• Anonym (Pappa)

    Mamman till min dotter har gått bort, träffat ny efter 5 år och har uppstått problem.

    Hej på er!

    Ville hålla det kort i rubriken så visste inte hur jag skulle förmedla mig riktigt.

    Min fru och mamma till mitt barn gick bort i en bilolycka för 5 år sedan, hon var mitt i livet och var min allra bästa vän. Det har varit tufft, otroligt tufft. Jag har velat avsluta livet men tack vare min dotter kämpade jag vidare. Är fortfarande svårt men jag har jobbat mycket med mig själv och fått hjälp, både av vänner och professionell hjälp.

    Jag har inte varit så intresserad av att hitta någon ny men många i min närhet har tyckt att jag kanske ska hitta någon. Så jag gav tillslut med mig och gått på några dejter, ingen som jag riktigt klickade med tills en kompis presenterade mig för hans frus vännina.

    Vi kom väldigt bra överens och hade kul ihop! Jag gillade henne. Vi har setts 4 gånger nu och i helgen hade jag bjudit hem henne till mig för första gången då dottern skulle sova hos en kompis (jag vill inte presentera någon ny för fort till dottern).

    Jag hade gjort middag och det stod klart när hon kom. Jag märkte efter en stund att tjejen verkade lite off. Jag frågade hur hon mådde och då sa hon att hon kände sig obekväm. Hon förklarade att det kändes konstigt att jag hade bilder på min bortgångna fru (Jag har i vardagsrummet familjebilder på oss alla tillsammans, en bok som ligger framme i bokhyllan där det finns många minnen som jag gjort så dottern kan ta och bläddra i när hon vill och behöver, i dotterns rum finns många bilder då jag gjort en "minnesvägg", fina bilder på oss, även bara hennes mamma med text under där jag skrivit vad vi gjort på just den bilden, en bild där jag skrivit under vad mamma gillade, mat, film, böcker osv osv, detta för att dottern inte ska glömma och hon gillar att ha sin mamma nära) Jag tycker inte detta är något konstigt? Jag vill att hon ska minnas henne och jag vill inte bara glömma fastän man går vidare, det finns ju alltid kvar inom en och det är väl okej..?

    Hon frågade sedan följdfrågor som gjorde mig obekväm men jag svarade ärligt. Hon undrade om inte min fru gått bort om jag skulle varit tillsammans med henne idag, ja det tror jag? Hon bara togs ifrån mig mitt i livet, vi hade ganska nyligen fått barn, köpt hus och var kära. Jag kände nästan att jag ville gå i försvar. Hon frågade sedan om jag gått vidare vilket jag upplever att jag har, men jag kommer alltid att känna en stor kärlek för min förra fru, hon var mamman till mitt barn.

    Vi åt iallafall klart middagen och jag kände mig låg

    så vi skildes åt.

    Är det jag som tänker fel? Någon som kanske kan komma med några råd men jag känner redan nu att jag inte vill fortsätta med denna tjej.

  • Svar på tråden Mamman till min dotter har gått bort, träffat ny efter 5 år och har uppstått problem.
  • Ess
    Anonym (XXX) skrev 2021-07-28 13:52:27 följande:

    Fast det säger du nu när du är frisk. Den dag du faktiskt har cancer i slutskedet, kanske du kommer att få ren ångest över att din man snart (eller kanske redan, om du varit sjuklig och oattraktiv länge) har en ny i sängen, och dina barn har så fullt upp med partners och kompisar att dom har glömt bort dig.


    Jag vill inte att de ska kasta bort sitt liv på att sörja. Ungarna har redan fullt upp, och det är jag glad att de har, att de börjar få egna liv tycker jag bara är bra, för skulle det hända mig något så vet jag att de klarar sig.

    Att va otrogen och att gå vidare efter ett dödsfall är olika saker.
  • Anonym (Hokai)
    Ess skrev 2021-07-28 14:50:36 följande:
    Jag vill inte att de ska kasta bort sitt liv på att sörja. Ungarna har redan fullt upp, och det är jag glad att de har, att de börjar få egna liv tycker jag bara är bra, för skulle det hända mig något så vet jag att de klarar sig.

    Att va otrogen och att gå vidare efter ett dödsfall är olika saker.
    Givetvis vill man inte att de skall kasta bort hela sina liv på att sörja. Men för del saken skull så vill man väl att man väl ändå bli ihågkommen utan att alla bevis om ens existens försvinner. Än mer när det mindre barn med i bilden? 
  • Lodjursungen

    Det var väl inte så att dejten skulle flytta in hos honom direkt. De hade väl träffats ett par gånger. Om det blir seriöst och den nya flyttar in så är jag säker på att han skulle göra justeringar ang fotografier då.

  • sextiotalist
    Ess skrev 2021-07-28 13:05:08 följande:

    Jag håller inte med dig. Jag vill inte att min familj ska fastna i sorg och behålla kläder och sätta upp bilder. Jag vill att de ska gå vidare med sina liv.


    Jag har kvar kursböcker som min pappa hade. Även foto på honom, tillsammans med min morfar (som jag aldrig träffat), och min mormor.

    Pappa kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.

    Jag berättar mycket om honom för sonen. Att hålla kvar en person som betyder mycket innebär inte att man inte gått vidare, utan att man glömmer inte personen
  • Anonym (Kajsa)

    Du tänker inte fel. Din fru må vara borta, men hon är ändå er familj. Hon kommer alltid att vara dotterns mamma och det är viktigt att dottern får känna så. En eventuellt ny kvinna måste acceptera det.

