• Anonym (Mathi­lda)
    Sat 31 Jul 2021 17:08
    7101 visningar
    68 svar
    68
    7101

    Ni som har barn som är "lågbegåvade".

    Hej!

    Ni som har barn som är lågbegåvade, hur märks det? Vad har era barn svårigheter med?

    Mitt barn blev nyligen vuxen, och fick nyligen det konstaterat. Men han har klarat vanlig skolgång och fått betyg i allt. Men det kanske är vanligt? Sonen har alltid haft svårt för matte och även att skriva på svenska, och även läsa. Men ingen dyslexi enligt läraren i lågstadiet.

    Är lite förvånad att varken vi eller skolan märkt det.

  • Svar på tråden Ni som har barn som är "lågbegåvade".
  • Sat 31 Jul 2021 19:37
    #11
    +1

    Jag skulle nog räknas som grönsak efter ett sånt test. Har inte ens lyckats ta mig igenom de två första frågorna. Helt meningslöst, och mäter bara en viss typ av begåvning.

    Och nej, jag är långt ifrån lågbegåvad.

  • Anonym (Mathi­lda) Trådstartaren
    Sat 31 Jul 2021 19:46
    #12
    Drottningen1970 skrev 2021-07-31 19:37:05 följande:

    Jag skulle nog räknas som grönsak efter ett sånt test. Har inte ens lyckats ta mig igenom de två första frågorna. Helt meningslöst, och mäter bara en viss typ av begåvning.

    Och nej, jag är långt ifrån lågbegåvad.


    Hehe samma här. Är kass på sånna tester så skulle inte få höga poäng, inte så kul att få med sig ett så dåligt resultat genom livet. Jag är inte heller lågbegåvad i verkliga livet. Så synd att testerna inte är annorlunda utformade tycker jag!
  • Anonym (Hejsa­n)
    Sat 31 Jul 2021 20:00
    #13

    Jag har en son som har diagnos lindrig interlektuell funktionsnedsättning. Han är 12 nu och fick den vid 10 års ålder. Vi märkte redan i 6 årsverksamheten att han inte var som andra. Vi märkte det också i "leken"och skolan blev jobbig. Man försökte ge honom extra stöd i skolan men inget hände. Han satt bara och gjorde "ingenting " eller så satt han och suddade och vässade pennan. Hemma fick han utbrott när vi gjorde läxor. Inte så konstigt såhär i efterhand, han förstod ju inte. Och vi föräldrar var förtvivlade att vi inte kunde hjälpa honom. I skolan gav de upp trots att vi efterfrågade hur vi kunde hjälpa honom.

    Efter flera år av utredning så fick han diagnos och det var både en lättnad och en sorg.

    Men nu går han i grundsärskolan och det går jättebra! Han trivs och klarar skolan jättebra och har en fantastisk lärare.

    Han får sin undervisning i skolan på sin nivå som han klarar av och utvecklas.

  • Sat 31 Jul 2021 20:19
    #14
    Anonym (Mathilda) skrev 2021-07-31 17:26:14 följande:
    Han gjorde en neuropsykiatrisk utred på psyk, pga. misstanke om add. Varit svårt för honom att komma igång, koncentrationssvårigheter och intre stress. Utred visade att han hade add, atypisk autism och lågbegåvning. Han låg på 76 så tyckte det var lågt. Typ bara 4p under är man lätt utvecklingsstörd sa psykologen..Den psykologen var inte alls bra. Han sa att sonen inte skulle klara någonting alls i livet, aldrig läsa på universitet mm. Tyckte det var hemskt sagt att ta bort någons framtid sådär, han har ju ändå klarat grundskolan och två år på gymnasiet. Han fick sedan epilepsi med stora anfall så fick sluta skolan och han gjorde även utred samtidigt, kanske kan det påverkat resultaten på testen?! Men visst har han svårigheter men vet knappt vad som är vad. Annars håller jag med dig!

    Tack, jag hoppas det med!!
    Det finns ju lite olika skalor på IQ-test, och man behöver veta vilken standardavvikelse som används för att kunna tolka resultatet ordentligt. I den vanligaste skalan är standardavvikelsen satt till 15, alltså att 75-115 anses vara normalbegåvat, och jag misstänker att det är den ni använde. Enligt den, så är visserligen 76 i den nedre delen, men det är ju inte samma sak som att din son är nära att vara lätt utvecklingsstörd! Det var riktigt illa uttryckt av psykologen, anser jag. (Dessutom, jag googlade lite snabbt nu, och enligt den misstänkta skalan så är det under 70 som kan vara utvecklingsstörning, inte 72 ...)
  • Anonym (Mathi­lda) Trådstartaren
    Sat 31 Jul 2021 20:29
    #15
    Anonym (Hejsan) skrev 2021-07-31 20:00:55 följande:

    Jag har en son som har diagnos lindrig interlektuell funktionsnedsättning. Han är 12 nu och fick den vid 10 års ålder. Vi märkte redan i 6 årsverksamheten att han inte var som andra. Vi märkte det också i "leken"och skolan blev jobbig. Man försökte ge honom extra stöd i skolan men inget hände. Han satt bara och gjorde "ingenting " eller så satt han och suddade och vässade pennan. Hemma fick han utbrott när vi gjorde läxor. Inte så konstigt såhär i efterhand, han förstod ju inte. Och vi föräldrar var förtvivlade att vi inte kunde hjälpa honom. I skolan gav de upp trots att vi efterfrågade hur vi kunde hjälpa honom.

