Relationsproblem med familj

Jag har inte mycket konstruktivt att komma med men vill ge dig en styrkekram!

Jag misstänker att du försökt många saker, men skulle hon kunna tänka sig att ni gemensamt pratar med någon som kan hjälpa er, som kan ge er lite användbara verktyg. Sen är ju frågan hur hon mår om hon är så sur? Jag hoppas att din dotter kan ta emot hjälp, både ihop med dig och själv för hon verkar behöva det.

Hon är 21.

Jag hade tagit ett allvarligt snack med henne att hon har två val: uppför dig eller flytta!

Hon är vuxen och bör kunna arbeta eller plugga och ha ett eget boende nu. Eller åtminstone betala hemma. Varför ska du ge henne 10000 kr när hon inte ens respekterar dig? Jag hade ALDRIG tolererat ett respektlöst beteende. Det är ok att sura och vara arg ibland men man visar respekt oavsett.

Jobbar eller pluggar hon?

Dags att hon flyttar.
Ni behöver bo under olika tak helt enkelt.
Varför står du ut med det beteendet?

Namn på en mozzarella?
Töntigaste jag läst, osten är i din kyl, ät och se glad ut.

Det låter som ditt dotter är en förvuxen tonåring. Varför hon inte mognat ännu kan bero på så många olika saker, och det behöver inte bero på dig alls.

Jag betedde mig väldigt orimligt under min tonår. Jag var orättvis och rebell. Min mamma hade ett helvete. Jag hamnade snett och började med droger och träffade en psykiskt sjuk man.

Det dröjde många år innan jag kom till insikt och började få en relation till min mamma. Jag har bett henne om ursäkt hundratals gånger, men trots det tar hon på sig skulden och ältar vad hon borde gjort och inte gjort.

Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och låtit bli att krascha min mammas hjärta. Inget av det var hennes fel. Hon gjorde vad hon kunde. Hon fanns alltid där för mig, oavsett tid på dygnet, dag på året eller vad det handlade om.

En psykolog sa till mig att ord kan såra fruktansvärt mycket, men så länge kärleken finns där och man visar den så räcker det.

Att du finns där för henne kan vara precis vad du faktiskt kan göra just nu. Hon är vuxen. Hon bör ordna sig ett eget självständigt liv nu. Det är dags. Vill du att hon ska flytta?

Kan ni göra upp en plan? Vad vill hon? Har hon en plan?

Hon fick ett ultimatum tidigare om att uppföra sig eller flytta. Hon blev ledsen, men ser inte sina problem. Jag vill inte be om ursäkt för att jag svarar otrevligt tillbaka. Hon säger att hon hellre skulle ta första bästa lägenhet i ghettot bara hon slapp bo med mig. Vilket hon tackade nej till när hon fick erbjudandet.

Jag vet att hon mått dåligt och skurit sig i yngre dagar. Tagit henne till läkare och ungdomsmottagning. Dock har hon inte velat ta emot hjälp. Hon äter nu p-piller och de gör hennes humör värre.

Går inte att prata med henne. Hon säger bara att jag är en dålig mamma, att jag aldrig gjort något för henne, att hon inte vill vara med mig för att jag är dum i huvudet. Hon äter inte maten jag lagar och äter på sitt rum av just den förklaringen. Har ett barn till som hon säger att jag favoriserar. Grejen är att hennes yngre syskon är inte i närheten så problematisk som henne.

Ska jag böna och be, be om ursäkt flera gånger om för att vi ska få vår trevliga dag som planerat imorgon?

Problemet är att min mamma ser henne som sitt barn och jag är väl i hennes ögon någon slags storasyster. Hon kommer hem med mat till dottern, bjuder hem henne på middagar, kollar lägenheter, påtalar alltid hur fin och söt hon är osv. Hon berättar för mig vilken fin relation hon har med min dotter, talar om vad dottern ska göra osv. I det här fallet tar min mamma alltid min dotters parti och tycker jag ska be om ursäkt.

Men vad är dotterns plan?

Jag känner mig så oerhört ledsen och förtvivlad över att det är så här. Jag vet ingenting om henne. Hon kanske, precis som du, hamnar snett.

Min högsta önskan är att hon flyttar. Helst idag. Jag mår oerhört dåligt med henne hemma. Kan inte vara i köket samtidigt som henne, då blir det en oerhört dålig stämning. Skulle jag råka laga mat när hon precis kommit hem från jobbet och tänkt laga mat blir det ett jäkla lov för det.

Hon har varit barnvakt några gånger jag jobbat helg eller natt. Vid ett tillfälle hällde hon Coca-Cola över sitt småsyskon när en av syskonets kompis var hemma hos oss. Snacket i området gick sen.

Hon har fast jobb nu och vet vad för lägenhet hon vill ha. Men har vissa orimliga krav som gör att hon inte i närheten har råd. Hon har inte ens 15% till kontantinsats då lägenheter i storstan är dyra.

Vad är det för fel på din mamma?

Du säger bara åt kärringen att backa.
NU OCH REJÄLT!

Nä, skit i planerad dag och säg att dottern ska på riktigt ta en lägenhet som hon ska flytta till.

Varför i hela friden låter du din dotter behandla dig som skitet på en dörrmatta?! Hon är fruktansvärt oförskämd och bortskämd och det är till viss del ditt eget fel. Det är du som har uppfostrat henne och låtit henne behandla dig som skit. Men nu räcker det! Dags att sätta ner foten, bättre sent än aldrig.

Ska hon bo hos dig får hon börja bete sig och behandla dig med respekt. Dessutom är hon 21 år så det är hög tid att hon börjar betala för sitt uppehälle.

Vill hon inte bete sig respektfullt får hon flytta. Till egen lägenhet eller till sin mormor och bli ännu mer bortskämd.