Vad tycker ni kvinnor om män som gråter? Blir ni avtända om ni ser en man gråta? Nu talar jag inte begravning eller nåt dylikt.
Vad för känslor framkallar det hos er? Jag kommer ihåg en som sa att hon blev så äcklad när hennes man grät som ett barn efter någon olycka och hur hon inte kunde ligga med honom efteråt. Tror de gjorde slut kort därefter.
Att se en man svag kan göra den bästa feministen avtänd.
Tankar?
För mig är förmågan att visa känslor någonting som får mig att känna att mannen och jag har ett intimt band. Med det sagt vill jag känna att vi är exklusiva när det kommer till det. Jag gråter inte inför vem som helst, utan visar mig bara sårbar inför min man. Min man gråter väldigt, väldigt sällan, och har aldrig snorgråtit. De gånger tårar glittrar i hans ögon eller stilla rinner, de gångerna känner jag en ömhet som är svårförklarlig, men väldigt intensiv. Någonstans stärker det vårt band, upplever jag. Själv är jag en gråtande person - dvs att jag gråter när jag blir väldigt arg, när jag blir rörd, känner stor lycka och när jag känner en stor sorg eller själslig smärta.
Just ilska, sorg och själslig smärta är den gråten jag delar exklusivt med honom. Att bli rörd eller känna stark lycka, de känslorna är för mig inte lika privata som de andra.
Ja, kvinnor blir avtända av män som gråter och visar känslor för ofta. Tyvärr är det så. Kvinnor säger alltid att det är bra med känsliga män som kan gråta för vi har fått lärt oss att säga det. Dessutom är det logiskt och vettigt, varför ska män inte kunna visa känslor? Men innerst inne känner sig 95% av kvinnorna illa till mods av sådana män även om de inte vill känna så och vi skulle hellre skära tungan av oss än erkänna det. Vi vill bli tröstade av vår man, inte trösta honom. Det är något genetiskt och jag skäms oerhört över att jag känner så och försöker förtränga det och istället tänka logiskt.
Och jag hoppas verkligen att det blir en förändring på det området, att vi blir mer jämställda där också.
Men vi är inte där än.
Har svårt för människor som inte kan visa känslor, både män och kvinnor
Jag tycker det är fint att kunna visa sina känslor. En bekang till mig man, blev tårögd när vi pratade om när hans dotter kom till världen, det var så fint. När min man har gråtit har jag känt riktigt starka känslor för honom och inget negativt alls. Så löjligt med detta att män inte får gråta.
Ärligt talat har jag lättare för män som gråter än för kvinnor som oftare skrikgråter och dramatiserar.....
Nu menade jag inte män som blir lite tårögda när de pratar om sin nyförlösta fru utan män som faktiskt gråter.
Ja, kvinnor blir avtända av män som gråter och visar känslor för ofta. Tyvärr är det så. Kvinnor säger alltid att det är bra med känsliga män som kan gråta för vi har fått lärt oss att säga det. Dessutom är det logiskt och vettigt, varför ska män inte kunna visa känslor? Men innerst inne känner sig 95% av kvinnorna illa till mods av sådana män även om de inte vill känna så och vi skulle hellre skära tungan av oss än erkänna det. Vi vill bli tröstade av vår man, inte trösta honom. Det är något genetiskt och jag skäms oerhört över att jag känner så och försöker förtränga det och istället tänka logiskt.
Och jag hoppas verkligen att det blir en förändring på det området, att vi blir mer jämställda där också.
Men vi är inte där än.
Jag vill tvärt om ha en man som kan utrycka sina känslor och som är staka nog att kunna visa sig sårbara. Mån som gråter när de är ledsna eller för att de är berörda har min respekt och uppskattning, Däremot män som inte gråter pga något fånigt macho-ideal är jag inte ett dugg intresserad av.
Jag kan inte låta bli att posta detta. Sorry, alla....
Jag kan inte låta bli att posta detta. Sorry, alla....