Män som gråter

Vad tycker ni kvinnor om män som gråter? Blir ni avtända om ni ser en man gråta? Nu talar jag inte begravning eller nåt dylikt.

Vad för känslor framkallar det hos er? Jag kommer ihåg en som sa att hon blev så äcklad när hennes man grät som ett barn efter någon olycka och hur hon inte kunde ligga med honom efteråt. Tror de gjorde slut kort därefter.

Att se en man svag kan göra den bästa feministen avtänd.

Tankar?

Inga problem med att män gråter. Hellre en man som gråter och visar känslor än någon som ska "hålla inne allt" och sen explodera vid fel tillfälle. 

Tror världen hade varit en mycket trevligare plats om män tillät sig själva att gråta mer. 

För mig är förmågan att visa känslor någonting som får mig att känna att mannen och jag har ett intimt band. Med det sagt vill jag känna att vi är exklusiva när det kommer till det. Jag gråter inte inför vem som helst, utan visar mig bara sårbar inför min man. Min man gråter väldigt, väldigt sällan, och har aldrig snorgråtit. De gånger tårar glittrar i hans ögon eller stilla rinner, de gångerna känner jag en ömhet som är svårförklarlig, men väldigt intensiv. Någonstans stärker det vårt band, upplever jag. Själv är jag en gråtande person - dvs att jag gråter när jag blir väldigt arg, när jag blir rörd, känner stor lycka och när jag känner en stor sorg eller själslig smärta.

Just ilska, sorg och själslig smärta är den gråten jag delar exklusivt med honom. Att bli rörd eller känna stark lycka, de känslorna är för mig inte lika privata som de andra.

Så du menar att kvinnor som gråter har svag självkänsla och svagt självförtroende? Hur menar du att detta hör ihop med förmåga att visa när man är ledsen? Med tanke på synen på män, att de ska vara starka och inte gråta, tycker du inte att du säger emot dig själv som påstår att en man som gråter har dåligt självförtroende och inte snarare tvärtom - att han vågar visa sådana känslor utan rädsla för vad någon ska tycka? Du får gärna förklara ditt resonemang och hur du menar att gråt korrelerar med självförtroende/självkänsla.

Det har ingenting med att inte visa sina känslor att göra. Det handlar om att en stark människa sällan blir ledsen. Han inser att man ska se positivt på även de värsta händelserna i livet. Han är fokuserad på att agera.

Tyvärr så har utvecklingen med jämställdhet inte varit att kvinnorna stärkts utan att många män försvagats och börjat tävla med kvinnorna om att vara största offret. Jag kan acceptera en svag kvinna men en svag man är oerhört patetiskt.

Har du källa på dina påståenden? Eller är det bara dina egna åsikter? Lutar du dig mot någon teori inom psykologin som motsäger den om de 9 grundkänslorna varav att vara ledsen är en av dem. Förstår att jag slösar min tid men dina argument är faktiskt för världsfrånvända för att inte reagera på.

Att vara stark har ingenting att göra med huruvida man är ledsen eller inte.

Känner en kille som var riktig MAN! Han grät aldrig och kunde gå vidare direkt. När han och hans fru fick reda på att deras son, 4 år, dött i en olycka grät han inte. Han såg något positivt i det och började direkt röja ut sonens rum, lägga ut kläder och leksaker på tradera och bygga om rummet till sitt eget eget hobbyrum. Sa till frun att nu kan vi skippa kodisar och pippa på riktigt för att skaffa en ersättare. 45 minuter senare var hon på smällen igen.

Önskar jag kunde hitta en sådan MAN!

Hahaha. Nej du snubbiga snubben, jag är minst sagt bildad och utbildad. Jag har inte ens påstått något utan ifrågasatt dig. Du framstår som en grottman eftersom varenda vettig vuxen förstår kopplingen mellan mäns våld mot andra och bristen på förmåga att visa känslor som inte har med aggression att göra eftersom det är så ni är socialiserade. Men det är okej en sån som du är det ingen idé att argumentera med oavsett vilka källor som finns. Tjing tjing stenålders-gubbe.

Här har du vidare läsning, eftersom att du uppenbarligen inte verkar kunna söka upp information själv:

en.wikipedia.org/wiki/Affect_theory

Det var exakt det som din meningsmotståndare skrev om i det inlägget som du bad om källhänvisning för.

För att vara någon som sätter ett högt värde i att inte gråta så är du nästan rörande gnällig.

Och här har du länken. :)

en.wikipedia.org/wiki/Confirmation_bias

Affektteori är synnerligen relevant då vi diskuterar just affekter och hur dessa uttrycks utifrån ett genusperspektiv. Att du sedan inte kan ta till dig av informationen du efterfrågar och sedan får för att du sätter för mycket tillit till dina egna värderingar är ditt problem.