Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (Fyrtornet)
    Anonym (Fyrto­rnet)
    13 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Vad hade ni gjort om ni fått reda på att en närstående blivit dömd för ett grovt brott?

    För ett par veckor sedan så fick jag reda på att en väldigt nära anhörig är dömd till fängelse för ett grovt brott. Det här är en människa jag litar otroligt mycket på och som jag har en väldigt nära och öppen relation till och jag ser honom som min storebror. Blev väldigt chockerad när jag på omvägar fick reda på det.

    Det rör sig inte om något absolut vidrigt brott (brott mot barn, mord, sexualbrott osv) men det är inte heller ett så litet brott så att man kan förbise det (ringa narkotikabrott, ringa misshandel, olaga intrång osv) utan det rör sig om en lång period där han systematiskt har missbrukat sin förtroendeställning åt en annan nära anhörig för egen vinnings skull på ett synnerligen hänsynslöst sätt.

    Nu vet jag inte riktigt längre hur jag skall se honom i ögonen. Än så länge är min strategi att undvika att träffa med honom och bara hålla samtalen till ett absolut minimum. Det känns inte som om det är min grej att konfrontera honom om detta då jag på inget vis är inblandad och han har uppenbarligen valt att inget berätta för mig, men min bild av honom är så kraftigt förändrad att jag känner obehag för vår kontakt. Samtidigt så älskar jag honom fortfarande som en bror.

    Vad hade ni gjort i en sådan här situation?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Vad hade ni gjort om ni fått reda på att en närstående blivit dömd för ett grovt brott?
  • neverpreggo
    neverp­reggo
    #1
    Citera Visa endast Anmäl

    Fan vad trist. Jag hade hållit det till ett minimum som du redan tänker och om personen i framtiden ifrågasätter så skulle jag sagt att domen kommit till min vetenskap. Känslor kan ta lite tid att försvinna men brukar minska med tid.

  • Drottningen1970
    Drottn­ingen1­970
    #2
    Citera Visa endast Anmäl

    Om du verkligen ser honom som en bror så kan du prata med honom, det gör man med de man har nära känslomässiga band till. Kanske anser han inte att ni är lika nära eftersom han inget berättar för dig? Hur har du undgått att märka att han varit borta för att sitta inne om ni står varandra så nära?

    Vad säger offret?

    Man ska ta ställning för den utsatta även om förövaren är en närstående.

    Kanske finns en förklaring som man kan förstå även om man inte accepterar handlingen. Kanske finns det ett missbruk inblandat som vederbörande nu fått behandling för. Som ett exempel.

    Man kan ta avstånd från handlingen utan att ta avstånd till personen. Jag tänker att det är avgörande hur vederbörande ställer sig till sitt brott. Om han har dåligt samvete, tar avstånd från sitt brott och det finns nån typ av förklaring finns det möjlighet att fortsätta ha en relation.

    Om han däremot är obrydd, nekar, skyller ifrån sig så skulle jag inte vilja ha personen i mitt liv. För att få klarhet behöver man prata med personen.

  • Anonym (Fyrtornet)
    Anonym (Fyrto­rnet) Trådstartaren
    #3
    Citera Visa endast Anmäl
    Drottningen1970 skrev 2021-07-30 21:34:05 följande:

    Om du verkligen ser honom som en bror så kan du prata med honom, det gör man med de man har nära känslomässiga band till. Kanske anser han inte att ni är lika nära eftersom han inget berättar för dig? Hur har du undgått att märka att han varit borta för att sitta inne om ni står varandra så nära?

    Vad säger offret?

    Man ska ta ställning för den utsatta även om förövaren är en närstående.

    Kanske finns en förklaring som man kan förstå även om man inte accepterar handlingen. Kanske finns det ett missbruk inblandat som vederbörande nu fått behandling för. Som ett exempel.

    Man kan ta avstånd från handlingen utan att ta avstånd till personen. Jag tänker att det är avgörande hur vederbörande ställer sig till sitt brott. Om han har dåligt samvete, tar avstånd från sitt brott och det finns nån typ av förklaring finns det möjlighet att fortsätta ha en relation.

    Om han däremot är obrydd, nekar, skyller ifrån sig så skulle jag inte vilja ha personen i mitt liv. För att få klarhet behöver man prata med personen.