    Efter flera år av utredning så fick han diagnos och det var både en lättnad och en sorg.

    Men nu går han i grundsärskolan och det går jättebra! Han trivs och klarar skolan jättebra och har en fantastisk lärare.

    Han får sin undervisning i skolan på sin nivå som han klarar av och utvecklas.


    Tack för ditt svar! Ja vad jobbigt! Men det är svårt att avgöra vad som är vad ibland. Vid t ex ad(h)d och läs och skrivsvårigheter så kan barnen beter sig lite likadant. Men sa skolan också att de trodde ert barn hade svårt med det intellektuella? Eller sa dem ingenting? Nådde ert barn studieresultat?

    Gud så härligt att höra att allt blev jättebra, det glädjer mig.
  • Anonym (Gymna­sielär­are)
    Sat 31 Jul 2021 20:31
    #16

    Jag jobbar på både studieförberedande och yrkesförberedande program. Vi får naturligtvis sällan överlämningar om IQ på våra elever, men det finns utan tvekan en hel del elever i det lägre spannet av normalbegåvning. Många av dessa klarar skolan bra. En del har väldigt kämpigt med teoretiska ämnen, matten är ofta tuff. Men fixar de lite mer praktiska karaktärsämnen och sköter sin praktik får nästan alla jobb.

  • Anonym (Mathi­lda) Trådstartaren
    Sat 31 Jul 2021 20:36
    #17
    Embla twopointoh skrev 2021-07-31 20:19:47 följande:

    Det finns ju lite olika skalor på IQ-test, och man behöver veta vilken standardavvikelse som används för att kunna tolka resultatet ordentligt. I den vanligaste skalan är standardavvikelsen satt till 15, alltså att 75-115 anses vara normalbegåvat, och jag misstänker att det är den ni använde. Enligt den, så är visserligen 76 i den nedre delen, men det är ju inte samma sak som att din son är nära att vara lätt utvecklingsstörd! Det var riktigt illa uttryckt av psykologen, anser jag. (Dessutom, jag googlade lite snabbt nu, och enligt den misstänkta skalan så är det under 70 som kan vara utvecklingsstörning, inte 72 ...)


    Ja det var nog den! Tack för dina ord, de värmer verkligen! Ska ta åt mig av de och försöka sudda ut det psykologen sa! Han behandlade sonen verkligen som om han vore utvecklingsstörd, så obehagligt och kränkande!
  • Sat 31 Jul 2021 20:42
    #18
    Anonym (Mathilda) skrev 2021-07-31 19:46:34 följande:
    Hehe samma här. Är kass på sånna tester så skulle inte få höga poäng, inte så kul att få med sig ett så dåligt resultat genom livet. Jag är inte heller lågbegåvad i verkliga livet. Så synd att testerna inte är annorlunda utformade tycker jag!
    IQ-testerna mäter specifikt den matematiska begåvningen, av den enkla anledningen till att andra områden är mycket svårare att mäta. Det är klart att man skulle önska att det fanns tester för att mäta andra saker också, men det finns helt enkelt ingen metod för att på ett relativt enkelt och vetenskapligt sätt mäta annat än just IQ.
  • Sat 31 Jul 2021 20:47
    #19

    Jag tror din son kommer klara sig bra, men det var extremt dumt sagt av psykologen... Jag vill egentligen bara säga att när min kusin blev diagnostiserad med epelpsi så blev han lite "trögare". Känner du att det kanske kan påverka? Är det kanske värt att göra nytt test längre fram när han mår bättre?

  • Sat 31 Jul 2021 20:48
    #20
    +1
    Anonym (Mathilda) skrev 2021-07-31 20:36:12 följande:
    Ja det var nog den! Tack för dina ord, de värmer verkligen! Ska ta åt mig av de och försöka sudda ut det psykologen sa! Han behandlade sonen verkligen som om han vore utvecklingsstörd, så obehagligt och kränkande!
    Sedan kan jag tänka mig att någon med IQ på under 100 kan få det svårt att läsa på universitetet, men det finns ju gott om andra karriärmöjligheter, varav många faktiskt betalar bättre än vissa akademikerjobb. Det finns ju ingenting som säger att man måste vara akademiker för att vara "lyckad". Men oavsett, sättet psykologen uttryckte det på (speciellt om sonen var närvarande) är under all kritik. Jag tycker faktiskt ni ska anmäla honom!
Svar på tråden Ni som har barn som är "lågbegåvade".