Kär men inte gjort något

Fast jag har ju sagt att jag är kär i henne till henne.

Fast förälskelse fungerar ju så, att det går snabbt att lära känna varandra. Eller kanske snarare: att KÄNNA att man plötsligt känner varandra väl, är närmast varandra i världen, att det var meant to be, och att ljuv musik spelar. Fast det kan bli ett bittert uppvaknande senare, när man har lämnat maken/hustrun, och den här nya personen lämnar bromsspår i toaletten, går omkring och fiser i kalsonger, inte vill hjälpa till med hushållsarbetet...

Detta är förmodligen något uråldrigt, som fanns redan när vi var jägare och samlare, eller rentav människoapor. Om män och kvinnor inte hade kunnat lära känna varandra så snabbt, när de någon gång stötte på individer från en annan klan som de inte var släkt med, så hade de inte varit beredda att lämna sina föräldrar och syskon och alla andra släktingar nästan genast, för att följa med en främling... och troligen aldrig se sin klan igen. Och då hade det inte blivit några barn gjorda - eller bara genom incest - och då skulle vi inte ha funnits här idag. 

Man kan inte riktigt beskylla en förälskad person för vad den upplever, för det rår den inte för. Man kan bara be den att ta det lite lugnt, vänta litet, och gärna prata med någon objektiv person om hur han eller hon ser på den Åtrådda/Åtrådde, och parets möjligheter att bli lyckliga på sikt. 

Tack, det känns som att du i alla fall förstår. Jag har ju aldrig sagt att det jag känner eller gjort är bra. Men jag är ändå förälskad. Att mina kollegor ser det trots att jag faktiskt inte gör något fysiskt fel, vad ska jag göra åt det?

Fast nu pratar du mot dig själv. I det inlägg jag svarade på, ifrågasatte du ju om man kunde vara kär i någon man bara känt "sedan i juni". Som om det skulle vara inbillning och inte en verklighet. För TS. För förälskelse ÄR ju en egen verklighet, för den som upplever det, medan han/hon upplever det. Det spelar ingen roll vad någon annan tycker om det, eller om det är lämpligt enligt någon samhällsnorm. 

Så om man är gift så får man aldrig prata förtroligt med någon annan? Om jag är förälskad eller kär i någon annan så minskar eller ökar ju inte det av att jag säger det högt. Personen fattade redan det ändå pga kroppspråk som var svårt att dölja helt.

Så om man är gift så får man aldrig prata förtroligt med någon annan? Om jag är förälskad eller kär i någon annan så minskar eller ökar ju inte det av att jag säger det högt. Personen fattade redan det ändå pga kroppspråk som var svårt att dölja helt.

Jag har haft samtal med vänner av samma kön där vi pratat om saker som jag inte velat att min fru ska höra. Ska sådana samtal också spelas in och godkännas av min fru? Det känns ju lite orimligt.

Fast nu pratar du mot dig själv. I det inlägg jag svarade på, ifrågasatte du ju om man kunde vara kär i någon man bara känt "sedan i juni". Som om det skulle vara inbillning och inte en verklighet. För TS. För förälskelse ÄR ju en egen verklighet, för den som upplever det, medan han/hon upplever det. Det spelar ingen roll vad någon annan tycker om det, eller om det är lämpligt enligt någon samhällsnorm.