    Som sagt, så är det inte min sak att lägga mig i och jag vill inte bli inblandad heller. Det som är det jobbigaste i situationen är att det är en sida av honom som jag inte visste, eller ens kunde föreställa mig fanns. Jag kan förstå hans motivation till att göra det (svag ekonomi), men jag kan inte förstå hur han kunde ha mage till att i flera år systematiskt stjäla hundratusentals kronor från en person som litade på honom och som dessutom var så sjuk att denne behövde hjälp med sin ekonomi. Att ha en sådan person nära gör mig väldigt obekväm. Vi är definitivt väldigt nära. Det är inte bara mig han inte har berättat det här för utan han har t o m undanhållit det för sin närmsta familj, som jag också har en nära relation med.

    Ett fängelsestraff behöver oftast verkställas inom tre månader i Sverige. Man blir inte automatiskt förd till fängelse så fort man blir dömd, om man inte hålls häktad. Det är upp till den dömde att inställa sig inom den tiden och det har han uppenbarligen inte gjort än.

    Jag har läst tingsrättsförhandlingarna och därmed hans förhör. Han självförhärligar, skyller ifrån sig och ljuger uppenbart då han svarar på frågor svepande. Oavsett vad han säger till mig om det så finns det svart på vitt att han inte har tagit ansvar för det i rätten. Hade det varit jag så hade jag krupit till tingsrätten och vädjat till offret om förlåtelse.

    Men, ja. Du har en poäng i att jag borde prata med honom. Så småningom så kanske jag bör det, istället för att undvika honom. Just nu är jag bara för ställd för att kunna se honom i ögonen.
  • Anonym (.)
    Anonym (.)
    #4
    Citera Visa endast Anmäl

    Man sätter sig och funderar på begreppet förlåtelse. Sen filosoferar man en stund på vårat rättssystem. Efter det funderar man på om något brott någonsin kan förlåtas. Därefter klurar man ut om det är allas ansvar att för evigt straffa ut alla de människor som någonsin begått ett brott eller gjort något klandervärt.

    Sen börjar man nagelfara sig själv. Har man någonsin gjort något fel mot andra eller är man en supermänniska som aldrig någonsin sårar någon annan. Har man blivit förlåten av andra eller är man evigt hatad av en massa människor för något man gjorde när Jesus gick i kortbyxor?

    Därefter filosoferar man hur man själv vill bli bemött om man begår ett stort misstag eller gör något fel fullt medvetet. Vill man bli evigt utfryst och straffad av alla i omgivningen eller finns det saker i en som fortfarande är värda att tycka om.

    Därefter agerar man enligt devisen "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad".
    Svårare än så är det faktiskt inte.

  • Drottningen1970
    Drottn­ingen1­970
    #5
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (.) skrev 2021-07-31 18:27:48 följande:

    Man sätter sig och funderar på begreppet förlåtelse. Sen filosoferar man en stund på vårat rättssystem. Efter det funderar man på om något brott någonsin kan förlåtas. Därefter klurar man ut om det är allas ansvar att för evigt straffa ut alla de människor som någonsin begått ett brott eller gjort något klandervärt.

    Sen börjar man nagelfara sig själv. Har man någonsin gjort något fel mot andra eller är man en supermänniska som aldrig någonsin sårar någon annan. Har man blivit förlåten av andra eller är man evigt hatad av en massa människor för något man gjorde när Jesus gick i kortbyxor?

    Därefter filosoferar man hur man själv vill bli bemött om man begår ett stort misstag eller gör något fel fullt medvetet. Vill man bli evigt utfryst och straffad av alla i omgivningen eller finns det saker i en som fortfarande är värda att tycka om.

    Därefter agerar man enligt devisen "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad".

    Svårare än så är det faktiskt inte.


