Män som gråter

Kvinnor i allmänhet anser olika

Det hade jag också tyckt var avtändande. Ledsen men så är det.

Inte avtändande, men skitjobbigt. Min man är typ min sköld. Jag gråter för det mesta men han har väl gråtit 3 ggr i livet eller så, så när han gör det är det skitjobbigt. Vad fan skall jag göra nu? Känns jätteobekvämt.

Första gången var när jag fick cancerbesked (frisk nu) alltså shit jag klagar för att du inte visar känslor...men fan inte nu! Sämsta tillfället.

Andra gången var när jag grät över min tutte då grät han med. Tredje gången när jag var glad över mina nya tuttar och grät av glädje, då grinade han med.

Alla gånger är alltså när jag har grinat.

Jag har inga problem med att min sambo visar känslor i form av gråt när något berör honom väldigt starkt (hans mammas cancerbesked t.ex). Och det sker kanske med några års mellanrum. Jag föredrar att vara ihop med en man med känslor än en robot. En man som skrattar så han gråter och någon gång ibland gråter av sorg eller rädsla.

Det skulle inte förvåna mig om mäns självmordsfrekvens sjönk om det var mer ok för dem att få uttrycka sig i form av gråt ibland och släppa på trycket.

Den är så bra! Här bevisas  varför Lord Of The Rings är så populärt även hos kvinnor. Männen har känslor, och är varma mot varandra, inte bara mot kvinnor. De kan gråta och visa närhet även män emellan. 

Att använda sin styrka där det behövs, men kunna vara känslosam och empatisk samtidigt. Det är attraktivt.

En deprimerad man är en svag man. Ganska självklart!

Frågan kan också ställas; "Får en man visa sig svag inför en kvinna?" utan att halka ner på nån form av manlighetsskala. 

Men JA!
Alltså har fått försvara mig så många gånger inför kvinnliga vänner som varken läst böckerna eller sett filmerna som avfärdar allt som "macho-mumbojumbo" och "det är ju bara en trilogi om män som ska slåss". Minns när jag läste böckerna första gången och en av de sakerna jag fastnade för var de fina vänskapsrelationerna dom hade sinsemellan, typ "kvinnliga" vänskapsrelationer där man gråter och sörjer tillsammans, stöttar varandra, delar med sig av sitt innersta osv. Tror det var därför jag inte ens reagerade på det låga antalet kvinnliga karaktärer. 

Det är väl lite så kvinnor tänker. Mannen ska vara stark, kunna härda ut och inte ens gråta när han utsätts för fysiskt våld. Vad är det för "jämställt" samhälle där kvinnor i flera delar fortfarande går efter vad som traditionellt ansetts som manligt resp kvinnligt? Många gånger har jag stött på uppfattningen hos kvinnor att en man som visar sig svag är oattraktiv och osexig. Rena Hitler-tänket hos dem, det är obehagligt.

OK, då vet jag. Hoppas andra män slipper utsättas för tortyrliknande misshandel inför sin kvinna. Ja, jag hoppas förstås att ni slipper utsättas för det överhuvudtaget förstås men sker det inför er kvinna så bit ihop är väl det enda jag kan säga då. Skrik, men gråt inte.