att man blir avundsjuk på sådant man ser på sociala medier. Själv blir jag sjukt avundsjuk på alla som typ tältar eller bor i husvagn för det vet jag att jag aldrig kommer att få med min man på. Inte så att jag längtar jättemycket efter det heller men det är så billigt och lätt att boka plats för i sista sekunden så jag skulle vilja ha det som ett alternativ i alla fall.