    Tycker du inte att möjlighet till förlåtelse hänger rätt mycket ihop med hur förövaren tar ansvar för sina handlingar. Straffet är ju påtvingat och säger inget om ens moral. Att ha avtjänat straff innebär inte att man förtjänar att omgivningen förlåter. Jag skulle vara mer benägen att förlåta någon som undgått straffansvar men som själv tagit ansvar och försökt ställa saker till rätta än någon som visserligen fått sitt straff men som inte ångrar sig eller tar moraliskt och praktiskt ansvar för sina handlingar.
  • Anonym (Fyrtornet)
    Anonym (Fyrto­rnet) Trådstartaren
    #6
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (.) skrev 2021-07-31 18:27:48 följande:

    Man sätter sig och funderar på begreppet förlåtelse. Sen filosoferar man en stund på vårat rättssystem. Efter det funderar man på om något brott någonsin kan förlåtas. Därefter klurar man ut om det är allas ansvar att för evigt straffa ut alla de människor som någonsin begått ett brott eller gjort något klandervärt.

    Sen börjar man nagelfara sig själv. Har man någonsin gjort något fel mot andra eller är man en supermänniska som aldrig någonsin sårar någon annan. Har man blivit förlåten av andra eller är man evigt hatad av en massa människor för något man gjorde när Jesus gick i kortbyxor?

    Därefter filosoferar man hur man själv vill bli bemött om man begår ett stort misstag eller gör något fel fullt medvetet. Vill man bli evigt utfryst och straffad av alla i omgivningen eller finns det saker i en som fortfarande är värda att tycka om.

    Därefter agerar man enligt devisen "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad".

    Svårare än så är det faktiskt inte.


    Det är inte upp till mig att förlåta, då det inte är mig han har behandlat illa. Det är däremot upp till mig att vara selektiv med vilka slags människor jag väljer att ha i mitt liv och det här är en sådan sak som visar på att en person är opålitlig och vid åtminstone ett hundratal tillfällen har brustit i omdömet så mycket att han har varit beredd att stjäla från en person i beroendeställning.

    Att begå ett misstag och såra andra är att räkna med i mellanmänskliga kontakter. Men graden av de misstagen är avgörande för huruvida den kontakten är en kontakt som är värd att behålla. Jag är inte ute efter att straffa honom genom att inte höra av mig. Det handlar om att jag är obekväm och inte vet hur jag skall bemöta honom efter det jag har fått reda på.
  • Anonym (?)
    Anonym (?)
    #7
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Fyrtornet) skrev 2021-07-31 22:03:20 följande:

    Det är inte upp till mig att förlåta, då det inte är mig han har behandlat illa. Det är däremot upp till mig att vara selektiv med vilka slags människor jag väljer att ha i mitt liv och det här är en sådan sak som visar på att en person är opålitlig och vid åtminstone ett hundratal tillfällen har brustit i omdömet så mycket att han har varit beredd att stjäla från en person i beroendeställning.

    Att begå ett misstag och såra andra är att räkna med i mellanmänskliga kontakter. Men graden av de misstagen är avgörande för huruvida den kontakten är en kontakt som är värd att behålla. Jag är inte ute efter att straffa honom genom att inte höra av mig. Det handlar om att jag är obekväm och inte vet hur jag skall bemöta honom efter det jag har fått reda på.


    Men det här verkar ju inte handla om misstag utom om medveten och systematisk stöld? Väldigt tråkigt när människor man trott sig känna visar sig vara någon helt annan än den man trodde. Jag hade nog fasat ut mig och låtit vänskapen rinna ut i sanden.
  • Anonym (A)
    Anonym (A)
    #8
    Citera Visa endast Anmäl
    neverpreggo skrev 2021-07-30 18:33:57 följande:
    Fan vad trist. Jag hade hållit det till ett minimum som du redan tänker och om personen i framtiden ifrågasätter så skulle jag sagt att domen kommit till min vetenskap. Känslor kan ta lite tid att försvinna men brukar minska med tid.
    +1
  • Anonym (Kim)
    Anonym (Kim)
    #9
    Citera Visa endast Anmäl

    Håller med Drottningen.

    Jävligt trist att han lockades. Antar att han varit hos man.

    Det känns väl bättre om han visar någon form av ånger och förstår att han agerat fel. Han blir dömd och får sona sitt brott. När han avtjänat det är han fri. Men att inte låta bli att döma moraliskt är en annan femma.

    Men hur förändras er relation? Egentligen? Troligen ingen förändring alls. Du kan fortfarande ha honom i ditt liv. Dock inte be om ekonomiska råd.