    Min syster är gift med en man vars första fru tragiskt dog. De har två barn och min syster kom in i deras liv cirka fyra år efter dödsfallet. Än idag, när min syster och mannen är gifta och har gemensamma barn, finns bilder på första frun i hemmet. De pratar om henne och de uppmärksammar hennes födelsedag och dylikt. Syrran följer med till graven och har kontakt med första fruns familj. För de är en familj. Mannen får lov att sörja första frun och barnen med såklart. Min syster och hennes man hade nog inte varit tillsammans om inte första frun dog. Men nu gjorde hon det. Livet hände och så är det. Man kan bara ta saker för vad de är. Min syster fattar att hennes man älskar sin första fru. Han kan ändå älska min syster och vara henne hängiven och lojal. Man kan ha dubbla känslor. Han kan sakna sin första fru och vilja ha sin nuvarande fru. Ingen är bättre än den andra, livet bara blev så här.

    Även med mannens två barn med första frun har det gått bra. Den äldsta vill bli adopterad av min syster och det vill min syster med. Äldsta kallar syrran för mamma, hon har två mammor helt enkelt. Den yngre är mer fäst vid sin biologiska mamma(som hon knappt minns) och kallar syrran för hennes namn. Hon har en mamma och en bonusmamma. Det är okej det med.

    Jag beklagar er förlust!

  • Ess
    Anonym (Hokai) skrev 2021-07-28 15:28:23 följande:

    Givetvis vill man inte att de skall kasta bort hela sina liv på att sörja. Men för del saken skull så vill man väl att man väl ändå bli ihågkommen utan att alla bevis om ens existens försvinner. Än mer när det mindre barn med i bilden? 


    Jag känner faktiskt inte det behovet.

    Jag blev sjuk när de två äldsta var små, det enda jag tänkte påbrå var att jag ville se dem växa upp.

    För mig är det en trygghet att jag vet att de kommer klara sig och se efter varann.

    Jag vill inte de ska spara all min skit utav sentimentala skäl, jag vill ligga i en minneslund för att de efterlevande ska slippa tvingas sköta eller betala för gravvård.

    Jag är väl helt enkelt mer praktisk än sentimental.
  • Ess
    sextiotalist skrev 2021-07-28 17:21:02 följande:

    Jag har kvar kursböcker som min pappa hade. Även foto på honom, tillsammans med min morfar (som jag aldrig träffat), och min mormor.

    Pappa kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.

    Jag berättar mycket om honom för sonen. Att hålla kvar en person som betyder mycket innebär inte att man inte gått vidare, utan att man glömmer inte personen


    Precis, det innebär att man inte glömmer personen, inte att man sparar all dens saker och sätter upp bilder överallt. Ts känns inte som om han nått det stadiet ännu, så jag tycker han ska vänta med dejtingen tills han är redo, dessutom anser jag att han ska förbereda dottern på att träffa lite nya människor.
  • Anonym (Camilla)
    Anonym (XXX) skrev 2021-07-28 13:52:27 följande:

    Fast det säger du nu när du är frisk. Den dag du faktiskt har cancer i slutskedet, kanske du kommer att få ren ångest över att din man snart (eller kanske redan, om du varit sjuklig och oattraktiv länge) har en ny i sängen, och dina barn har så fullt upp med partners och kompisar att dom har glömt bort dig.


    Hon har inte tänkt tanken hela vägen ut. Jag har erfarenhet av att maken gick bort i cancer. Det är så mycket praktiskt stök vid ett dödsfall mitt i livet. Sedan finns det inte på kartan att titta på en ny man. Allt det känslomässiga är brutalt. Att hamna i något man verkligen inte vill. Finns inget gemensamt beslut utan att bli lämnad ensam. Man måste göra hela sorgearbetet klart och bli trygg i sitt nya liv innan man funderar på ny partner. De som rusar in i relationer efter dödsfall och för all del efter en skilsmässa lever i förnekelse. Det hoppar upp och biter dem i röven.
  • Ess
    Anonym (M) skrev 2021-07-28 19:27:32 följande:
    Vilken sopa till man du verkar ha som inte fattat vilken typ av människa du är. Han borde slängt ut dig första gången han märkte att du såg hans barn som skit. Eller du kanske är så jävla manipulativ att du undanhållit honom det och bara visat barnen. Vidrigt.
    Jag var tydlig med att jag inte gillar ungar. Han var en helt kompetent förälder som klarade av att ta hand om sina ungar själv utan hjälp från en kvinna.
    Sen tyckte jag inte illa om dem förrän jag lärde känna dem, de är precis som andra människor ansvariga för hur andra ska uppfatta dem. 
    Dessutom kunde han ta av sina rosafärgade brillor och se hur en utomstående uppfattade hans ungar, sen gällde det inte speciellt lång tid heller, några år bara innan umgänget upphörde. Så det funkade utmärkt att hålla sig borta och göra annat.
    Men som i ts fall med en 8 åring på heltid, nä fy fn det hade jag aldrig gått på.
  • Ess
    Anonym (M) skrev 2021-07-28 19:27:32 följande:
    Vilken sopa till man du verkar ha som inte fattat vilken typ av människa du är. Han borde slängt ut dig första gången han märkte att du såg hans barn som skit. Eller du kanske är så jävla manipulativ att du undanhållit honom det och bara visat barnen. Vidrigt.
    Sen, vad är det för trams att man måste visa ungarna att man inte gillar dem?
    Har du själv ingen som helst varken uppfostran eller självbehärskning?
Svar på tråden Mamman till min dotter har gått bort, träffat ny efter 5 år och har uppstått problem.