    Du måste skilja på saker och ting. Jävligt svårt. Men du behöver prata med honom. Reda ut er relation.

    Du älskar honom men inte hans agerande.

    Det är skillnaden.

  • neverpreggo
    neverp­reggo
    #10
    Citera Visa endast Anmäl

    Fast älskar man en sån människa som systematiskt orsakar en annan så mycket lidande? Ja, ett tag men sen skulle alla känslor lugna ner sig för mig. Precis som med andra nära vänner som visar sig vara idioter. Jag vill inte omge mig med den typen av människor som gör så på regelbunden basis (om man inte måste). Det hade alltid skavt för mig.

  • Stockholm32
    Stockh­olm32
    #11
    Citera Visa endast Anmäl

    Svårt. Riktigt svårt. Jag skulle ju aldrig lita på personen. Alltid tänka att det finns dolda motiv. Vet inte om jag förstått frågan men jag tänker såhär: Vad som är rätt eller fel att känna eller agera gällande det som uppdagats är irrelevant. känner man obehag så gör man det. Ser man personen på annat vis efter att något så pass ovärdigt dykt upp, så gör man det. Huruvida du vill ta upp detta med hen, det är verkligen helt upp till dig. För min del skulle jag göra det bara för att ventilera, annars skulle jag fortsätta tänka på det. Dock skulle det inte finnas något hen kan säga som får mig att känna annorlunda. Men det skulle kännas bättre att veta att hen nu vet varför jag antagligen kommer bete mig annorlunda och jag kommer känna mig bekvämare med ytliga samtal om vi tvingas umgås i grupp. Jag skulle också vara väldigt tydlig med att jag självklart ser hen annorlunda nu.

  • FuckGoggleAskMe
    FuckGo­ggleAs­kMe
    #12
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (.) skrev 2021-07-31 18:27:48 följande:

    Man sätter sig och funderar på begreppet förlåtelse. Sen filosoferar man en stund på vårat rättssystem. Efter det funderar man på om något brott någonsin kan förlåtas. Därefter klurar man ut om det är allas ansvar att för evigt straffa ut alla de människor som någonsin begått ett brott eller gjort något klandervärt.

    Sen börjar man nagelfara sig själv. Har man någonsin gjort något fel mot andra eller är man en supermänniska som aldrig någonsin sårar någon annan. Har man blivit förlåten av andra eller är man evigt hatad av en massa människor för något man gjorde när Jesus gick i kortbyxor?

    Därefter filosoferar man hur man själv vill bli bemött om man begår ett stort misstag eller gör något fel fullt medvetet. Vill man bli evigt utfryst och straffad av alla i omgivningen eller finns det saker i en som fortfarande är värda att tycka om.

    Därefter agerar man enligt devisen "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad".
    Svårare än så är det faktiskt inte.


    Det här var en massa BS. En kriminell handling över en längre tid är inte ett misstag. Det är en ond handling. Detta går inte att jämställas med att såra någon. Och nej, jag har inte själv, i likhet med de flesta andra, begått någon kriminell handling som har fängelse på straffskalan. Har väl fått fortkörningsböter som mest. 

    TS, jag skulle ha ringt upp personen, berättat vad jag fått reda på och sagt att jag är väldigt besviken eftersom jag haft högre tankar om denna människa, och berättat att jag tycker det var en avskyvärd handling. Jag hade haft högre förväntningar. Jag skulle ha sagt att jag vill inte umgås med kriminella som kan med att bete sig så, och sagt upp kontakten. 
  • neverpreggo
    neverp­reggo
    #13
    Citera Visa endast Anmäl
    neverpreggo skrev 2021-08-01 19:20:57 följande:

    Fast älskar man en sån människa som systematiskt orsakar en annan så mycket lidande? Ja, ett tag men sen skulle alla känslor lugna ner sig för mig. Precis som med andra nära vänner som visar sig vara idioter. Jag vill inte omge mig med den typen av människor som gör så på regelbunden basis (om man inte måste). Det hade alltid skavt för mig.


    Oj, vad hände där... Jag menar givetvis att jag inte umgås med dessa men i vissa fall går det ju inte att undvika.
Svara i tråden
Svar på tråden Vad hade ni gjort om ni fått reda på att en närstående blivit dömd för ett grovt brott?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies